Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kandering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kandering, se Frögödsling.
Kaniker, se Äpple.
Kaninavelsföreningars riksförbund, Sverij|es, bildades
1919 och har 24 underlydande länsföreningar samt c:a
100 lokalföreningar. Förbundet åtnjuter statsanslag
för sin verksamhet, dels för upprätthållande av
upplysningsbyrå i Stockholm, dels till avhållande av s. k.
instruktörskurser på 3 veckor, förlagda till någon av
landets lantmannaskolor samt till kortare 2 dagars
praktisk-teoretiska kurser. Förbundet utger en
tidskrift Medlemsblad för S. K. F. Från 1936 har förbundet
även för medlemmarnas räkning ombesörjt
mottagning och försäljning av ull av angorakaninen. Ullen
har sålts huvudsakligen till England och Amerika,
men förbundet arbetar på att få till stånd en svensk
hemindustri på området. Adressen till förbundets
sekretariat och upplysningsbyrå är Adolf Fredriks
Kyrkogata 1, Stockholm. E. E—n.
Kaninburar. Inom den moderna kaninuppfödningen
håller man djuren i ljusa, väl ventilerade burar, där
effektiv rengöring kan utföras. Man använder därför
uteburar placerade i lä och med skydd för nederbörd.
Kaninburar. Avelsbur samt betningsburar.
Ett fullvuxet djur skall hava ett utrymme av 1 kvm
och höjden i burarna bör vara 50—60 cm. Framsidan
göres av hönsnät eller rävnät, sidorna av spåntat virke
samt botten av flätverksnät. På sommaren användes
särskilda s. k. betesburar. Dessa göras lämpligen 1 m
breda, 3 m långa och 50 cm höga. Botten i dessa
består av 1 Yl" galv. hönsnät, som ligger direkt mot
marken, varigenom djuren kunna beta. Sidorna, men
ej taket och ett mindre vindskydd vid ena ändan,
göras av flätverksnät eller rävnät, som kan motstå
angrepp från utelöpande hundar. Ritningar erhållas
från Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund.
E. E-n.
Kaninraser. Sveriges Kaninavelsföreningars
Riksförbund utgav 1938 en Kaninstandard, vari samtliga K.
Kaninraser. Fig. 1. Vit lantkanin.
finnas avbildade och beskrivna samt dessutom
bedömnings- och stambokföringsbestämmelser för dessa.
Enligt standarden indelas K. i bruksraser och övriga
raser. Till den förstnämnda gruppen hör Vit Lantkanin,
Lilla Chinchilla, Stora Chinchilla, Svensk Pälskanin,
Stora Silver, Lilla Silver, Havanna, Blå Wiener och
Angorakanin. Bruksraserna utgöra tillsammans enligt
1940 års kaninräkning 99% av landets kaninbestånd.
Angorakaninen skiljer sig från övriga K. genom sin
långa silkeslena ull av upp till 8 cm. längd. Flera
olika färger förekomma, men i Sverige hålles endast
vit. Av denna senare finnas två typer, nämligen engelsk
med idealvikt av 3,5 kg och fransk angöra med
idealvikt av 4 kg. Angorakaninen hålles för ullproduktion
och bör en fullvuxen kanin lämna en ullavkastning
av minst 400 gram årligen. Ullen skördas endera
genom klippning, vilket är det vanligaste, eller
plockning och användes för framställning av babykläder,
jumpers, scarfs, mössor m. m. Den är synnerligen
omtyckt för sin mjukhet samt värmeisolerande förmåga.
V it lantkanin är vår främsta K. Den är vit till färgen
Kaninraser. Fig. 2. Chinchillakanin.
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
