Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorddelning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jorddelning -
utflytta för den, som fick hela sitt ägovälde utanför
byns gamla tomtplats, och denna utspridning av
gårdarna medförde uppsving för jordbruket (bättre
arron-dering, fäladsmarkerna i Skåne bragta i hög kultur),
men vissa sociala nackdelar (större isolering för
familjerna). Då enskiftet (fastställt av K. B.) visade sig
svårt att genomföra och storskiftet (fastställt av
häradsrätten) fortfarande måste användas i de flesta fall,
infördes 1827 en ny form, laga skifte, och inrättades för
skiftesmålen en specialdomstol, ägodelningsrätten.
Skiftesstadgan 9/11 1866 grundades på samma
principer: i regel högst tre skiften för varje fastighet, frihet
för delägarna att själva besluta i de flesta skiftesfrågor,
vitsord för envar att få skifte till stånd, även av den
minsta samfällda äga, vid skifte av vattentäckt
område ej skifte av fisket, inga utjämningar med pengar
lotterna emellan.
Laga skifte avsåg antingen en omreglering av förut
skiftade ägor eller en uppdelning av oskiftad mark,
resp. lägenhet såsom fiske, vattenfall m. m. mellan
delägarna. En annan form av J. var hemmansklyvning,
varigenom en fastighet fördelades mellan flera ägare,
vanligen arvingar, och härvid tillämpades samma
regler som vid laga skifte. Varje del skulle alltså erhålla
ägor av alla slag, åker, äng, skog etc., samt andel i
vattenfall, fiske o. d., allt i förhållande till dess kvotdel i
hemmanet. En hemmansklyvning utan laga
förrättning kallades sämjedelning. Klyvningen motarbetades
tidigare av lagstiftningen, enär hemmanets
skatteförmåga befarades bli nedsatt. I ett plakat 1684 medgavs
klyvning till 1/4 mantal, år 1747 i mindre delar (om
sökanden ville gifta sig), år 1827 blev besutenhet*
gränsen och genom K. F. 6/8 1881 borttogs varje
inskränkning.
Vidare fanns — legaliserad först i
enskiftesförfatt-ningarna — jordavsöndring, då ett mindre
markområde, högst 1/5 av fastighetens hela areal, avskildes
utan att erhålla andel i hemmanets övriga
tillhörigheter och vanligen ej heller i dess pålagor (mantalet*
stannade i sin helhet kvar på stamfastigheten).
Genom en lag 27/6 1896 infördes slutligen ägostyckning,
en uppdelning av fastigheten i dess helhet efter ägarens
och ev. köparens behag, varvid mantalet efteråt vid
förrättningen enligt uppskattningsinnehåll fördelades
på styckningslotterna. Av dessa kunde en omfatta
åkern, en annan ängen, en tredje skogen och en fjärde
vattenområdet jämte strandremsa. Ägostyckning under
så fria former ledde på vissa håll till jordbrukets
försvagande, i det att skogen skildes från inägoj orden.
Som ett led i Norrlandslagstiftningen föreskrevs
genom lagar 1905 och 1909, att vid ägostyckning i
Norrland inägolotterna skulle ha tillräcklig areal av såväl
inägor som husbehovsskog, odlings- och mulbetesmark.
Denna princip utsträcktes sedan till några mellan-
- Jorddelning
svenska län, varjämte jordbrukets försvagande genom
olämplig avsöndring av inägojord förbjöds.
Nu gällande är lagen om delning av jord på landet
18/6 1926. Under laga skifte inbegriper den även
hemmansklyvning. Jordavsöndring och ägostyckning hava
sammanförts till en ny form, avstyckning. Därvid ha
principerna i Norrlandslagstiftningen följts, och för
.varje nybildad jordbruksfastighet kräves besutenhet.
Delägarnas beslutanderätt i skiftesfrågor har
inskränkts, och lotterna emellan kan utjämning med
pengar ske till 2 % av uppskattningsinnehållet.
Vitsord att begära skifte för omdelning har ägare av
jordbruksfastighet inom skifteslaget (by och enstaka
hemman är primärt, utbruten del av dessa är sekundärt
skifteslag), men föreligger redan skifte av yngre typ
(enskifte, laga skifte, ägostyckning och fastställd
hemmansklyvning), fordras majoritet till antal (minst
hälften) såväl som efter taxeringsvärde, och oavsett
senaste skiftets typ måste vid bestridande alltid visas,
att fördelarna av nytt skifte väsentligt överstiga
kostnader och olägenheter.
Ansökan göres hos länets överlantmätare, som
förordnar lantmätare (vanligen distrikts-) att
verkställa förrättningen. Denne kallar två skiftesgodemän,
kungör förrättningen och kallar delägarna till
sammanträde, där först avgöres, om skiftet får ske. I så fall
kartlägges skifteslaget. För bestämmande av dess
gränser måste vid ett primärt skifteslag rågången*
(utmärkt genom rå och rör, femstenarör enligt J. B.
kap. 12) och vid ett sekundärt de fastställda
skifteslinjerna kontrolleras vid sammanträde med
grannarna. Går gränsen i bukter, kan den uträtas genom
ägoutbyte mellan skifteslagen på ömse sidor. På samma
sätt kan en äga, som ligger inom ett skifteslag men hör
till ett annat (ofta s. k. urfjäll*), flyttas över gränsen.
Grunden för ägoutbytet liksom för alla jämförelser
mellan markarealer är jordens gradering, varvid den
bästa boniteten får gradtalet 1, den som per har ger
hälften så stort behållet skördevärde graden 2 o. s. v.
Uppskattningsinnehållet blir verkliga arealen
dividerad med gradtalet. En äga om 1,5 ha av graden 1 går i
utbyte mot 1,8 ha av graden 1,2. Ägobeskrivningen är
ett register till kartan med nummer på ägofigurerna,
areal, gradtal och uppskattningsinnehåll.
Hävdeförteckningen utvisar, vilka ägofigurer varje delägare
innehar (hävdar). Delningsgrunden, d. v. s. den
proportion efter vilken varje delägare skall tilldelas ägor,
är antingen innehavet, då han får efter sitt
sammanlagda uppskattningsinnehåll i hävdeförteckningen,
eller mantalet, då hans andel blir lika med hans
(oförmedlade) mantal (eller annat byamål, t. ex. öresland,
mål, seland, bandland) i förhållande till skifteslagets
hela mantal (alltså 1/6, om han äger y2 mtl av 3).
Innehavet blir delningsgrund i fråga om förut skiftade
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
