Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gråfläckssjuka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gråfläckssjuka -
försel av mangansalt, t. ex. mangansulfat, kan
sjukdomen förebyggas eller t. o. m. hävas, om behandlingen
utföres tillräckligt tidigt; 50 kg per ha anses som en
normal giva. På mycket lätta jordar har vältning med
fördel använts som förebyggande medel.
Av helt annan art är G. hos lin, vilken förorsakas av
parasitsvampen Colletotrichum lini. Denna sjukdom
kännetecknas av större, ofta sammanflytande,
gråaktiga, med mörkviolett kant omgivna fläckar på
växtens alla gröna delar och bekämpas genom odling
av motståndskraftiga sorter. Th. Lfs.
Grågylling, se Äpple.
Grågås, se Gåsskötsel.
Gråhund, se Hundraser.
Gråmjöl, se Kolhydrater.
Gråmögel el.stjälkmögel (Botrytis cinerea) är en
parasitsvamp, som i fråga om angreppssättet, valet av
värdväxter och förekomsten av svarta sklerotier visar stor
likhet med rotfruktsröta*. I motsats till denna bildar
G. konidier, som alstras på druvklaselikt förgrenade
bärare, vilka i massa te sig som ett yvigt,grått,
dämmande mögel; däremot äro fruktkroppar ej kända.
G. angriper ofta saftiga frukter, t. ex. baljor av ärtor
och bönor, gurkor, jordgubbar m. m.; ofta intränger
svampen även i fröna, som kunna bli helt förstörda,
men vanligen visa endast obetydliga fläckar. Plantor,
som uppväxa ur sådana frö, angripas oftast på
grodd-plantstadiet och gå under. Jordgubbar, särskilt sorter
med lösa, söta frukter, äro mycket utsatta för angrepp,
framför allt om de vila mot marken eller äro utsatta
för jordstänk. Genom lämpligt underlag (t. ex. ljungris)
böra de skyddas mot sådant. G. framkallar stundom
också förruttnelse på lagrad kärnfrukt. Som orsak till
röta å lagrade rotfrukter torde den vara av minst lika
stor betydelse som den egentliga rotfruktsrötan.
Bekämpningsmöjligheterna äro i båda fallen desamma.
Th. Lfs.
Gråråg, se Råg.
Gråsalva, se Kvicksilver.
Gråsten, se Bergarter.
Gråstärkelse, se Fabriksavfall.
Gråsuggor (fam. Oniscidae) äro vanliga i källare,
växthus eller uthus och träffas även under stenar och
föremål på marken, där denna är något fuktig.
Källar-gråsuggan (Porcellic scaber LATR.) är merendels
enfärgat skiffergrå, medan murgråsuggan {Oniscu.s
asellus L.) är gråbrun med två rader svavelgula
fläckar på vardera sidan. G. kunna angripa späda plantor
i växthus samt rotfrukter och potatis. I regel kunna
de lätt insamlas och dödas med t. ex. hett vatten.
A. T.
Gråsälg, se Pil.
Gràvlal, se Vial.
Gråvicker, se Vicker.
- Gräddsyrning
Gråvide, se Pil.
Gråärt, se Ärter.
Grädde. Då mjölkfettets specifika vikt är 0,93, under
det att specifika vikten hos mjölkens fettfria del är
cirka 1,00, sträva fettkulorna i mjölk, som lämnas
orörd, att flyta uppåt. Efterhand når en större eller
mindre del av fettkulorna upp till ytan och samlas där
till ett skikt, grädden. Den kraft och snabbhet, varmed
fettkulorna flyta upp mot ytan,
gräddsättningsför-mågan, är beroende dels av fettkulornas volym och
dels på skillnaden mellan mjölkvätskans och
fett-kulornas specifika vikt. Gräddsättningsförmågan är
således beroende av tyngdlagarna och deras rätt
ofullständiga förmåga att avskilja mjölkfettet från mjölken
i övrigt. Vid gräddsättning erhålles alltså skummjölk
med 0,4—1 % fett. Gräddsättningsförmågan
nedsattes, om mjölken uppvärmes under lufttillträde till
65° eller högre temperatur. Om uppvärmningen sker
utan lufttillträde (= sluten pastörisering), tål mjölken
uppvärmning till 72°, utan att gräddsättningsförmågan
nämnvärt avtager. Beskrivning över olika
gräddsätt-ningsmetoder, se Mejerihantering.
Vid användning av moderna separatorer avskiljes
mjölkens fett mera fullständigt från mjölkvätskan, så
att skummjölken innehåller blott 0,05% fett.
Fetthalten i G. kan vara mycket olika. För direkt
förbrukning avsedd G. saluhålles vanligen i 2
kvaliteter: kaffegrädde med minst 10 och vispgrädde med
minst 20 à 30% fett. Dessa gränstal äro fastställda
för resp. orter av de lokala myndigheterna. För att
under rådande kristid begränsa den fettmängd, som
saluföres såsom G., är högsta fetthalten fastställd
till 15 % (Sv. förf. nr 903/1940).
Gräddprocenten är det antal kg G., som vid separering
erhålles av 100 kg helmjölk. Gräddprocenten regleras
å äldre separatorer medelst s. k. gräddskruvar eller
genom strypning av skummjölksutloppet. Hos den
hermetiska separatorn regleras gräddprocenten
medelst en krän i gräddutloppet. Om gräddprocenten är
låg, erhålles fet G., ju högre gräddprocenten är, desto
tunnare blir grädden. Gräddprocenten kan beräknas
enligt följande formel, vari F betyder G:s, f helmjölkens
och fl skummjölkens fettprocent:
, 100 (f-f1)
graddprocent = -—–
F
G:s smörvärde. Då 1 del mjölkfett motsvarar 1,2
delar smör, är värdet av 1 kg. G.: G:s fetthalt X 1,2 X
smörpriset pr kg. E. C-g.
Gräddproeent, se Grädde och Separatorer.
Gräddpumpar, se Mjölkpumpar.
Gräddsyrning. Vid förvaring surnar grädde efterhand.
Av denna självsyrning använde man sig i äldre tider.
Ville man påskynda syrningsförloppet, höjde man
temperaturen och rörde om grädden. Ville man för-
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
