Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Exteriörbedömning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exteriörbedömning -
starkare än en lång rygg. Ryggens bredd beror på
rev-bensvälvningen och ländens bredd på längden av
ländkotornas tornutskott. En bred och muskelfylld
rygg och länd är fördelaktig hos alla slaktdjur, ty
köttet från dessa kroppspartier betalas med högt
pris. Ett brett och kraftigt ländparti är för övrigt
önskvärt hos alla de olika husdjursslagen — hos
mjölkkorna medför en bred länd ett stort utrymme för
digestionsorganen. Rygg och länd böra hos alla de
större husdäggdjuren bilda en rak linje från manken
till korset. En uppåtböjd rygg kallas för karprygg och
en nedåtböjd kallas sänkt rygg eller svankrygg. Vid
bedömning av bröstet fäster man sig vid dess längd,
djup och bredd. En rymlig (djup och bred) bröstkorg
anses förmånlig hos alla husdjursslagen. Buken bör
bilda en jämn övergång till bröstet. Bakre delen
av bukpartiet kallas för flanken, som nedtill slutar
med ljumskvecket. Om bukomfånget är litet i
förhållande till bröstomfånget, talar man om en knipt
buk, om bukens undre linje buktar nedåt, kallar
man detta för hängbuk och om den buktar åt sidorna
höbuk.
Bakdelen. Korset är ett mycket viktigt exteriörparti,
som till underlag har korsbenet och bäckenet samt
muskler. Man bedömer dess längd, bredd, riktning
och form. Längden kan mätas från främre randen av
höftknölen till bakre randen av bärbensknölen. Ett
kors, som lutar bakifrån och framåt, kallas för
överbyggt. Om korsets övre linje lutar bakåt, talar man
om ett sluttande eller i svårare fall ett stupande kors.
Då korsbenets tornutskott äro höga och korset sluttar
åt sidorna talar man om ett takformat kors. »Kluvet»
kors återigen uppkommer, då korsbenets tornutskott
äro korta och korsmuskulaturen mycket kraftigt
utvecklad, så att en ränna bildas utefter korsets
mittlinje. Ett sådant kors är karakteristiskt för
ardennerhästen. Då korset starkt smalnar av framifrån och
bakåt, talar man om ett spetsigt kors. Med
svansfästet menar man övergången mellan kors och svans.
Särskilt hos nötkreaturen tillmätes svansfästets form
en stor betydelse. Vid bedömning av låret fäster man
sig vid dess bredd, djup och fyllnad. Bredden bedömes
från sidan sett, djupet bestämmes av muskulaturens
utveckling i lårets nedre del och fyllnaden bedömes
bakifrån sett. Beträffande extremiteterna fäster man
sig huvudsakligen vid deras ställning och vid
vinkel-förhållandena mellan de olika skelettdelarna. Senor
och band skola vara väl markerade samt ledgångar
och senskidor fria från uppdrivningar och onormal
vätskeansamling.
E. innefattar även granskning av hud och hårrem.
Huden och håren ha stor betydelse för kroppens
värmereglering. Dessutom tjänstgör huden som
avsönd-rings- och känselorgan. Hudens tjocklek är normalt
- Exteriörbedömning
olika på olika ställen av kroppen, och om man vill
göra jämförelser mellan olika djur, måste detta
därför ske genom att jämföra hudtjockleken på
motsvarande kroppsdelar. Efter hudens och hårremmens
utseende kan man i viss mån bedöma djurens
hälsotillstånd. Friska och väl utfodrade djur ha en mjuk och
elastisk hud med mjuka, glänsande hår. Vid sjukdom
och undernäring blir huden torr och oelastisk samt
hårpälsen stripig och glanslös. Då djuret slutligen
granskas i rörelse, bör man tillse, att benföringen är
fullt normal samt att rörelserna uttrycka energi och
kraft. Där så inte är fallet, bör man försöka att komma
underfund med orsakerna och bedöma deras inflytande
på djurets värde.
E. av hästar. En häst bedöms efter det ändamål,
för vilket han är avsedd. Man brukar skilja mellan
följande prestationstyper: Ridhästar, vilkas viktigaste
egenskaper äro snabbhet och uthållighet.
Kroppsbyggnaden är smäcker och markerad, huvudet fint
och ädelt, halsen lång, smal och lågt ansatt, bringan
relativt smal och markerad, manken hög och lång,
rygg och länd korta och starka, korset långt och rakt
med högt ansatt svans, extremiteterna relativt höga,
torra och markerade med lång underarm och skänk
men korta skenben, breda torra hasar, små och fasta
hovar samt mjuka och vägvinnande rörelser.
Temperamentet bör vara livligt och energiskt. Vagnshästar
äro kraftigare byggda och ha en mera cylindrisk bål,
högt ansatt hals med god resning samt höga, vackra och
samtidigt "vägvinnande rörelser. Arbetshästar
karakteriseras av tyngd och kraft samt av ett lugnt
temperament. Huvudet är relativt stort och tungt, halsen
kort och tjock, bringan bred och muskelfylld, manken
låg och bred, bogen kraftig men jämförelsevis kort,
bröst och rygg breda, korset brett och muskelfyllt
samt mer eller mindre sluttande, extremiteterna grova
med kraftiga ledgångar samt kroppsformen ej särdeles
markerad.
Man fäster sig vid alla avvikelser från normal
kroppsutveckling samt försöker bedöma dessa avvikelsers
inflytande på hästens värde och användbarhet. Vid
bedömning av huvudet undersökes synförmågan och
man granskar huruvida hästen har tandfel*. Halsen
bör hos lätta hästar ha god längd, varigenom rörelsernas
balansering underlättas. Bland mera utpräglade
halsformer må nämnas: hjorthals med konkav och svanhals
med starkt konvex halskam, späckhals med stark
fett-ansättning i halskammen och hänghals, då
halskammen hänger över åt ena sidan. Bogen bör vara lång,
ty detta medför ett mjukare steg än om bogen är
kort och bogbladet har en brant ställning, och bogen
bör ha fri rörlighet. Med en »låst» bog förstås att
bogen ligger stilla vid extremiteternas rörelser, och
steget blir då oelastiskt. Armbågsbenen skola peka
14—905197
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
