Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bestockning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bestockning -
B. kan stundom bli synnerligen kraftig. Den tyske
botanisten Haberlandt omnämner en veteplanta
bestående av 130 axbärande strån med sammanlagt
6 855 kärnor. Genom att avskilja och utplantera
sidoskotten kan avkastningen från en enda kärna bli
avsevärt högre. I ett fall erhölls sålunda från ett
vetekorn 21 109 ax med sammanlagt 576 840 kärnor.
Hos de fleråriga gräsen är B. obegränsad. Huvudskottet
har de bästa utvecklingsmöjligheterna, och ju högre
ordning ett skott har, desto svagare blir det i regel
(detta gäller dock ej de fleråriga gräsen). B. är en
värdefull egenskap, men en alltför riklig B. är ofta till skada,
t. ex. hos sädesslagen, likaväl som en alltför svag
sådan. Skott av högre ordningstal förorsaka en
utmattning av hela plantan, försvaga kärnutbildningen
hos de kraftiga skotten och fördröja mognaden. Hos
olika sädesslag försiggår B. på olika djup. Hos rågen
ligger B. alltid mycket grunt, även om kärnan kommit
djupt, medan vetet kan bestocka sig även på större
djup. Det är av denna anledning som rågen är
ömtåligare än vetet både för djup sådd och för
brodd-harvning. H. O-d.
Bestoftning, se Besprutning och Skadedjursbekämpning.
Bestrålad jäst, se Vitaminer.
Bestånd kallas en samling växter, som växa
tillsammans och som på grund av enhetlighet i markens
beskaffenhet, uppkomstsätt, m. m. bilda en biologisk
enhet, till beskaffenheten avvikande från omgivningen.
Termen är mycket använd inom skogshushållningen,
där ett B. vanligen utgör enheten och blir föremål för
enhetlig behandling. Ett mindre skogsbestånd kallas
grupp. Med naturbestånd avses sådana, som
uppkommit genom självsådd, med kulturbestånd sådana,
som anlagts genom skogsodling. B. kallas rena, om de
till över 90 % utgöras av ett enda trädslag. Ingå
flera trädslag, kallas de biandbestånd. Enstaka
förekommande träd av andra arter kallas insprängda.
Blandningsgraden angives i tiondelar av beståndets
kubikmassa, t. ex. tall 0,3, gran 0,5 björk 0,2. B.
kunna vara olikåldriga eller likåldriga, de senare om
träden tillhöra samma åldersklass. En åldersklass
omfattar vanligen 20 år. I tvååldriga bestånd skiljer
man mellan underbestånd och överbestånd. Enstaka
äldre träd i yngre skog benämnas överståndare. Jfr
även Skiktförmåga. R. L-k.
Beståndsbeskrivning, se Skogsindelning.
Beståndsvård kallas i skogsskötseln den behandling,
som ägnas skogsbeståndet under dess uppväxttid. De
åtgärder, som därvid förekomma, äro i huvudsak
röjning, gallring, ljushuggning, rensningshuggning,
beredningshuggning, kvalitetkvistning och
försvars-dikning.
Om återväxten uppkommer ojämnt, så att åtskilliga
plantor på grund av stort utrymme arta sig att bli
- Beståndsvård
storkvistiga och i övrigt missbildade samtidigt som
de hindra de kringståendes utveckling, bör röjning
företagas, varvid olämpliga plantor borttagas. Ofta
gäller detta även kvarstående marbuskar
(undertryckta småträd, kvarstående från det föregående
beståndet). Vid föryngringshuggning (så stark utglesning
av beståndet, att uppkomsten av plantor eftersträvas)
kvarlämnas ofta vid den egentliga avverkningen
värdelösa träd. Dessa hindra dock återväxten och bli senare
föremål för röjning. I allmänhet avses med röjning
avverkning av sådana träd, som ur
skogsvårdssynpunkt böra borttagas, men vilkas värde understiger
avverkningskostnaden.
När kvistrensningen i ett slutet ungskogsbestånd
fortskridit så långt, att kronförhållandet (förhållandet
mellan den gröna kronans och stammens längder) är
för trädslaget lämpligt, företages gallring* för att höja
eller upprätthålla tillväxten på de kvarstående träden.
Lämpligt kronförhållande anses för tall vara 1: 3, för
gran 1:2. I överslutna bestånd avtager
årsringsbredden starkt. Genom gallring uttages vanligen 15—25 %
av beståndets kubikmassa. Gallringsstyrkan avpassas
efter beståndets slutenhet, trädslag, markbeskaffenhet,
beståndets utvecklingsgrad m. m. Vid gallringen sker
en såvitt möjligt jämn utglesning av beståndet, ehuru
i första rummet skadade, missbildade och i övrigt
för fortväxt olämpliga träd borttagas, liksom även
vargträd (träd med stark grenbildning till hinder för
kringstående). I mån av behov uttagas även normalt
utvecklade träd. Förr utfördes gallringarna ofta såsom
låggallringar, varvid huvudsakligen underväxt och
träd av smärre dimensioner uttogos. Numera utföres
vanligen krongallring, varvid träd i de högre
kron-skikten avverkas, eller en kombination av båda
gallringssystemen. Gallringarna upprepas med lämpliga
intervaller, vanligen omkring 10 år, kortare på
näringsrik mark och beträffande vissa lövträd, längre på
magrare mark och under ogynnsamma
drivningsförhållanden. Gallring är en av de viktigaste åtgärderna
för att göra skogsbruket på lång sikt bärkraftigt.
Ljushuggning är en starkare form av gallring, som
utföres, då träden avslutat sin huvudsakliga
höjd-tillväxt och ytterligare kvistrensning ej erfordras.
Träden friställas därvid så starkt, att kronorna bli
helt fria och ej heller genom tillväxt komma att nå
varandra. Det blir de vackraste stammarna, som
kvarställas, och dessa utveckla genom minskad
konkurrens om näring och ljus en livlig tillväxt. De bli
också mera stormhärdiga och därigenom danade att
framdeles tjäna såsom fröträd. Ljushuggning bör
endast, företagas i bestånd, som genom tidigare
gallringar blivit härdade mot storm. Risk för skador
genom stormfällning föreligger dock, särskilt i
granbestånd. På lättföryngrade marker, särskilt där jord-
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
