Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel
Azotogen
igenom förskjutning hindras. Då en sådan
avsvarvning minskar A:s styrka, göras A., som skola utsättas
för starkare belastning, jämntjocka, och förskjutning
hindras genom på A. fästade stoppringar. Om en
rörelse skall överföras mellan A., som ligga i olika
plan, eller om en A:s rotationshastighet skall
förändras, användes ofta en eller flera mellanaxlar. N-g.
Axeltapp, se Axel.
Axfusarios, se Fusarios.
Axlosta, se Lösta.
Axlyftarc, se Skördemaskiner.
Axlöpare, (Zabrus tenebrioides GOEZE) kallas en svart,
c:a 15 mm lång skalbagge med längsrefflade
täckvingar, starkt glänsande, hård hud och smala, rätt
korta ben uppbärande en något plattryckt,
långsträckt oval kropp. Larven är långsträckt, ovan täckt
av mörka plåtar åtskilda av gråvita, mjuka partier
och har ett par korta taggar i bakändan. Såväl
skalbaggar som larver angripa nattetid företrädesvis råg,
vete och korn förtärande de omogna kornen i axen
eller de späda plantornas gröna delar. På dagen gömma
de sig i jorden, larverna ofta några decimeter djupt
ned. I Sydsverige har skadegörelse på säd någon gång
iakttagits. A. T.
Axsugare, se Stinkflyn.
Aylesburyankan, se Ankskötsel.
Ayrshireras, se Nötkreatursraser.
Azoospermi kallas det tillstånd, då den ejakulerade
sädesvätskan icke innehåller några spermier eller
sädesceller. Detta kan bero på olika orsaker. Anträffas A.
hos unga handjur vid den tid, då de skola sättas i
avel, har man i de flesta fall att räkna med outvecklade
testiklar (se Ofruktsamhet). A. kan också uppkomma
vid långt gångna degenerativa förändringar i
testik-larna eller vid inflammatoriska tillstånd i dessa. Hos
tjur giva spermierna sädesvätskan dess gulvita, ogenom-
skinliga färg. Saknas spermier, är sädesvätskan i regel
vattenklar. Hos hingst är sädesvätskan fortfarande
ogenomskinlig, även om spermier helt saknas. N. L.
Azotobacter (av grek. azotum = kväve) är en av de
viktigaste fritt levande, kvävebindande jordbakterierna.
Den förekommer allmänt i jordar av lämplig
surhetsgrad (ej surare än pH = 6) och med god lufttillförsel
och fosforsyrehalt. Flera arter äro bekanta, av vilka
den viktigaste benämnes azotobacter chroococcum
(av grek. chroös = hud; bildar i råkultur en vit, senare
svartbrun hudartad hinna på ytan av näringslösningen).
Kulformade eller ovala bakterier (4—6 u). De unga
bakterierna rörliga, utrustade med flera polara cilier.
Ej sporbildande men kan övergå i en form, som är
mycket beständig mot uttorkning och kan i detta
tillstånd hållas vid liv i åratal. Strängt aerob. Utnyttjar
som kolkälla olika sockerarter, stärkelse, mannit,
organiska syror såsom mjölksyra och smörsyra.
Behöver för sin tillväxt ej kemiskt bundet kväve, då
den har förmåga att upptaga luftkvävet och omvandla
detta till äggvita. Till buds stående kväveföreningar i
näringslösningen, såsom ammoniak eller nitrater,
utnyttjas likväl i första hand. Tillväxt och kvävebindning
aktiveras starkt av jordextrakt, vilket har visats bero på
dess halt av molybdensalter. Kvävebindningen uppgår
till ung. 10 mg på 1 g förbrukat socker. Den enda
omsättningsprodukt av sockret, som påvisats i
azoto-bacterkulturer är kolsyra. Kolsyrebildningen, vilken
samtidigt utgör ett mått på andningsintensiteten, är
mycket stor och utgör per gram bakteriemassa
(torrvikt) ung. 1,3 g C02 på 24 timmar. Försök att
förbättra kväveförsörjningen hos åkerjordar genom
inympning av azotobacter ha ej lett till resultat. Jfr
Bakterier och Jordbakterier. R. N-n.
Azotobaktermetoden, se Jordanalys.
Azotogen, se Jordympning.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
