Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brännvinsbränning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brännvinsbränning
Bränsle
Brännvinsbränning. Vid sprittillverkning användas i
vårt land av stärkelsehaltiga råmaterial mest potatis
samt säd av olika slag. Den tvättade potatisen liksom
säden ångkokas under tryck, varvid stärleksen
frigöres ur sina celler och förklistras. Därefter följer
mäskningen genom utröring med vatten av 64—65°,
varvid stärkelsen försockras genom tillsats av krossad
grönmalt, som innehåller stora mängder amylas (se
Enzym). Efter mäskningen avkyles mäsken till
jäsningstemperatur, 15—18°, och försättes med en
särskilt beredd »konstjäst», varefter den får jäsa i jäskar.
Efter jäsningens slut avdestilleras alkoholen i
kontinuerligt verkande »kolonnapparater», i vilka den
utjästa mäsken ständigt inpumpas och undan för
undan omdestilleras, »rektificeras», för att slutligen
utkomma ur apparaten som i det närmaste ren,
koncentrerad alkohol. Den från alkoholen sålunda
befriade mäsken benämnes dränk (se Fabriksavfall).
Den utgör ett värdefullt fodermedel. Vid B. av
sockerbetor tvättas och skäras dessa som vid
sockerberedning och snitseln fuktas med svavelsyra, som delvis
överför (inverterar) rörsockret till glykos och fruktos.
Därefter urlakas snitseln med dränk från föregående
jäsning och den utdragna saften försättes i jäskaret
dels med jäst, dels med i jäsning stadd saft från
föregående mäskning. Till följd av att kolhydraterna nu
redan till större delen föreligga i form av jäsbart socker,
åtgår blott mindre mängd malt, men dranken blir till
följd av svavelsyretillsatsen oduglig till foder. Detta
är också fallet vid B. av melass, vars alkaliska ämnen
neutraliseras med syra, vilken även verkar inverterande.
Största delen (64 %) av den sprit, som tillverkas i
landet, härrör emellertid numera från jäsning av
av-fallslutarna från sulfitcellulosatillverkningen.
Utbytet av brännvin i liter av normalstyrka (50 %
alkohol) var 1936—37 per 100 kg inmäskade råämnen
vid potatisbrännerierna 23,1 liter och vid
melass-bränneriet 58,5 liter. Brännvinsutbytet av 1 kbm
sulfitlut utgjorde 19,1 liter. Årsproduktionen 1936—37
i liter av normalstyrka vid de olika brännerierna
(sammanlagt 129 st.) framgår av följande tabell:
Lantbruksbrännerier (104 st., varav 1 me-
lassbränneri)......................... 24 946 313
Jästbrännerier (5 st.)................... 4 663 007
Sulfitbrännerier (20 st.)................. 53 031 248
Tillverkningsskatten utgör f. n. 65 öre per liter.
Se även Alkoholjäsning. Chr. Barthel (R. N-n.)
Brännässla, se Nässla.
Bränsle. (Brännmaterial). Under benämning B.
brukar man sammanfatta sådana brännbara ämnen, som
förekomma så rikligt i naturen eller kunna
framställas så billigt, att de lämpa sig för värme- eller
kraftalstring i större omfattning. Att ett ämne är brännbart
innebär, att detsamma efter upphettning till viss
temperatur (antändningstemperaturen) förenar sig med
syre (vanligen luftsyre) under stark
värmeutveckling. Ju större denna värmeutveckling är räknat
på viktsenheten av B., det s. k. värmevärdet, desto
värdefullare är i allmänhet B. ifråga. Priset på B.
inverkar emellertid givetvis vid bedömandet härav i
högsta grad. Härtill komma sedan åtskilliga tekniska
synpunkter, vilka dock alla bottna i strävanden att
ernå så god ekonomi som möjligt hos värmecentralen
eller motorn etc.
Värmevärdet hos ett B. är den värmemängd, som
utvecklas vid förbränningen av 1 kg av detsamma och
mätes i kilogramkalorier pr kg (förkortat kgkal/kg
eller kcal/kg eller Cal/kg). En kilogramkalori är den
värmemängd, som erfordras för att uppvärma 1 kg
(ung. = 1 liter) vatten 1° C. Som exempel kan nämnas,
att värmevärdet hos fullt torr ved är c:a 4 300 kgkal/kg,
vilket således innebär, att det vid förbränning av 1 kg
sådan ved utvecklade värmet skulle kunna uppvärma
4 300 kg vatten 1° eller 43 kg vatten från 0°—100°
eller 86 kg vatten 50° etc. För att förånga 1 kg vatten
av 0°, t. ex. i en ångpanna, åtgår det c:a 600 kgkal.
Vid användandet av uppgifter å värmevärden måste
noga aktgivas på att man har att skilja mellan effektivt
och kalorimetriskt, ibland kallade undre och övre
värmevärden. Det är endast det förstnämnda, som är
av praktisk betydelse och som man skall räkna med.
Skillnaden ligger däri, att det effektiva värmevärdet
hänför sig till en förbränning, där B:s fuktighet samt
vid förbränningen (av B:s väte) dessutom bildat
vatten avgår med förbränningsgaserna i ångform, under
det att i andra fallet vattnet kondenseras till flytande.
Ur kemisk synpunkt skiljer man mellan sådana B.,
som förutom vissa föroreningar, aska, bestå av endast
kol, t. ex. stenkol och koks, vidare sådana, som bestå
av kol och väte, s. k. kolväten, t. ex. bensin, samt
sådana, som bestå av kol, väte och syre, såsom ved,
torv och sprit.
Vid förbränning förenar sig kolet i B. med syret i
förbränningsluften och B. till kolsyra (C02), om
förbränningen är fullständig, d. v. s. lufttillförseln varit
tillräcklig; annars bildas större eller mindre mängder
koloxid (CO), som är en utomordentligt giftig gas.
Tyvärr är densamma fullständigt luktlös. Vid
ofullständig förbränning av »tjärhaltiga» B., såsom stenkol,
ved och torv, bildas emellertid samtidigt små mängder
illaluktande gaser, vilka i någon mån tjänstgöra som
varning, »kolos». Vid andra B. märker man däremot
ingenting i den vägen. Avgaserna från motorer äro
alltid koloxidhaltiga och synnerligen giftiga.
Vätet i B. förbrinner till vatten (HaO).
Syret i B. deltager i förbränningen och minskar
således behovet av förbränningsluft jämfört med
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
