Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Infektionssjukdomar
Influensa
vissa fall kan I. uppstå till följd av att individen
upptar smittämnen ur jorden, t. ex. stelkramps- eller
gas-brandsbaciller, i andra fall kan individen t. ex. å vissa
slemhinnor eller i sin tarmkanal bära på
infektionsämnen, som under normala förhållanden ej åstadkomma
skada men vilka, när individens motståndskraft av
en eller annan anledning nedsattes, kunna bli
sjuk-domsalstrande. I de flesta fall uppkomma emellertid
I. genom att smittämnen överföras från smittad till
frisk individ. Smittvägarna kunna växla avsevärt vid
olika I. Inom en djurbesättning komma djuren
vanligen i intim kontakt med varandra, och
smittöverföring sker i regel hastigt genom foder, vatten,
rykt-don etc. Spridningen av smittsamma
husdjurssjukdomar från sjuk till frisk besättning sker antingen
därigenom, att friska djur komma i kontakt med
smittade djur, eller genom att smittämne på ena eller
andra sättet transporteras från smittad till frisk
besättning. Vanligaste sättet för överförande av smitta
genom djurkontakt är, att smittade djur införlivas
med en frisk besättning, i regel genom att en ägare
av en frisk besättning inköper smittade djur. Andra
former av djurkontakt äro gemensamhetsbeten,
utställningar eller gemensam tjurhållning. Transport av
smittämnen från smittad till frisk besättning kan ske
på flera olika vis. Särskilt stor risk för smittöverföring
kan föreligga med mjölken, vilken som skummjölk
återföres från mejerierna. Speciellt vid mul- och
klövsjuka, tuberkulos och även vid smittsam kastning
kan sådan mejerismitta spela stor roll. Genom
betryggande pasteurisering av till kreatursföda avsedd mjölk
kan dock dylik smittspridning i väsentlig mån minskas.
I vissa fall kan smitta spridas med foder, tomma
kraftfodersäckar och dylikt. Även med personer,
hundar, råttor, fåglar och insekter kan under vissa
omständigheter smittspridning ske från gård till gård
eller från en betesmark till en annan. I vissa fall synes
smittspridning även kunna ske med förorenat vatten,
och när det gäller en så höggradigt smittsam sjukdom
som mul- och klövsjuka har man t. o. m. haft anledning
misstänka, att smittspridning även kan ske med vinden.
I., speciellt de smittsamma husdjurssjukdomarna,
vålla lantbruket mycket stora årliga förluster. Vissa
av dessa sjukdomar, vilka äro av allvarlig natur och
vilka ha tendens till hastig spridning, äro upptagna
i den s. k. epizootilagen*. Utförliga lagbestämmelser
finnas angående huru dylika sjukdomar bekämpas.
Sådana smittsamma sjukdomar som tuberkulos och
smittsam kastning hos nötkreatur ingå ej i
epizootilagen, men äro föremål för av staten understött
frivilligt bekämpande. N. L.
Infektiös anämi, se Blodbrist.
Inflammation är ett sjukligt tillstånd i vävnaden
som följd av att denna utsättes för ett visst retmedel,
vilket kan vara av mekanisk, termisk, kemisk , eller
infektiös natur. I. kan vara akut eller kronisk. Vid en
akut I. sker i första hand en riklig blodtillförsel till
området i fråga, och om en stark retverkan
förekommit, kan blodtillförseln bli så stark, att blodserum och
blodkroppar uttränga i vävnaden genom blodkärlens
väggar. Genom den ökade blodtillförseln till ett
inflammerat organ, t. ex. en spene, blir dennas hud röd,
den kännes varmare än normalt, den blir ansvälld och
genom påverkan på nervändarna uppstår smärta.
De ovan nämnda förändringarna utgöra också de fyra
huvudsymtomen vid I., nämligen rodnad, värme,
ansvällning och ömhet, vartill kommer, att det angripna
organet i regel ej kan fungera normalt, utan en
funktionsrubbning uppstår. Allt efter beskaffenheten hos
den ur körteln utsvettade blodvätskan skiljer man på
varig (purulent), blodig (hämorrhagisk), serös och
fibrinös I. Vanligast är den vargörande I., d. v. s. den,
där vita blodkroppar utvandra genom kärlväggarna. I.
i en slemhinna, där exudatet samlar sig på slemhinnans
yta, kallas katarr. Exudatet är där vanligen först
seröst, sedan slemmigt och slutligen purulent. I vissa
fall kan I. leda till en fullständig förstöring av
vävnaden, s. k. nekrotiserande eller brandig I., då
följden blir en mer eller mindre omfattande vävnadsdöd.
De allmänna principerna för behandlingen vid I.
är att först behandla det inflammerade området med
kyla (kalla omslag, isbandage, kallvattenirrigation eller
vattenspilta o. s. v.) för att minska utsvettningen i den
inflammerade vävanden. Sedan de akuta
inflammationssymtomen avtagit, gäller att åstadkomma en
reparation av den skadade vävnaden, och härför
fordras en ökad blodtillförsel. En sådan åstadkommes
i regel genom våtvarma omslag, genom hudretande
salvor, vilka kunna vara lindrigt verkande, som t. ex.
jodsåpa, eller kraftigt verkande, såsom blistersalvor.
Vid vissa kroniska inflammationstillstånd i senor
och senskidor kan stundom en kronisk inflammation
först avläkas efter en bränning*. N. I..
Inflation, inom nationalekonomien beteckning för
penningvärdets fall eller, vilket är detsamma,
varuprisnivåns stegring. I. användes som beteckning
för ökning av betalningsmedlen, främst
penningmängden, utan ökning av varumängden eller
minskning av penningarnas omloppshastighet. Sådana
ändringar medföra ett fall av penningvärdet och stigande
priser. Motsatsen till I. är deflation. G. Dbg.
Influensa hos häst eller rosartad influensa är en ytterst
smittsam infektionssjukdom hos häst, som orsakas
av ett filtrerbart virus. Om smittan inkommer i en
besättning, breder sjukdomen hastigt ut sig.
Inkuba-tionstiden är vanligen 4—7 dagar. Sjukdomen börjar
hastigt med slöhet, upphörd foderlust och hög feber;
gången blir ofta vacklande. För sjukdomen utmärkande
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
