Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskötsel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskötsel
Biskötsel
kupa placeras skattlådorna bakom varandra, i en
upp-staplingskupa ovanpå varandra. Vid dragets slut
tages honungen från bina, vilket kallas skattning.
Skattning äger normalt rum två gånger under
sommarens lopp. Första gången i början på juli, då
sommarhonungen skördas, andra gången (slutskattning) i
augusti (vid ljungdrag). Honungskakornas cellock
äro till färgen vita och bestå av rent vax. Honungen
tages ur cellerna antingen genom självtömning eller
genom slungning. Självtömning är det
ursprungligaste sättet. Man skär av cellocken med en skarp,
helst uppvärmd kniv eller en bred gaffel och låter
honungen avrinna i ett kärl. Vid slungning använder
man en honungsslungare, där honungen slungas ut ur
cellerna genom centrifugalkraften. Innan slungaren
var uppfunnen av major Hruschka år 1865, skördades
honungen genom att skära ut kakorna, varefter
honungen kramades ur. Bina hade först avlägsnats genom
slakt. Man grävde en grop i marken och ställde den för
slakt avsedda kupan över hålet. Därefter gjorde man
upp en eld på svavel i gropen, varigenom bina
avlivades. När kupan blivit tom på bin, skattade man den.
Bislakten var en mycket grym metod. När man vid
skattning skördat honungen, får man giva bina
ersättning i socker, till foder. Bina erhålla därvid 50 %
sockerlösning, vilken de begärligt draga ned i kakorna.
Fodringen verkställes i foderglas eller foderlådor. Ett
normalt samhälle på 8 kakor behöver som
vinterförråd 10—12 kg socker. Fodringen bör vara utförd
senast i slutet av september. Vid fodringen vilja bina
gärna stjäla från varandra, vilket de också vilja göra,
då draget är dåligt. Det går tjuvbin på kuporna, vilket,
enär bina ha ett högt utvecklat luktsinne, medför
slagsmål, som ofta medför båda parternas död. Till skydd
mot tjuvbin skola flustren hållas så små som möjligt.
Efter fodringen följer invintringen. En god invintring
lämnar en god grund för kommande års B. För god
övervintring fordras unga bin, trång och varm bostad,
rikligt med foder och ändamålsenlig ventilation. Ju
trängre utrymmet är under vintern, desto bättre hålla
bina värmen. Alla onödiga kakor borttagas. Bina
draga sig i regel ej tillsammans, förrän kylan kommer.
De bilda därvid ett klot, vari bina befinna sig i ständig
rörelse. De röra sig från klotets mitt till dess ytterkant,
så att alla bina skola få del av värmen. I vinterklotets
mitt kan man uppmäta en temp. av 35° C. Samma
temp. råder i bisamhället under sommaren. Sjunker
temp. under 10°, stelna bina av köld. Samtidigt med
att bina förflytta sig inom klotet, förflytta de sig
också långsamt på kakorna. I regel från den ena ändan
av kakan till den andra. Vid invintringen täckas bina
med mattor, hö, agnar o. d. Små samhällen, som ej
täcka fyra kakor, äro ej övervintringsdugliga. Små
samhällen brukar man därför förena med varandra
till större. Det vanligaste orsaken i en misslyckad
övervintring är för kalla bostäder och för stort
utrymme.
Trumning av bin innebär att medelst lätta slag på
en kupa, i regel halmkupa, överföra bina i en annan
kupa. Vid trumning ställes kupan upp och ned, så att
den står stadigt. Därefter ställes en annan, men tom
kupa ovanpå, varefter denna lyftes upp i sned
ställning och hålles kvar i detta läge med ett par träbitar.
Genom lätta slag på underkupans sidor vandra bina
upp. Med lämplig dosis rök dirigeras bina in i tomkupan.
Trumning användes dels vid skattning, enär den ger
bina i behåll, dels om man vill förena flera samhällen
med varandra eller övergå från halmkupe- till
ramkupeskötsel. Trumningen tager i regel en halv
timma. Ett annat sätt för trumning är att sätta kupan
med bin ovanpå en tom kupa. Efter att ha bundit om
båda kuporna med en rem, så att de sitta stadigt,
stöter man kuporna med korta stötar mot marken, c:a
35 stötar på 10 sekunder. Efter 60 à 80 stötar ha bina
»trummats» ned i kupan. Avtrummade bin med sin
drottning kallas en trumsvärm. Trumningen bör ske
på morgonen, i varje fall ej då det är varmt, enär då
kakorna gärna vilja lossna.
Vaxrengöring innebär skiljande av vaxet från i
kakorna ingående pupphöljen och frömjöl. Kakorna
smältas därvid antingen i varmt vatten eller med
vattenånga. Kakorna läggas in i en påse, som lägges
ned i en gryta, där vattnet får koka. För att ej påsen
skall flyta upp och för att pressa ut vaxet, hålles
den nere med tyngder. Allt eftersom vaxet flyter upp
skummas det av. Vill man ej skumma bort vaxet,
kan man låta det stelna till en vaxkaka. Flera modeller
av vaxsmältare finnas, vilka äro särskilt avsedda för
vaxsmältning. Den enklaste av alla är solvaxsmältaren,
där solvärmen får ombesörja smältningen. Den består
av en låg låda, som invändigt är försedd med ett
lutande plan av svartplåt, på vilket vaxkakorna läggas.
Lådan täckes med ett tätt slutande glaslock, helst med
dubbla glas. Smältaren arbetar givetvis endast under
sommaren. För att få ut så mycket av vaxet som
möjligt ha flera smältare pressanordningar. Det smälta
vaxet får passera silanordningar, som befria det från
de sista resterna av kokonger och frömjöl. Det sämsta
utbytet ger solvaxsmältaren och smältning i vatten,
det bästa smältaren med pressanordning.
Bislakt, se Biskötsel.
Bisting. Liksom många andra insekter ha bina en gadd,
som står i förbindelse med en giftblåsa och giftkörtlar.
Vid B. pressas giftet in i såret. Många lägre djur äro
starkt känsliga för B. och bli förlamade. Hundar
reagera kraftigt och kunna dö under krampanfall vid
stick från många bin. Hästar äro likaså mycket känsliga.
För människan äro enstaka B. i regel ofarliga. B. med-
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
