Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningsrörelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föreningsrörelse
Förgiftning
försåvitt icke stämman med % majoritet beslutar, att
så skall ske. Ordinarie stämma hålles en gång om året.
Styrelsen kan när som helst kalla till extra stämma.
Revisorerna eller medlemmarna kunna under vissa
villkor påfordra, att extra stämma skall hållas.
Medlem kan hos domstol anställa klandertalan mot
föreningsbeslut. Styrelsen skall förvalta föreningens
angelägenheter samt verkställa av stämman fattade beslut i
enlighet med föreningslagens föreskrifter samt
föreningens stadgar och givna instruktioner. Styrelsen
utser firmatecknare. Den har ej rätt att utan
föreningsstämmans bemyndigande inteckna eller avyttra
föreningens fasta egendom. Minst en månad före den dag,
revisionsberättelse skall föreligga, har styrelsen att
till revisorerna överlämna förvaltningsberättelse. —
Revisorernas uppgift är att granska styrelsens
förvaltning och föreningens räkenskaper. För fullgörande av
detta uppdrag ha de rätt och plikt att städse följa
verksamheten, och styrelsen är skyldig att när som
helst bereda revisorerna tillfälle att inventera kassa
och övriga tillgångar etc. Föreningslagen skiljer
mellan förening utan personlig ansvarighet (u. p. a.),
där medlem blott svarar för föreningens förbindelse
med betalda eller till betalning förfallna insatser,
samt förening med begränsad personlig ansvarighet
(m. b. p. a.), där medlem dessutom svarar för
föreningens förbindelse med visst i stadgarna angivet
belopp. För förening m. b. p. a. finnes i föreningslagen
vissa särskilda stadganden. De allra flesta föreningar i
vårt land äro numera föreningar u. p. a. G. Y-n.
Företagsekonomi, se Marknadslära.
Förcteelsetyp, se Ärftlighetslära.
Förfalskning. Enligt Strafflagens kap. 22 straffas den,
som säljer ont för gott, mängt för omängt eller det,
varuti han vet fel vara, utan att sådant uppenbara.
Och blotta saluförandet av veterligen förfalskade
livsmedel, som äro farliga för liv eller hälsa, straffas
med straffarbete. Då dylikt medvetet svek ej kan
bevisas, kan blott ersättning för varans mindervärdighet
krävas. Beträffande säljares skyldighet att angiva
varans beskaffenhet å emballage och faktura finnas i
Sverige lagbestämmelser blott för ett fåtal varor.
Vid försäljning av födoämnen får enligt K. F. 29/6
1917 vilseledande varubenämning icke användas,
så t. ex. icke ordet smör, där vattenhalten överstiger
16 % (K. K. UU 1928). Skall varan utgöra
ersättningsmedel för mjölk, smör, margarin, flott, mjöl, socker
eller honung,måste detta tydligt angivas i beteckningen.
Enligt lagen 14/6 1928 ang. handel med utsädesvaror
skall säljare av frö, avsett till utsäde, dock ej av
stråsäd, trindsäd, skogs- och prydnadsväxter, skriftligen
uppgiva fröslag (för rotfrukter och köksväxter även
sort), grobarhet samt (utom för köksväxter)
renhetsgrad och ogräshalt. Vid biandfrö skall procent uppgivas
för frö över 5 % inblandning (om över 10 % även
grobarheten). Frö skördat å utländsk ort angives som
utländskt frö. Om frö av klöver eller timotej innehåller
mer än tre gånger och biandfrö mer än fyra gånger så
många ogräsfrön som äro tillåtna för statsplombering,
får varan ej saluhållas till utsäde. Bestämmelserna
gälla ej fröodlare, som säljer frö utan offentligt
utbjudande eller till fröhandlare, ej köpmän emellan för
deras rörelse och ej statsplomberad frövara med giltigt
plomberingsbevis. I en lag år 1938 givas liknande
bestämmelser ang. handel med fodervaror för vissa
husdjur. Å. E-d.
Förfrukt, den gröda, som odlas närmast före en annan
gröda, och på vars utveckling den ofta utövar ett
stort inflytande. Med hänsyn härtill plägar man indela
våra åkerbruksväxter i goda och dåliga F. Goda äro
sådana grödor, som lämna jorden efter sig i luckert, rel.
ogräsfritt och näringsrikt skick, dåliga sådana, som
lämna jorden i ett mer eller mindre hopslaget,
ogräs-rikt och näringsfattigt skick. Baljväxter äro alltid
goda förfrukter både på grund av sitt djupgående
rotsystem och sin kvävebindning (de kallas ofta närande
grödor), sädesslagen äro dåliga F. (tärande).
Rotfrukterna äro också goda F. tack vare sina djupa rötter
och den rikliga gödsling och grundliga jordbearbetning
de erhålla. En växts förfruktsvärde bestämmes
emellertid ej endast av dess verkan på jorden i största
allmänhet, utan också på vilken gröda, som följer.
Jfr Jordtrötthet och Växtföljd. H. O-d.
Förfrysning, se Frostskada.
Förgasare, se Förbränningsmotorer.
Förgasaremotor, se Förbränningsmotorer.
Förgiftning. I allmänhet förstås med förgiftning sådana
sjukdomstillstånd, som uppkomma när vissa för
organismen skadliga ämnen upptagas, då vanligast genom
digestionsorganen. Det är doclc knappast möjligt att
draga någon skarp gräns för begreppet gift, ty flera
omständigheter kunna bidraga till huruvida ett visst
ämne kommer att verka skadligt på organismen eller
ej. En liten dos av ett visst ämne, t. ex. arsenik eller
fosfor kan med fördel användas som läkemedel, en
stor dos av samma ämnen medför svår sjukdom eller
död. Koksalt måste tillföras med födan för att
livsfunktionerna skola förlöpa normalt; för stor
koksaltmängd medför svår sjukdom. Vissa djur äro
överkänsliga för vissa ämnen. Så kan t. ex. kvicksilver i
form av sublimat med fördel användas som sårmedel
för häst, under det att samma medel är ytterligt
giftigt för nötkreatur, vilka äro överkänsliga för
kvicksilverpreparat.
Vissa gifter verka lokalt, andra ha däremot
allmänverkan på organismen. De rent lokalt verkande
gifterna framkalla ofta frätverkan på den vävnad med
vilken de komma i beröring. Inkommer sådana gifter
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
