Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gran ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gran
Grobarhet
Av insekter är den åttatandade barkborren
(Ips typographus L.) G:s svåraste fiende. Den angriper
nästan ofelbart döende och försvagade stammar och
anses även kunna i stor utsträckning angripa och döda
friska träd. För att hindra insektens spridning bör man
undvika att låta obarkat virke kvarligga över sommaren
i skogen. Man använder även fångstträd, som dödas
medels en barkrand för att utgöra lockbete för
insekterna. Då larverna i mängd utvecklats, avbarkas
stammarna, varvid larverna utsättas för solljuset och
dödas. På klenare granstammar uppträder den
sex-tandadebarkborren (Pityogenes chalcographush.).
Snytbaggen (Hylobius abietis L.) avgnager barken på
unga plantor, som därigenom dödas eller svårt skadas.
Nunnan (Lymantria monacha L.) har ett par gånger
förorsakat förödande härjningar men saknar
dessemellan betydelse. Grankottmottet (Phycis
abie-tella S. V.) och granlcottvecklaren (Grapholita
strobilella L.) förstöra ofta en betydande del av
granfröet och kunna jämte grankottrosten ofta äventyra
största delen av en fröskörd. För skogseld är G. ytterst
ömtålig och överlever den sällan.
G:s virke har en mångsidig användning. Jämsides
med tall användes det inom byggnadsindustrien, varvid
granvirket såsom mindre motståndskraftigt mot röta
finner huvudsaklig användning till inredningar. Sågat
virke av G. betalas i regel 10 à 15% lägre än
motsvarande dimensioner av tall. Däremot har G. högre
värde såsom råvara för pappersmasseindustrien
(sulfit-och slipmassa). Inom lantbruket finner G. stor
användning till stör, gärdsel, hägnadsstolpar, slanor o. dyl.
och har såsom husbehovsvirke större betydelse än
tallen. Bränslevärdet är något lägre än tallens, men får
utan åtskillnad blandas med tall i barrved. För vissa
ändamål är dock granved mera eftersökt. R. L-k.
Granat, se Mineral.
Granbarrlus, se Barrlöss.
Granit, se Bergarter.
Grankotte, se Kotte.
Grankottmottet (Phycis abietella) tillhör mottfjärilar
och har en vingbredd på 2,5—3 cm. Den har
brungrå vingar. Larverna leva i kottar av gran och tall,
varvid de förstöra fröna, samt även i skott vilka
vissna. G. Dbg.
Grankottrost, se Rostsvampar.
Grankottvecklaren, (Grapholita strobilella), en liten
fjäril med bruna framvingar, korsade av oregelbundna
tvärlinjer. Larven är gulvit med brunt huvud och
lever i grankottar, där den angriper granfrö. G.
minskar ibland fröutbytet väsentligt. G. Dbg.
Grankäl, en huvudsakligen i norra Sverige
förekommande, tät och växtlig, örtrik granskogstyp på sidlänt
mark med rörligt, syrerikt grundvatten. H. O-d.
Granris, se Strömedel.
Granskog, se Skogstyper.
Granticka, se Ticka och Gran.
Gravatlonsbevis utfärdas av inskrivningsdomaren i den
domsaga*, där fastigheten ligger, och angiver de
av-dikningslån och inteckningar*, som besvära
fastigheten, ävensom anmälda åtgärder av beskaffenhet att
inverka på inteckningarna, såsom utmätning, exekutiv
auktion*, konkurs och expropriation*. G. är nödvändigt
för att bedöma värdet av en inteckning. Å. E-d.
Gravenstcin, se Äpple.
Grendike, se Torrläggning.
Grensvampar har sporer på svamparnas släta
ut-eller undersida. Till G. höra blomkålssvampar*
och fingersvampar*. G. Dbg.
Grep. Vanliga gödselgrepar äro 4—6-kloiga med vassa
klor. För grävning användas grövre grävgrepar med
vanligen fyra trekantiga, grova klor. N-g.
Grey stone, se Rova.
Grimma, se Bindsle.
Grind, se Genomgång.
Gripklo, se Hissar.
Grisning, se Förlossning.
Gristång, se Alger.
Grobarhet hos en frövara är den halt av det rena fröet,
som under en för varje fröslag fastställd tidrymd vid
groning under särskilt gynnsamma förhållanden
frambringar normala, d. v. s. utvecklingsdugliga groddar.
Frön, som utveckla abnorma* groddar eller brutna*
dylika, uppgivas i analysbevis icke såsom grobara utan
hänföras till dött eller värdelöst frö. Däremot angivas
särskilt hårda* frön och friska, ej grodda frön
(gro-ningsmognad*). Undersökning av G. verkställes:
beträffande strå- och trindsäd samt lupin i steriliserat,
medelfint grus av normal fuktighet vid en temperatur
av 10—12°C för stråsäd och vid rumstemperatur för
övriga; beträffande betfrö i filtrerpapperskonvolut i
termostat vid en växeltemperatur av 18 à 20—30°C,
samt beträffande flertalet övriga fröslag i Jacobsens
groningsapparat*, i regel vid växeltemperatur, olika för
olika fröslag, vanligen under ljus glasklocka men i fråga
om vissa fröslag (dill, lök, sparris m. fi.) under svart
dylik. Den för G:s fastställande bestämda tiden utgör:
8 dygn för rova, kryp- och störböna samt gurka, 10
dygn för stråsäd (utom havre), trindsäd, samtliga
vall-baljväxter, kålrot, lin, kål, rädisa m. fi., 12 dygn för
havre, timotej, renlosta, beta m. fi., 14 dygn för
rajgräs, ängssvingel, morot m. fi., 18 dygn för
hundäxing, kärrgröe, dill, palsternacka m. fi., 21 dygn för
rödsvingel, spenat m. fi., 25 dygn för purjolök och
persilja, 28 dygn för ängsgröe, 30 dygn för flertalet
skogsträd. I samband med G. fastställes också angrepp av
mikroorganismer samt i fråga om stråsäd skjutkraft*
och beträffande övriga groningsenergi*. H. W-e.
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
