Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beståndsvård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beståndsvård
Beta
månen är sandblandad, ombildas markbetäckningen
gynnsamt vid ljushuggning. På sämre marker inträder
emellanåt förvildning, som framdeles kan försvåra
föryngringen. Vid benägenhet för sådan förvildning
bör föryngring inledas, varvid markberedning och ofta
även skogsodling måste tillgripas.
I oregelbundet sammansatta bestånd, som tidigare
varit utsatta för planlösa huggningar, kunna
regelrätta gallringar eller ljushuggningar till en början
ej företagas. Sådana bestånd få först bli föremål
för rensningshuggningar, varvid man söker gynna de
växtliga och utvecklingsbara träden samt befrämja
återväxten i luckor och glesheter genom att borttaga
skräpskog och sämre, för fortväxt olämpliga samt
överskärmande träd. Behandlingen får rättas efter
rådande förhållanden; vanligen tar det lång tid att
omföra ett vanvårdat bestånd till normalt.
När fullgod återväxt uppkommit under en
fröträds-ställning, avverkas vanligen fröträden. Sådan
avverkning benämnes beredningshuggning*. Ibland uppskjutes
beredningshuggningen, så att fröträd, som bibehålla
en stark tillväxt och synas utveckla sig till
special-virkesämnen, lämnas att en tid växa in i det unga
beståndet. På mera torra och magra marker uppstå
dock därvid luckor genom att överståndarna förkväva
eller återhålla tillväxten på kringstående plantor.
KvalitelkDistning. Om man bortser från sådana
abnorma bildningar som röta, krökar o. dyl., utgör
stark kvistbildning den främsta orsaken till försämring
av virkets kvalitet. Skogsvården inriktar sig därför
på att åstadkomma minsta möjliga kvistbildning i
trädens nedre, ur virkessynpunkt värdefullaste del.
Man går därvid fram på olika vägar, trakthuggaren
drager upp starkt slutna plantbestånd och ungskogar,
där trängseln åstadkommer kvistrensning, bländaren
bygger på den mindre kvistbildningen hos plantor och
ungträd, som uppväxa under måttlig beskuggning.
På senare år har man i allt större utsträckning börjat
att för hand kvista utvalda stammar.
Försvarsdiken. Om vattnets normala avrinning
förhindras genom slambildning, igenväxning av bäckar
och diken, anhopning av ris efter avverkningar eller
dylikt kunna försumpningar uppstå till skada för
skogsbeståndet. Upprensning av vattendragen måste
då verkställas, så att vattnet får fritt avlopp.
Skogsmarker, som ligga nedanför större
försumpnings-områden kunna ofta skadas genom översilningsvatten.
Man upptager då avskärmningsdiken, försvarsdiken,
genom vilka vattnet ledes till avloppen. R. L-k.
Besutcnhet. I vissa äldre författningar, senast K. F.
e/s 1864 om hemmansklyvning och jordavsöndring,
stadgades B. såsom villkor för medgivande av
hemmansdels utklyvning och uppställdes normen, att en
familj om tre arbetsföra personer med en häst, resp.
ett par oxar, samt 2 à 3 kor och 5 à 6 får eller getter
skulle kunna föda sig på hemmansdelen och betala
dess utskylder. Genom K. F. 6/8 1881 frigjordes
jorddelningen från kravet på B., men nuvarande lag
uppställer ett likartat krav i fråga om bildandet av
jordbruksfastighet (se Jorddelning). Å. E-d.
Besvär, till skillnad från skatt betecknar en pålaga, som
utgår in natura, t. ex. väghållningsbesvär i motsats
till vägskatt, som utgår i pengar.
B. är slutligen benämningen för överklagande av
dels domstols utslag i bl. a. brottmål samt beslut i
åtskilliga andra fall, dels andra myndigheters utslag
och beslut. Besvärsskrivelsen till närmast högre instans
skall, egenhändigt undertecknad av klaganden eller
avlämnad genom befullmäktigat ombud, ingivas inom
viss för olika mål och ärenden, olika instanser och
olika orter växlande tid. Å. E-d.
Beta. (Beta vulgaris L.), en till målleväxternas familj
(Chenopodiaceae) hörande saftig, mestadels 2-årig ört
med köttig rot, kraftig stjälk och hela glänsande blad.
Första året utvecklas i regel endast en kraftig
bladrosett från den starkt förtjockade och på
upplagsnäring i form av kolhydrater, till stor del socker,
rika, starkt förtjockade »roten». Rosettbladen äro
långskaftade, hjärt- äggformade. Understundom
utbildas redan under första året en blombärande stjälk,
stocklöpning; roten blir då träig och näringsfattig.
Stjälken är kraftig, fårad, till 2 m hög och försedd med
lancettlika blad. De små, 5-taliga, grönvita blommorna
sitta i 2—6-taliga knippen i grenspetsarna av den stora,
kvastlika, starkt förgrenade blomställningen.
Korsbefruktning är regel; blomningen är utdragen över en
mycket lång period, och fröet mognar därför ojämnt.
Blommorna i ett knippe sammanväxa vid mognaden
till en enhet, som blir hård och förvedad, 2—5 mm i
diameter, innehållande 2—6 nötter, vardera med ett
njurformat, glänsande, mörkbrunt frö. Det s. k.
bet-fröet är alltså en fruktgyttring. »Frö» med mindre än
2 mm diameter anses mindervärt. Varje »frö» bör
utbilda minst 2 groddar. 1 000-kornvikten är omkring
25 g och hektolitervikten 22—32 kg.
B. indelas i två varieteter: rödbeta (var. hortensis
eller rapaeea) och v i t b e t a (var. Cicla); den
sistnämnda indelas i tre typer, nämligen foderbeta
(f. crassa Alef.) och sockerbeta (f. saccharifera
Lange); och övergångsformer mellan dessa, som
sammanfattas under benämningen
fodersockerbetor.
B. anses härstamma från den dels vid Medelhavets, dels
vid Nordsjöns stränder växande 1—fleråriga
strand-betan (B. maritima). Medelhavsbetan är mera variabel
än nordsjöbetan och har vanligen en lägre sockerhalt
än denna. Den vilda B. är mest lik sockerbetan; dess
sockerhalt kan uppgå till 20 % men är vanligen blott
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
