Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forsythia suspensa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forsythia suspensa -
finns varieteter med upprätt växtsätt och sådana
med hängande grenar. De odlas ofta i trädgårdar.
G. Dbg.
Fortplantning. — 1. F. hos växter kan vara könlig eller
vegetativ (könlös). Varje slag av könlig F. är förenad
med befruktning, varvid två könsceller eller gameter
smälta samman och även deras kärnor sammansmälta
(jfr Cell). Hos ormbunksväxter, mossor, flertalet alger
och vissa svampar befruktas därvid en honlig könscell
av en fritt rörlig, simmande sädescell, hos flertalet
svampar är könsfortplantningen vanligen av mer
speciell natur, hos högre växter (fanerogamer) sker
könsfortplantningen med hjälp av ståndarmjölskorn
(pollenkorn, pollen) och de i pistillerna inneslutna
fröämnenas embryosäckar. Överförandet av ståndarmjöl
från ståndarna till pistillernas märken kallas
pollination* och sker vanligen med vindens eller med
insekters hjälp (vind- resp. insektblommor). Själva
befruktningen sker sedan därigenom, att pollenkornen gro på
märkena och sända ut pollenslangar, vilka växa ned
genom stiften och in i fröämnena och embryosäckarna.
De sistnämnda, som i likhet med pollenkornen
uppkommit genom reduktionsdelning och ha det haploida
kromosomantalet (jfr Cell), äro (hos angiospermer)
uppbyggda av ett antal cellkärnor (vanligen 8), och av
dessa ingår en i äggcellen, medan två andra smälta
samman till en polkärna. Pollenslangens spets medför
å sin sida bl. a. två cellkärnor med könlig uppgift,
spermakärnor. Av dessa tränger den ena in i äggcellen
och befruktar denna, medan den andra sammansmälter
med polkärnan. Den befruktade äggcellen växer ut
till embryot eller grodden i det mogna fröet, medan
sammansmältningsprodukten mellan polkärnan och
den andra spermakärnan växer ut till fröets endosperm
eller frövita.
Även frövitan är således en produkt av den könliga
F. Vid bastardering får därför icke blott embryot utan
även frövitan bastardnatur. Arv från faderplantan
kan därigenom visa sig redan hos det mogna fröet,
medan det ännu sitter kvar på moderplantan. En
dylik företeelse, som ofta iakttages på majskolvar,
betecknas som bildandet av xenier.
Om en äggcell utvecklas utan föregående
befruktning, säges partenogenes föreligga. Om äggcellen på
vanligt vis bildats i samband med reduktionsdelning,
får den sålunda uppkomna individen det haploida
kromosomantalet (haploid partenogenes). Hos högre
växter äro sådana haploida plantor försvagade och gå
snart under. Hos många växter förekommer
emellertid partenogenetisk utveckling av äggceller, som tack
vare utebliven reduktionsdelning erhållit det dubbla
eller diploida kromosomantalet (diploid partenogenes).
Diploid partenogenes betecknas ofta som apogami
(ordet stundom dock använt i något avvikande
- Fortplantning
bemärkelse). Flertalet av våra svenska maskrosor och
daggkåpor äro apogama, likaså många andra växter.
Deras mångformighet, och småformernas utpräglade
konstans, sammanhänger härmed, ty arvsanlagen
blandas ej genom befruktning, och mendelska
anlagsklyvningar förekomma i allmänhet icke. Apogami är
ett slags mellanting mellan könlig och könlös F., ty F.
ombesörjes här av de honliga könsorganen, men
befruktningen uteblir.
Om blommor pollineras med pollen från samma
individ, föreligger självpollination, om pollenet kommer
från en annan individ, föreligger korspollination.
Korspollination leder oftast till korsbefruktning.
Självpollination leder i många fall till självbefruktning (hos
självfertila växter, t. ex. vete). I många andra fall
uteblir självbefruktningen. Sådana växter kallas
självsterila; exempel härpå erbjuda alla sötkörsbär, de
flesta äpplen och päron. I många fall äro även
kors-pollinationer sterila, t. ex. vid talrika kombinationer
av körsbär. Korsnings- och självsterilitet beror i
allmänhet därpå, att pollenslangarna hejdas på sin väg
ned genom stiften och aldrig nå ned till fröämnena.
Den regleras av särskilda arvsanlag.
Vegetativ F. sker ofta med groddknoppar (under
jorden hos svalört, i blomställningarna hos många
lökarter etc.); med utlöpare (stamdelar, som slå rot, t. ex.
revor hos smultron); rotskott (knoppar på rötter, vilka
växa ut till nya småplantor, t. ex. hos åkertistel) etc. I
trädgårdar sker vegetativ F. ofta på liknande sätt,
sålunda ofta med stam delar, t. ex. sticklingar av pil, avläggare
av krusbär (se Förökning), revor av jordgubbar, »ögon»
av potatis; samt genom ympning och okulering hos
fruktträd etc. (se Förädling). Hallon förökas genom
rotskott. Vid vegetativ F. kringgås reduktionsdelningen
och befruktningen och därmed även
»mendelklyvning-ar» av arvsanlag. Då många kulturväxtsorter ha
uppkommit genom korsning och äro starkt
heterozygo-tiska, kunna de icke bibehållas oförändrade genom
könlig F. (äro icke »fröäkta») men bibehållas genom
vegetativ F. O. H-n.
— 2. F. hos djur. Alla högre djur utveckla sig från
en enda cell, det befruktade ägget, som genom
upprepade delningar och en långt driven specialisering så
småningom ger upphov till en ny individ med alla dess
organ och organsystem. Fortplantningsorganen (se
Könsorgan) specialiseras för individens förökning, medan
kroppen i övrigt uppbär de individuella
livsprocesserna.
När det växande djuret nått en viss utveckling,
inträffar könsmognaden (puberteten), d. v. s.
könskörtlarna börja att producera befruktningsdugliga
könsceller. Könsmognaden inträffar hos häst vid en ålder
av c:a 18 månader, hos nötkreatur 7—9, svin och får
5—8 mån. Djuren ha sålunda vid tiden för könsmog-
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
