Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvlagstiftning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gruvlagstiftning -
gad att till hälften med inmutaren deltaga i driften och
dess vinst, och denna rätt kunde begagnas till fullo
eller till viss del.
Enligt gruvlagen 3/„ 1938, i kraft l/i 1940, har envar
svensk medborgare rätt att undersöka och bearbeta
sådan mineralfyndighet, som innehåller malm till 20
st. uppräknade metaller eller 5 st. andra mineral.
Först erhålles mutsedel, som berättigar till
undersökningsarbete å det inmutade området, därefter utmål
för upptagande av gruva. Jordägaren kan utan
inmutning bearbeta fyndighet, men riskerar att någon
annan begär mutsedel och får bättre rätt till
bearbetning. Ansökan om mutsedel göres hos bergmästaren i
distriktet (5 st. i hela riket), och om flera inkomma
samma dag, få de lika rätt, såvida ej någon visar, att
han först upptäckte fyndigheten. Det inmutade
området skall vara en cirkel med 200 m radie omkring
inmutningspunkten, men får ej omfatta vissa
offentliga eller enskilda anläggningar, t. ex. område inom
100 m från bostadshus, tomt eller trädgård.
Undersökningsarbetet skall göras med minsta möjliga skada,
endast nödvändiga byggnader få uppföras och årlig
avgift för marken ges. Arbetet skall vara färdigt och
utmål begäras inom 3 år, ev. förlängda med högst 2 år.
Då skall visas, att fyndigheten innehåller
inmutningsmineral, lämpat för teknisk bearbetning och i sådan
myckenhet, att den sannolikt lämpar sig för gruvdrift.
I så fall företager bergmästaren med två
skiftesgode-män utmålsförrättning, därvid efter fyndighetens
sträckning och gruvdriftens behov utlägges ett
område om högst 16 har, helst inom räta vinklar. Därutom
kan anvisas mark för upplag av malm och varp,
byggnad, o. d. För ali mark, som tages i anspråk, liksom
för annan skada och intrång skall ersättning ges med
fulla värdet och hälften därtill. Besvär över
förrättningen anföras hos kommerskollegium inom 90 dagar
därefter. Ändring av utmålet kan sedermera erhållas.
Kronan — alltså ej längre jordägaren — är berättigad
att i gruvföretaget deltaga med hälften (kronoandel)
eller mindre, om anmälan sker inom viss tid (då
driftens ekonomi kan bedömas). Jordägaren är berättigad
till en procent av värdet av alla inom utmålet brutna
och uppfordrade inmutningsmineral, dock ej för
något år mer än 5 000 kr. Avgälden upphör, sedan
regelbunden brytning pågått under sammanlagt 20 år.
Gruvinnehavare skall, vare sig arbete bedrives eller
icke, betala en årlig försvarsavgift av 10 kr. pr
påbörjad har av utmålet att delas mellan Kronan och
jordägaren. Erlägges den ej, förverkas rätten till
gruvan (gruvan sönas), marken återfaller utan lösen
till jordägaren, annan egendom tillfaller Kronan — om
den ej bortförts inom viss tid — och ny inmutning
kan ske. För eftersökande och brytning av stenkol
(och eldfasta leror därjämte) fordras koncession (lag
- Gråfläckssjuka
28/6 1886), likaså för borrning efter olja och gas
(lagändring 5/s 1933). Å. E-d.
Gruvstolpar, se Pitprops.
Gruvstöttar, se Pitprops.
Grynpipig ost, se Ostsorter.
Grynsopp, se Rörsopp.
Grytpastör, se Pastörisering.
Gråal, se Al.
Gråbarrsjuka benämnas sjukdomar på barrträd, vilka
förorsakas av säcksvamparterna Hypodermelta sulcigena
(på vanl. tall och bergtall) och H. macrospora (på gran).
Barren på tallens årsskott infekteras på försommaren
och antaga småningom gråviolett, efter övervintringen
ljusgrå färg; ofta är nedre delen av barret oskadad och
grön. Genom anhopning av kåda i vissa delar uppstå
mörkbruna fläckar eller tvärband. Följande vår bildas
fruktkroppar som långa gråbruna strimmor längs
barret. De i hela sin längd angripna barren avfalla
redan första året, de delvis angripna först andra året
efter infektionen. Sjukdomen angriper oftast 10—30 år
gamla träd. Särskilt utsatta äro fristående träd i
skogs-bryn, men stundom angripas epidemiskt yngre
bestånd av jämnåriga träd. Sjukdomen vållar minskning
av tillväxten, men leder sällan till trädets död. — På
gran bli de årsgamla barren på försommaren bruna i
hela sin längd och avgränsas vid basen av en svart
tvärlinje. Senare framträda fruktkroppar som svarta,
smala band, nästan lika långa som barret. De döda
barren kvarsitta i regel länge på trädet. — Effektiva
bekämpningsmedel mot G. äro ej kända. Th. Lf
Gråberg, se Bergarter.
Gråbo, se Artemisia.
Gråfläckssjuka, en av manganbrist förorsakad
växt-sjukdom, mest uppmärksammad och karakteristisk på
havre. G. börjar uppträda, när havreplantan utvecklat
2—4 blad och visar sig som grå- till gulbruna fläckar,
vanligen vid eller straxt nedom mitten av bladet och
småningom nående tvärs över detta, som knäckes och
blir hängande. Plantans utveckling hämmas och
vippbildning kan helt utebli. Av mindre betydelse äro
skadorna på korn, vete och råg; symtomen avvika
också mer eller mindre från de på havre framträdande.
Hos betor, vilka ofta lida av G., är det första
kännetecknet en ljusare färg hos bladpartierna mellan
ådrorna; senare bli dessa ljusare eller mörkare bruna
och mittpartierna torka in och sönderfalla lätt.
De små mängder mangan, som en växt kräver, torde
i regel finnas i marken, men brist kan för plantorna
uppstå genom att manganet förekommer i för dem
otillgänglig form. Genom kalkning och användning av
fysiologiskt alkaliska gödningsämnen, särskilt salpeter
och kalkkväve, försvåras manganupptagandet,
varigenom G. kan framkallas. Däremot motverkas
sjukdomen genom svavelsyrad ammoniak. Genom till-
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
