Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalvsjukdomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalvsjukdomar
Kandar
dock räkna med att i vissa fall ytterligare en infektion
kan inkomma, varför man bör behandla med tvenne
olika skyddsserum.
Kalvdifteri är en brandig inflammation i
munslemhinnan. Den har intet att göra med människans difteri,
utan orsakas av den Bangska nekrosbacillen, vilken
även orsakar andra lidanden hos nötkreatur, såsom
brandig skid- och livmoderinflammation och
klövspalts-inflammation. Denna K. träffar både yngre och äldre
kalvar, mestadels dock sådana i åldern 1—2 månader.
Genom små sår intränga bacillerna genom munnens
och svalgets slemhinnor och åstadkomma här
djupgående inflammatoriska förändringar, varvid det bildas
tjocka, grågula, brandiga beläggningar särskilt på
kindernas insida, på tungan och tandköttet. I vissa fall
kunna nekroserna sprida sig ända djupt in i
tugg-muskulaturen, vilket kan medföra en betydande
ansvällning av käkpartiet. Nekrotiska processer kunna
även inträffa djupt nere i svalget och t. o. m. inne i
struphuvudet. Kalvarna bli slöa, få feber, visa upphörd
foderlust och drägla. I vissa fall anträffas även
andningsbesvär och hosta. Inne i munnen finner man tjocka,
gulvita beläggningar. Dessa kunna lossna och falla
av som centimetertjocka massor, efterlämnande djupa
sår med röd botten. Döden kan följa efter 4—5 dagar,
i andra fall först efter 3—4 veckor. De som överleva
få ofta tuggningsbesvär och tillfriskna långsamt.
Behandlingen består i isolering av sjuka kalvar och
pensling av de inflammerade områdena med jodsprit.
Förebyggande behandling består i att skydda de
nyfödda för infektion.
Kalutetani eller kramp hos kalvar beror på en
ämnesomsättningsrubbning, som vanligen visar sig, när
kalven når en ålder av 2—3 månader. Sjukdomen synes
särskilt uppträda i sådana besättningar, där man genom
en god utfodring försöker få en hastig utveckling av
kalvarna. Orsaken är ännu ej fullt klarlagd, flera
teorier finnas, såsom att sjukdomen skulle vara ett
första symtom på engelska sjukan, att den skulle
bero på allt för kraftig äggvitetillförsel eller på en
rubbning i calcium-magnesiumomsättningen.
Sjukdomen uppträder så gott som uteslutande under
vinterhalvåret. Kalvarna få ett eller flera krampanfall och
dö stundom i samband med ett sådant. Behandlingen
består i sänkning av mjölkutfodringen och injektioner
med calcium-magnesiumsalter. Kalvarna böra få
möjlighet att upptaga mineralämnen efter behag, varvid
man bör ge dem krita och natriumfosfat i en
tvådelad låda. N. L.
Kalvstäva, se Distäva.
Kalvtetani, se Kalvsjukdomar.
Kalvuppfödning, se Nötkreaturens utfodring.
Kambium, bildningsvävnad i växten, utgör en tunn
mantel av celler mellan ved- och sildelar i stam och
rot. K. förekommer hos barrträd och tvåhjärtbladiga
växter, både örter och vedväxter, men saknas hos
enhjärtbladiga. Det framkallar tjocklekstillväxt i
organen genom att avgiva celler utåt, ur vilka bildas
sildelen, och inåt, varur uppkommer ved. Hos buskar
och träd fungerar K. under vår och sommar men vilar
under vintern; genom den periodiska tillväxten
uppkommer i veden tydligt avsatta årsringar. H. B—m.
Kamfer, japankamfer, framställes som ett vitt, fast,
men mycket flyktigt ämne ur kamferträdets bark. K.
med något avvikande sammansättning framställes
numera fabriksmässigt, s. k. konstgjord kamfer. K.
som är ett med vissa eteriska oljor (terpenerna)
närbesläktat ämne, har en skarpt aromatisk och mycket
karakteristisk lukt samt brännande smak och användes
i stor utsträckning som ett utmärkt medel mot mal.
Det har också medicinsk användning dels som
hjärt-styrkande dels som hudretande medel. Celluloid är en
konstprodukt, framställd av kamfer och
nitrocellu-losa. O. S—g.
Kamin, se Eldstad.
Kamomill, även kallad sötblomster eller sötkulla
(Matricaria Chamomilla), är en ettårig ört av de
korg-blomstrigas familj och nära besläktad med ogräset
baldersbrå. K. skiljer sig från denna genom mera
fin-flikade blad, mindre blomkorgar och helt urhålkat
blomfäste samt genom en angenämt sötaktig doft i
stället för den fräna lukt som baldersbrå utmärkes av.
Diskblommorna äro gula och kantblommorna vita. K.
är i södra och mellersta Sverige ganska vanlig på gårdar
och upplagsplatser o. s. v. ävensom såsom ogräs i
trädgårdar och stundom massvis i vallar. Delvis torde
den ha fått sin spridning genom gammal odling som
medicinalväxt, vartill den fortfarande användes. De
torkade blomkorgarna lämna nämligen en dekokt,
kamomillté, som har användning mot förkylning på
grund av sina värmande, lindrigt svettdrivande
egenskaper. H. G. S.
Kämpe, se Timotej,
Kamäxing (Cijnosurus cristatus L.), ett flerårigt,
låg-vuxet gräs med kort rotstock, bärande tuvade
bladskott. Vippan är axliknande med parvisa småax.
Arten förekommer i större delen av Europa och Mindre
Asien, i vårt land huvudsakligen i söder och väster.
K. har varit odlad (i England) sedan slutet av
1700-talet. Den ger en låg avkastning och åtminstone i
vårt land användes den numera ej inom jordbruket;
däremot medtages den stundom i blandningar för
gräsmattor. Odlingsmaterialet kommer numera
huvudsakligen från Nya Zeeland. Fröets 1 000-kornsvikt
är 0,5 g. För statsplombering kräves 96 % renhet,
80 % grobarhet, högst 10 000 ogräsfrön, därav högst
200 svårare, pr kg. H. O—d.
Kandar, se Seldon.
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
