Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondgård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bondgård
Bor
en jordbruksareal på 6 à 10 och upp till 50 ha äro
därför att beteckna som egentliga bondebruk. G. Rbg.
Bondpion, se Pion.
Boniterini| (av latinska bonitas, godhet) brukas som
beteckning för den värdering, vilken mark i vissa fall
underkastas med hänsyn till sin lämplighet som
växt-plats. B. förekommer i olika samband för alla ägoslag.
För vårt lands del är det dock hittills endast B. av
skogsmark som blivit systematiserad.
B. av odlingsjordar stödes på jordens fysikaliska
egenskaper, kalkförekomst, vattenförhållande, älvens
beskaffenhet, matjordens djup m. m.
I Tyskland har efter år 1934 genomförts en
nyordning för åkerjordens B. Härvid skola alla i riket
förekommande jordar inrymmas i ett och samma schema.
Som uttryck för boniteten användes en 100-gradig
skala, där den allra bästa jorden erhåller 100 poäng.
Schemat skiljer allt efter jordarten mellan nio grupper.
De senare delas i vardera sju klasser beroende på
jordens tillstånd. Marken tilldelas sålunda först efter
schemat ett värdetal vid vars bestämmande klimat
och topografi lämnas utan avseende. Allt efter som de
bägge sistnämnda förhållandena avvika från den
fastslagna standarden göres sedan tillägg eller avdrag
innan den slutliga bonitetssiffran erhålles.
I Danmark har det använda B:ssystemet gamla
anor. Man begagnar sig här av en sorts »rikslikare» i
det att ett jordstycke utsökts, vilket så nära som
möjligt skulle motsvara idealet för en odlingsjord. Detta
jordstycke har tilldelats högsta bonitetspoäng, 24.
De jordar, som senare boniterats ha i den
utsträckning de i olika hänseende avvika från »likaren» erhållit
lägre värdetal.
Yid B. av skogsmark indelas marken i olika
bonitets-klasser. Som indelningsgrund härför användes i vårt
land siffror över den medelavkastning i m3 per ha och
år, vilken enligt utförda undersökningar kan väntas
under olika förutsättningar. Det mest använda
Bissystemet vilar på förutsättningen av ett intimt
samband mellan markens produktionsförmåga samt
skogsbeståndets höjd och ålder. Ju större medelhöjden är
vid given ålder hos beståndet, i en desto värdefullare
bonitetsklass placeras växtplatsen. Till följd av de stora
klimatiska skiljaktigheterna olika orter i landet
emellan är det emellertid ej möjligt tillämpa ett enda
enhetligt boniteringsschema för hela riket. På det hela
taget bjuder skogsboniteringen på många
vanskligheter. Yid B. enligt Tor Jonsson uppdelas marken i
åtta bonitetsklasser. Efter denne angives nedan
uppgifter om beståndets medelhöjd vid 80 års ålder på mark
av olika bonitet i södra och mellersta Sverige samt om
den högsta årliga medelavkastning i m3 per ha, som
anses utmärka olika bonitetsklasser vid 100-årigt
omlopp i skogsbruket.
9—905197
Bonitet Medelhöjd vid 80 års ålder, m. Avkastning
Tall Gran m3 pr ha
I — — 10,5
II 25,0 25,0 8,0
III 20,2 . 21,3 6,0
IV 16,2 18,0 4,5
V 12,8 15,1 3,4
VI 9,9 12,4 2,5
VII 7,1 — 1,8
VIII — — 1,2
Inom domänstyrelsen och ett stort antal andra
skogsförvaltningar användes icke ovan nämnda
boni-tetsbeteckningar utan boniteten angives direkt med
den siffra, vilken i m3 uttrycker storleken hos den
antagna årliga virkesavkastningen pr ha. Bonitet 1
avkastar sålunda en m3 pr ha och år, bonitet 2 två m3
pr ha och år o. s. v.
Skogsmarkens B. spelar en viktig roll vid
fastighetstaxeringens bestämmande av markvärdet. Mellan den
av forstvetenskapen och av taxeringsmyndigheterna
fastställda boniteten för en och samma mark uppträder
dock alltid en skillnad. Vetenskapen rör sig med den
s. k. ideala boniteten (Bi), varmed förstås
avkastningsförmågan vid fullständigt utnyttjande av marken.
Då ett dylikt i praktiken sällan förekommer, reduceras
boniteten vid fastighetstaxeringen så, att densamma
kommer att motsvara avkastningen vid genomsnittlig
skötsel av skogen. Reduktionen sker enligt formeln:
normala boniteten = Bi x 0,78—0,28. G. Rbg.
Bor är ett icke metalliskt grundämne med tecken B,
som i små mängder är vida spritt i naturen; det
utvinnes ur borsyrehaltigt vatten av vulkaniskt ursprung
(Italien), ur »boraxsjöar» (Tibet, Förenta Staterna)
samt som biprodukt i kaligruvor (Stassfurt). De
viktigaste kemiska föreningarna äro borsyra och borax.
Borsyra bildar vita, glänsande kristallfjäll, som
kännas feta. Rätt svårlösligt i kallt vatten (omkring
50 gram per liter vid rumstemp.), mycket svag syra.
Verkar milt antiseptiskt utan att vara nämnvärt giftig
och användes därför som sårmedel antingen i
vattenlösning eller borvaselin, ströpulver etc.
Borax är ett natriumsalt av borsyra
(natriumtetra-borat), som har användning vid lödning (löser många
metalloxider), vid tillverkning av mot kemikalier och
värme beständiga glassorter, i vissa fernissor, i emalj
och lergodsglasyr, i tvättmedel (för avhärdning av
vatten). Genom inverkan av vätesuperoxid på borax
bildas perborat, som fått, stor användning i
tvättmedel.
Borföreningar synas ha avsevärd biologisk betydelse,
trots att de behövas i ytterst små mängder. Hj ärtröta
hos betor har t. ex. tillskrivits borbrist i åkerjorden.
H. E-r.
129
e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
