Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fusarios ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fusarios
Fållindelning
förebyggande åtgärder. Genom räfsning och
salpeter-övergödsling kan man på våren lindra skadegörelsen
på angripna fält. Bortsett från det epidemiskt
uppträdande snömöglet förorsaka samma Fusarium-arter
bortdöende av enskilda groddplantor, som uppväxa
ur smittade korn, ofta innan dessa nått upp över
markytan (groddfusarios); från dessa sprida sig
svamparna även till grannplantor. En annan angreppsform
förekommer på äldre plantor, vilka angripas i
stråbasen, som blir mörkfärgad och försvagad; i det inre
av strået finnes i allämnhet svampmycel, och utvändigt
finner man ofta på de nedersta stråknutarna och
blad-slidorna rödaktiga konidiesamlingar. Plantan
bråd-mognar, och kärnornas utveckling hämmas
(strå-fusarios). Grodd- och stråfusarios ha avsevärd
betydelse även för vårsäd. Utom genom betning
motverkas de genom trädesbruk och undvikande av för
intensiv stråsädesodling.
F. av typen vissnesjuka* förekommer hos mycket
talrika växtarter och ha stor betydelse, dock främst i
varmare länder. De Fusarium-arter, som framkalla
vissnesjuka, tillhöra en särskild sektion, Elegans,
och utmärkas bl. a. av att de bilda tjockväggiga, s. k.
klamydosporer, vilka i många år kvarleva i marken.
Ett effektivt bekämpande torde endast kunna
åvägabringas genom uppdragande av motståndskraftiga
sorter. F. av denna typ förekommer hos oss allmänt
på ärtor (»midsommarsjuka») m. fi. baljväxter, astrar
o. a. prydnadsväxter, etc.; i vilken omfattning den hos
potatis förekommande vissnesjukan i vårt land är
förorsakad av Fusarium är ej känt; troligen är den
oftast förorsakad av Verticillium.
Groddplantor av barrträd angripas ofta vid
jord-brynet av Fusarium (flera arter), vilka förstöra den
späda stammen, så att plantorna falla omkull. Medel
att förekomma sjukdomen äro desinfektion av
så-bädden samt betning av fröet. Där sjukdomen redan
uppträtt, lär skadegörelsen kunna minskas genom
påförande av ett tunt lager torr, fin sand.
Hos potatis o. a. rotfrukter framkalla vissa
Fusarium-arter s. k. torröta. Hos oss torde de ej vålla allvarligare
skador annat än under mycket dåliga
lagringsförhållanden. De intränga endast genom sår eller av andra
svampar förorsakade skador; i potatisknölar, som förut
angripits av brunröta (potatisbladmögel), bidraga de
till förstörandet.
Äpplen angripas stundom av F. i form av en inre
torröta. Vanligast uppträder denna sjukdom hos sorter
med öppen förbindelse mellan »flugan» och kärnhuset,
t. ex. Åkerö. Th. Lfs.
Fusarium, svampsläkte av gruppen ofullständiga
svampar (Fungi imperfecti), kännetecknat av livligt
(gulvitt, ljusrött, orange-) färgade, i väta slemmiga
konidiesamlingar, vilka innehålla skärformigt krökta,
genom tvärväggar i flera rum uppdelade sporer.
Spor-hoparnas karaktär har givit anledning till namnet
slemmögel. Talrika arter äro bifruktformer till
säck-svampar av släktena Nectria, Caloneetria, Hypomyees
och Gibberella. Många äro orsak till växtsjukdomar
av stor betydelse (se Fusarios), andra leva parasitiskt
på insekter och kunna därigenom göra nytta, medan
åter andra leva rent saprofytiskt; några av dessa
leva i vattenledningsrör och kunna igentäppa dessa
samt vålla obehag även genom sin utpräglade
mysk-lukt (F. aquaeductuum med varieteter). Th. Lfs.
Fux, se Färg 1.
Fyrproeentig mjölk, se Nötkreaturens utfodring.
Fyrskiftesbruk, se Växtföljd.
Fyrslaget virke, se Bilning.
Fyrtakt, se Förbränningsmotorer.
Fysiologi är vetenskapen om människans och andra
organismers normala livsförrättningar; de förändringar,
som dessa undergå vid sjukdomar, tillhöra närmast
patologien. — Ordet fysiologisk användes ofta i
betydelsen normal, frisk, i motsats till patologisk,
sjuklig. G. Dbg.
Fågelhär, se Körsbärsträd.
Fåyeldifteri, se Hönssjukdomar.
Fågelkoppor, se Hönssjukdomar.
Fågelkvalster, se Ohyra.
Fågellöss, se Ohyra och Hönssjukdomar.
Fågeltuberkulos, se Hönssjukdomar.
Fålla, se Fållindelning.
Fållindelning. En betesmark, på vilken djur vistas
under större delen av betestiden, kan ej lämna god
avkastning. Områden med mera smaklig växtlighet
avbetas så hårt och ihållande, att vegetationen
därstädes blir förkrympt, medan densamma på andra
områden får stå kvar och förväxa. Där således
växtligheten är starkast, utnyttjas den ej, men där den väl
tillvaratages är eller blir den svag. Genom F.
åstadkommes en starkare tillväxt, hastigare återväxt, större
momentan genomsnittsintensitet under avbetningen
(se Betesavkastningsintensitet), jämnare avbetning,
bättre tillvaratagande av betet, ökat ekonomiskt
utbyte av fodret och större möjlighet till reglering
av betestillgången, varjämte överskott av bete lättare
kan tillvaratagas. Dessa äro endast de viktigaste
fördelarna med F. Man kan helt enkelt säga, att en
ekonomisk betesdrift är otänkbar utan indelning av
betesmarkerna.
Såsom mått på F:s styrka har man bl. a. försökt
använda antalet djur pr ha i fållan eller kg levande
vikt pr ha (se Belägg) eller antalet dagar, som kräves
för en avbetning o. s. v. Det föreligger dock stora
svårigheter att bestämma genomsnittsantalet
djurenheter pr ha under året, eftersom såväl slag av djur
som antal variera under olika tider. Beträffande tiden
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
