Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korn
Korn
sträckning. K. odlas mycket långt mot norr, sexradigt
korn kan odlas ända upp till 70° nordlig bredd. Det
förekommer även i subtropiska och tropiska trakter
och torde ha den största utbredningen av alla
sädesslag; det odlas i Europa, Asien, norra Afrika och största
delarna av Nord- och Sydamerika. Kornodlingen har i
vårt eget land under den senaste tiden minskats så att
vi nu ha endast c:a 105 000 ha K. mot 215 000 ha i
slutet av 1800-talet. Därvid är dock att beakta, att
nu odlas c:a 250 000 ha blandsäd, som till mycket
stor procent utgöres av K.
Botaniska egenskaper och systematik.
Bladen lios den unga kornplantan äro högervridna (hos
havre vänstervridna) och ha kraftigt utvecklade
bladöron, som ofta äro vita eller violetta. Axen, vars
småaxsamlingar sitta alternerande på axspindeln, ha ett
tämligen växlande utseende. Hos stjärnkornet och det
vanliga sexradiga K. äro alla tre småaxen i
småaxsamlingen fertila och utbilda normala kärnor. Småaxen
äro hos stjärnkornet likformigt utbildade; hos det
vanliga sexradskornet äro mittelradens småax tryckta
mot axspindeln och sidoradernas utstående. Axet
har därför, sett uppifrån, hos stjärnkornet ett
stjärn-formigt utseende och hos det vanliga sexradiga kornet
ett rektangulärt. Hos det tvåradiga K. äro endast
mittelradens småax fertila, medan sidosmåaxens äro
sterila; de ha endast normalt pollen. Normala kärnor
utbildas därför endast i mittelraden. Inom det
tvåradiga K. urskiljer man efter axets utseende dels
nutansformer, som ha glesa, hängande ax, dels
erectum-former, som ha upprätta, täta ax. Dessa två skiljas
förutom genom axets utbildning även genom utseendet
av kärnans basalända. Denna är hos nutansformerna
snett avfasad, hos erectumformerna försedd med en
valk och en tvärfåra. Till erectumformerna hör även det
s. k. påfågelskornet, som har ett vid basen brett och mot
toppen avsmalnande ax. Namnet påfågelskorn
kommer av att borsten äro långa och stretande, varigenom
axet får ett säreget utseende. I regel äro blomfjällen
försedda med borst, men hos det s. k. gaffelkornet,
äro dessa ersatta med tredelade bildningar. Såväl
tvåradigt som sexradigt gaffelkorn förekommer.
Blomfjällen hos K. kunna antingen vara fast förenade
med den egentliga kärnan (caryopsen) som hos det
skaltäckta K. eller löst förenade med denna, så att de
vid tröskningen bortfalla som hos det nakna K.
Mycket goda kännetecken har man också i kärnornas
utseende. Färgen är hos såväl naket som skaltäckt K.
en ofta använd egenskap. Man skiljer mellan gula,
violetta, gröna och svarta kärnor. Hos det skaltäckta
K. är dessutom det med caryopsen fast förbundna
blomfjällets karaktärer värdefulla. Framför allt gäller
detta tandningen på ryggnerverna och hårigheten hos
basalborstet och svällkropparna. Med hjälp av dessa
karaktärer har Atterberg satt upp följande schema för
K.
a sidoryggnerver otandade, basalborst långhårigt
ß » tandade, » »
Y » otandade, » korthårigt
å » tandade, » »
Det är framför allt med hjälp av dessa karaktärer som
sortrenheten av ett kornparti" bestämmes.
Kärnstorleken är mycket växlande, men med
nuvarande stora antal sorter torde den dock inte med
tillräcklig säkerhet kunna användas vid bestämning
av K. Som en allmän regel gäller, att stjärnkornet har
de minsta kärnorna (1 000-kornvikt c:a 30 g), det
vanliga sexradskornet större (1 000-kornvikt c:a 35 g) och
tvåradskornet de största (1 000-kornvikt c:a 45 g).
På kärnornas form kan man dock lätt avgöra, om det
är fråga om ett tvåradskorn eller sexradskorn, det
förra har symmetriskt byggda kärnor, som äro bredast
strax ovan mitten, det senare har en del kärnor
symmetriska, och bredast ovan mitten och en del
oregelbundna och i regel bredast mot toppändan.
Sorter. Tidigare odlades lantsorter av vilka Östgöta
grovkorn, även kallat flättring, var ett bra foderkorn.
De skånska, gotländska och öländska lantkornsorterna
voro goda maltkorn. Värdefulla utländska sorter voro
under samma period de engelska Chevalier, Printice
och Plumage och det böhmiska Hanna-kornet. Av
sexradigt K. odlades s. k. äkta sexradskorn, stjärnkorn,
som var mycket tidigt och därför förekom längst mot
norr. Det har också fått namnet »lappkorn» eller
»finnkorn». Avkastningen var inte så hög som hos det
vanliga sexradskornet, varför det snart undanträngdes
av detta. Genom urval ur lantsorterna och de nämnda
utländska sorterna och genom korsningar och upprepat
urval har ett stort antal sorter framkommit. Sorter,
som funnits eller ännu finnas, äro av den tvåradiga
erectumtypen Svanhals, Extra Plumage, Gold Thorpe
och Primus I o. II och av nutanstypen Östgöta Flättring,
Svalövs Gute, Prinsess I o. II, Chevalier II, Gull, Seger,
Drake, Puke lo. II, Binder, Opal, Opal B, Kenia,
Mäja och Brage. Av sexradiga K. finnas sorterna Brio,
Vega, Doré och Stella, vilka tillhöra det s. k. vanliga
sexradiga K. och Asplundskornet, som är ett
stjärnkorn. Under tidigare år har Gullkornet, som renodlats
ur Gotlandskorn, haft den största betydelsen för vår
svenska kornodling. Av nu odlade sorter av tvåradigt
K. äro de danska sorterna Opal, Kenia och Maja, och
den ur Opal uppdragna linjen Opal B de bästa för
södra och delar av mellersta Sverige. Binder har
upp-dragits av den danske växtförädlaren H. A. B.
Westergaard på Abed, Laaland genom urval ur Hanna-kornet.
Opal, Kenia och Maja äro systersorter ur korsningen
Binder x Gull. Binder är stråsvagt, men relativt
tidigt, Opal stråstyvt, högt avkastande och med medel-
.527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
