Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Exteriörbedömning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. Huvudet: 1 pannan, 2 näsryggen, 3 ganascherna, 4 mulen. B. Halsen: 5 halskammen, 5’
strup-randen, 6 åderrännan. C. Bogpartiet: 7 manken, 8 bogen, 8’ bogspetsen (bogleden), 8" överarmen,
8"’ armbågen, 9 bringan. D. Mellankroppen: 10 ryggen, 11 landen, 12 bröstet, 13 buken, 13’flanken,
13" ljumskvecket. E. Bakdelen: 14 korset, 14’ höftknölen, 14" bärbensknölen, 14"’ svansfästet,
15 svansen, 16 låret, 16’ lårleden, 16" knäleden. F. Främre extremiteterna: 18 underarmen, 19
fram-knäet, 20 skenbenet (mellanfoten), 21 kotan, 21’ kotleden, 21" kronleden, 22 hoven. G. Bakre
extremiteterna : 23 skänken, 24 hasen, 20—22 lika som på främre extremiteterna.
Exteriörbedömning. Fig. 1. De exteriöra partierna hos häst.
Exteriörbedömning
Exteriörbedömning
rakt bakåt. Stollsvamp* är en ansvällning kring
arm-bågsspetsen beroende på vätskeansamling i en
omedelbart under huden liggande slemsäck. —
Arbetshästen bör ha en bred och muskulös rygg.
Karp-ryggen är starkare än svankryggen, men den medför
ofta stötande rörelser och är därför icke lämplig hos
ridhästar. Länden bör vara kort, bred och stark. En
sänkt länd är ett svårt exteriörfel och även karpländ
bedömes strängt.
Hos en arbetshäst bör bröstet vara brett med kraftig
revbensvälvning, medan ridhästen framför allt bör
ha ett djupt bröst. Inknipningen bakom bogarna och
svag utveckling av bröstkorgen äro mycket svåra
exteriörfel. Slappa bukväggar (hängbuk och höbuk)
äro hos lättare hästar svåra exteriörfel, men de
bedömas hos arbetshästen mindre strängt. Hos gamla
fölston kan hängbuk knappast anses som något
egentligt fel, då den är en följd av tidigare graviditeter.
En starkt uppdragen buk tyder på digestionslidanden
och bör därför bedömas strängt, särskilt hos
arbetshästar. Hos de lätta hästarna är en liten bukvolym
ändamålsenlig. Flankerna skola visa jämna, svaga
rörelser vid andningen. Starka och ojämna flankslag
efter hastig kroppsrörelse tyda på att hästen har
kvickdrag* med därav följande andningssvårigheter.
Bukbråck kunna förekomma. Bukväggens inre
vävnadslager äro då genombrutna (bråckport) och
bukhinnan med tramslyngor tränger igenom och buktar
ut huden.
Ett långt kors anses fördelaktigt hos alla hästtyper,
särskilt hos de lätta hästarna. Korsets muskelkroppar
bli därigenom långa och deras kontraktionsförmåga
stor, och de bakre lårmusklerna komma att arbeta
under gynnsamma hävstångsförhållanden. Korset bör
icke smalna av starkt bakåt, ty detta medför s. k.
»kohasighet» (hastrång och tåvid ställning) samt sämre
utrymme för lårets muskulatur. Ett kort, välvt och
något stupande kors (kupolformat) är relativt
vanligt hos den nordsvenska hästen. S. k. spattkors
uppkommer till följd av minskad användning av
musklerna på den spattsjuka sidan, korset blir osymmetriskt.
Främre extremiteterna. Underarmen bör vara ungefär
lika lång som avståndet från framknäet till marken.
En lång underarm ger ett långt steg med låga rörelser,
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
