Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Importreglering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Importreglering -
fläsk, vete och räg samt mjöl därav, majs och havre
samt en rad andra kraftfodermedel. För anförda varor
kan dock import på grund av licens förekomma. Sådan
licens meddelas av Statens jordbruksnämnd*. En
form av I. är kontingentering av importen, varvid av
den begränsade import, som tillåtes, varje land, från
vilket import tidigare förekommit, får en viss andel,
svarande mot dess andel av totalimporten i genomsnitt
under tidigare år. Bl. a. baconimporten till England
har reglerats på sådant sätt. G. Y—n.
Impotens, se Ofruktsamhet.
Impregnering av virke företages framför allt till skydd
mot angrepp av svamp och mask. På grund av att I.
i hög grad fördyrar, kommer det till användning
endast, då större fara för virkets förstörelse föreligger.
Vid dylik I. mot svamp och mask inpressas
impreg-neringsvätskan i virket. Impregneringsvätskan bör
vara av sådan beskaffenhet, att den ej avdunstar eller
utsköljes. Vanliga impregneringsmedel äro
kreosot-olja, karbolineum och trätjära, vilka med träets
äggviteämnen bilda olösliga föreningar. Andra
impregneringsmedel äro kopparvitriol, zinkklorid och sublimat.
Bäst är att alltid välja impregneringsmedel, som
godkänts av Statens provningsanstalt, Stockholm, då
åtskilliga mindervärdiga fabrikat finnas i marknaden.
Det enklaste men minst effektiva tillvägagångssättet
är bestrykningsmetoden, vid vilken
impregnerings-medlet strykes på virket med borste. Härvid förmår
dock vätskan endast tränga in obetydligt i virket.
Genom längre tids lagring i impregneringsmedlet ernås
bättre resultat. Fullständig I. ernås genom
vacuum-metoden, vid vilken impregneringsmedlet suges in
i virket. G. B—r.
Inanition, se Bristsjukdomar.
Inavel, se Avelsmetoder och Ärftlighetslära.
Inavelsdegencration, se Avelsmetoder och
Ärftlighetslära.
Inavelskoeffieienter, se Avelsmetoder.
Incestavel, se Avelsmetoder.
Index, se Deflation och Prisindex.
Indiansk krasse, se Krasse.
Indigestion betyder egentligen rubbning i
matsmält-ningsarbetet. Inom veterinärmedicinen har I. sedan
gammalt fått utgöra ett samlingsbegrepp för ett flertal
rubbningar i digestionsarbetet av olika orsaker. Så
har man talat om akut I., i vilket begrepp ofta ingick
akut bukhinneinflammation och kronisk I., vilken
benämning ofta avsåg acetonämi. Med nutidens
avsevärt förbättrade diagnostik är det i regel möjligt att
vid rubbningar i digestionsarbetet erhålla en diagnos,
vilken klargör lidandets orsak och icke endast angiver,
att en funktionsrubbning föreligger. JV. L.
Indikator. Med I. förstås inom kemien ett ämne,
som genom vissa karakteristiska och lätt iakttagna
- Infektionssjukdomar
egenskaper (vanligen färg) ger möjlighet att studera
en kemisk reaktions förlopp eller jämvikt. Jfr
Reaktion. H. E—t.
Indiska stridshöns, se Hönsraser.
Indisk löpand, se Ankskötsel.
Indispensabla aminosyror, se Näringebehov.
Individualpotens, se Avelsmetoder.
Individuell utfodring, se vederbörande djurslags
utfodring.
Induktionsmotor, se Elektriska motorer.
Industrilånefonden, en statlig fond, som 1939 uppgick
till 4,6 mill. kr. Ur I. lämnas lån bl. a. till
torv-förädling och andra jordbruket närstående
industrigrenar. G. Dbg.
Infektion avser det tillstånd, när sjukdomsalstrande
mikroorganismer intränga i kroppsvävnaderna, här
föröka sig och giva anledning till sjukdom. I vissa fall
uppträder sjukdomen kort tid, sedan infektionsämnet
inträngt i organismen, t. ex. vid mul- och klövsjuka;
i andra fall kan förflyta avsevärd tid efter I., innan
sjukdomstecken kunna observeras, så t. ex. vid
tuberkulos. Vid flertalet akuta infektionssjukdomar
försvinner smittämnet relativt hastigt ur kroppen, sedan
individen genomgått sjukdomen. I vissa fall kan
individen, sedan den tillfrisknat, bära på infektionsämnet
under mycket lång tid och därvid även avskilja
smittämnet, s. k. virusbärare. Huru svårt individen angripes
av en I., beror dels på individens grad av
motståndskraft eller immunitet mot ifrågavarande
infektionsämne, dels på smittämnets angreppsförmåga eller
virulens och därjämte även på huru stor mängd
smittämne, som samtidigt upptages. Smittämnen
kunna i regel intränga i kroppen genom samtliga
slemhinnor, vanligast genom digestions- och
respirations-organens slemhinnor, genom sår i huden och även i
vissa fall genom oskadad hud. Olika infektionsämnen
förhålla sig, sedan de inträngt i organismen, mycket
olika. Vissa slå sig ned i ett visst organ, t. ex. i en
juverdel och åstadkomma här en lokal
sjukdomsprocess, andra, t. ex. stelkrampsbacillen, stannar i
infektionssåret, föröka sig där och bilda gifter, som
sedan spridas i organismen och orsaka skada, och andra
infektionsämnen åter, t. ex. mjältbrandsbaeillen,
föröka sig i blodet och åstadkomma i regel hastigt en
allmän blodförgiftning eller septikämi. Symtombilden
vid infektionssjukdomar växlar i hög grad, beroende
på arten av de sjukliga förändringar, som ett visst
smittämne kan åstadkomma. I de flesta fall uppstår
emellertid feber som följd av I. N. L.
Infektionssjukdomar. Ett stort antal sjukdomar
framkallas av infektion. En sådan kan åstadkomma en
lokal sjukdomsprocess eller medföra en sjukdom i hela
organismen. I regel avser man, när man talar om I.,
en allmän sjukdom, som angriper hela organismen. I
425
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
