Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnvägssjuka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järnvägssjuka -
under juli—augusti, då högdräktiga djur tagas direkt
frän betet och transporteras lång väg i kvava
järnvägsvagnar eller lastbilar. Orsaken till sjukdomen är ännu
ej helt klarlagd, men torde sannolikt bestå i en
överansträngning av vissa nervcentra. J. uppstår vanligen
under eller strax efter avslutad transport. Börjar
ofta med någon oro, osäker gång, svaghet i bakdelen
eller oförmåga att resa sig. Andnings- och
hjärtverksamheten är påskyndad, temperaturen normal eller
något stegrad. Medvetandet brukar i sjukdomens
början vara tämligen ostört, men senare inträder
medvetslöshet liksom vid förlossningslamhet. Om
förlossning inträffar under sjukdomens lindrigare
skede, inträder ofta förbättring. Prognosen är betydligt
sämre än vid förlossningslamhet, och i vissa fall är
synnerligen svårt att skilja dessa båda sjukdomar
från varandra. Som förebyggande åtgärd mot J.
rekommenderas att sätta in djuren på stall och
torr-fordra dem några dagar före transporten, samt att
tillse, att de ha tillräckligt med utrymme och frisk
luft under transporten. Sjuka djur böra komma under
veterinärbehandling snarast möjligt. Kon bör ligga
mjukt och vändas flera gånger om dagen. J. eller
■transportsjuka hos smågrisar är en helt annan sjukdom.
Den uppträder liksom den föregående efter långa
transporter, dock i regel först en vecka efter
framkomsten. Man anser, att denna sjukdom beror på, att
en bakterie, som normalt finnes i svinets tarmkanal
utan att orsaka någon sjukdom, efter en transport
på grund av djurets nedsatta motståndskraft får
förmåga att vandra genom tarmen ut i kroppen
framför allt till lederna. Grisarna få hård avföring, hög
feber och upphörd foderlust samt bli ömma och
ansvällda över lederna. Vid uppskärning finner man ett
serofibrinöst innehåll i lederna samt serofibrinös
inflammation å bröst- och bukhinnan. Som förebyggande
behandling rekommenderas att genom laxermedel hålla
grisarna lösa i magen närmaste tiden efter transporten.
Sjuka grisar böra försöksvis behandlas med
salicylsyre-preparat. N. L.
Järnört, se Verbena.
Jäslera, se Jordarter.
Jäsning betecknar en av mikroorganismer framkallad
sönderdelning av organiska ämnen (oftast av
kolhydratnatur), som åtföljes av gasutveckling. Den äldsta
och bäst kända jäsningsprocessen är alkoholjäsningen*,
vilken framkallas av jästsvampar. Vid den vanliga
brödjäsningen omvandlas under knådningen en del
av stärkelsen i socker under inverkan av amylasen i
mjölet. Sedan jästen tillsatts, förjäses detta socker
genom den vanliga alkoholjäsningen till alkohol och
kolsyra, vilken senare driver upp degen och gör den porös.
Vissa andra mikrobiologiska processer kallas
emellertid också J., ehuruväl vid dessa ingen gasutveckling
- Jästsvampar
förekommer, t. ex. den av mjölksyrebakterierna
förorsakade mjölksyrejäsningen av olika sockerarter,
den på urinämnebakteriernas verksamhet beroende
urinämnejäsningen etc. Någon strängt vetenskaplig
definition på begreppet »jäsning» finnes ej och är också
ytterst svår att uppställa, då man under detta begrepp i
vanliga fall sammanfattar ett stort antal varandra
mycket olika mikrobiologiska omsättningar. Jfr Enzym
och Foderberedning. Granskad R. N-n.
Jäst, se Fabriksavfall och Jästsvampar.
Jäst ost, se Ostfel.
Jästsvampar äro encelliga, klorofyllfria växter
tillhörande askomyceternas, säcksporsvamparnas, artrika
klass, vars lägst stående grupp de utgöra. Cellerna,
vilkas vegetativa förökning sker genom knoppbildning
Jästsvampar.
(se fig.), äro till formen sfäriska, ellipsoidiska,
ägg-formiga eller mer eller mindre korvlikt utdragna.
Storleken växlar mellan 2,5—12,0 fj, (tusendels mm).
Jästsvamparnas vetenskapliga namn är
Saccharomycetes, d. v. s. sockersvampar. En särskild grupp,
Schizosaccharomyces, förökar sig ej genom
knoppbildning, utan genom klyvning på tvären av cellen, liksom
bakterierna. Ett stort antal arter bilda under vissa
omständigheter askosporer (modercellen kallas då
ascus), oftast 2—4 men ibland ända till 8 i varje ascus.
Fysiologiskt karakteriseras J. genom sin förmåga
att sönderdela socker i alkohol och kolsyra (se
Alkoholjäsning). De innehålla också ett stort antal olika
enzym, såsom zymas, sackaras, maltas, ibland laktas
(se Kefir), proteolytiska enzym etc.
E. Chr. Hansen införde begreppen »kulturjäst» och
»vildjäst». Kulturjästen utgör den form, som användes
vid beredning av jästa drycker, såsom öl och vin, till
spritframställning samt till jäsning av degen vid
bröd-bakning (pressjäst). Vildjäst kallas de arter, som
kunna förekomma tillsammans med kulturjästen och
som endera äro betydelselösa för fabrikationen i fråga
eller också, särskilt om de förekomma i större mängd,
kunna verka direkt skadligt på jäsningsprocessernas
förlopp och därmed även på produkternas beskaffenhet.
Kulturjästens vetenskapliga namn är Saccharomyces
cerevisiae Reess, vinjästens Sacch. ellipsoideus Reess.
J. indelas i »över-» och »underjäst», allt efter som jästen
samlar sig upptill i jäskaret eller vid dess botten.
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
