Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klimatområden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kl imatom råden
Klorat
E-klimat, snörikt tundreklimat med varmaste
månader mellan + 10° och 0°.
F-klimat, tundreklimat, med varmaste månaden
under 0°.
Se för övrigt en på fysikaliska grunder vilande
indelning i artikeln Klimat. H. K—r.
Klinisk undersökning, se Tuberkulos.
Klinker tillverkas av halveldfast lera med tämligen
hög sand- och kalkhalt. K. brännes vid så hög
temperatur, att hela massan sintrar. K:s hållfasthet är
mycket hög 800—1 000 kg/cm2, varför den ofta
användes till hårt belastade murverk samt balkupplag
o. dyl., varvid fogmaterialet utgöres av
cementbruk. På grund av sin stora motståndsförmåga mot
avnötning — denna är ungefärligen lika god som hos
granit — användes K. i stor utsträckning till
golvbeläggningar. G. B—r.
Klint förekommer som svenskt namn för arter av två
vitt skilda släkten, nämligen Centaurea inom de
korg-blomstrigas fam. och klätt* inom nejlikväxternas.
Viktigast inom släktet Centaurea är blåklinten*, men
jämte den ha vi två ganska allmänt spridda arter,
rödklint (C. Jacea ) och väddklint (C. Scabiosa),
bägge med samtliga korgens blommor röda (sällan
vita). Den förra har jämnbreda, helbräddade eller
flikade blad och skedformade bihang på holkfjällen,
den senare djupt parflikade blad och fransade bihang
på holkfjällen. Bägge arterna förekomma på
gräsbevuxen mark, den förra upp genom Norrlands
kustland, den senare med något sydligare gräns. En
blå-klintliknande art, bergklint (C. montana), odlas
ganska allmänt. H. G. S.
Klipp, se Kolning.
Klippning av får, se Fårskötsel.
Kloak, se Fodersmältningsorgan och Könsorgan.
Klockljung, se Ljung.
Klockranka (Cobæa scandens) en mexikansk
klätter-växt med parbladiga blad och klocklika, först
gröngula, sedermera violetta blommor. Den odlas hos oss
som prydnadsväxt. G. Dbg.
Klohaeka, se Hackor.
Klon, se Ärftlighetslära.
Klonisk kramp, se Kramp.
Klor, grundämne med kemiskt tecken Cl, gröngul gas,
mer än dubbelt så tung som luft, med mycket
obehaglig, retande och kvävande lukt; den är farlig även vid
så låg koncentration i luften som 1: 100 000. Kan lätt
komprimeras till flytande form och säljes som sådan
i stålflaskor. Användes för blekning (av pappersmassa
och i textilindustrien) och på grund av sin kraftiga
desinfektionsverkan vid vattenrening. K. är något
löslig i vatten, men lösningen (»klorvatten») är föga
hållbar, särskilt i ljus, då K. omsätter sig med vatten
till klorvätesyra. K. utvinnes numera i stor utsträck-
ning som biprodukt vid elektrolytisk fabrikation av
bl. a. natron- och kalilut.
K. ger med väte en kemisk förening klorväte (HCl),
vars lösning i vatten kallas saltsyra*. Salterna kallas
klorider (i dagligt tal ofta klornatrium, klormagnesium
etc.; de behandlas i denna bok i regel under resp.
metaller), som oftast äro lättlösliga. K. förekommer i
denna form vitt spridd i naturen — i havsvatten,
bergsalt, i små mängder även i vanlig åkerjord,
varifrån den upptages av växterna. En del växter (ex.
betor) ha större behov resp. tåla högre kloridhalt i
jorden än andra (t. ex. potatis, tobak). Även djuren
behöva K. i sin näring, då det ingår i bl. a. magsaftens
saltsyra och i blodet.
Av kemiska föreningar, i vilka K. ingår men som
icke omtalas i annat sammanhang, må nämnas
sulfuryl-klorid och klorsulfonsyra, vilka med vatten giva
svavelsyra och saltsyra, och fosforpentaklorid, som med
vatten ger fosforsyra och saltsyra. Alla tre ha
föreslagits till användning som syror vid bl. a. ensilering,
vilket dock har vissa svårigheter på grund av deras
svårhanterlighet (ytterst frätande ämnen, ryka starkt
i luften). II. E—r.
Kloral är en kemisk konstprodukt (triklor-acetaldehyd,
CC13 ■ CHO), som kan framställas ur etylalkohol -—■
vanlig alkohol — och klor. Det förekommer
huvudsakligen i förening med vatten, kloralhydrat, och
bildar i detta tillstånd färglösa, i vatten lättlösliga
kristaller. K. är ett giftigt men starkt sömngivande
medel. O. S—g.
Kloramin, ett i vatten lättlösligt pulver med
antiseptisk verkan. Vid sårbehandling användes en lösning
av 1—2 g per liter vatten. Det började användas
under världskriget och har sedan kommit mera
allmänt i bruk. Kloraminlösning är ej hållbar och får
därför vara högst ett par dagar gammal. Man kan
framställa sådan lösning med hjälp av tabletter, som
föras i handeln. Lösningen bör förvaras i mörk, väl
korkad flaska. Ett ofta använt kloraminpreparat är
sterisol. — Kloramin kan också användas för att rena
dricksvatten. Man sätter till 1 g på 10 liter vatten.
För desinfektion användes lösning på upp till 5 %.
Slutligen användes medlet för att förebygga
senapsgasskador. G. Dbg.
Klorat, salter av klorsyra (ej klorvätesyra). Vanligast
äro kalium- och natriumklorat, som ha vidsträckt
teknisk användning i tändsticksindustrien och
färgeri-tekniken. Det senare saltet (som är mycket lösligare i
vatten) har fått användning som ogräsutrotningsmedel
(särskilt mot berberis), då det är ett kraftigt växtgift,
som dock lätt åter uttvättas ur jorden vid nederbörd.
Med bl. a. organiska ämnen bildar K. lätt antändbara
och till och med explosiva blandningar, vilket bör
beaktas vid dess användning. H. E—r.
496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
