Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristidsåtgärder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristidsåtgärder
Kronärtskocka
K., som närmast beröra jordbrukarna och hänföra
sig till tiden fram till början av år 1941). G. Rbg.
Kristtorn, se Järnek.
Krita, se Kalksten och Mineralfoder.
Kritisk temperatur, se Näringsbehov och
Ämnesomsättning.
Krokhässja, se Hässja.
Krokpinnharv, se Harvar.
Kroksteliientliet bos smågrisar, se Letala anlag.
Krom, tung metall. Kem. tecken Cr., atomvikt 52.
Atomvärde 2, 3 el. 6. Spec. vikt 6,8. Metallen är
stålgrå, hård, så att den kan skära glas och ytterst
svårsmält (smältpunkt omkring 3 000°). K. har
användning som tillsats till vissa stålsorter, kromstål,
som utmärkas av hårdhet och rostfrihet. — Av K:s
föreningar användas K.-oxid (Cr203), kromgrönt, som
smaragdgrönt färgämne i glas och porslin,
kalium-bikromat (K2Cr207) och natriumbikromat (Na2Cr207)
som betningsmedel vid färgning av tyger och vid
garvning och i blandning med svavelsyra som
oxidationsmedel samt blykromat (PbCr04) eller kromgult
i målarfärg och som färgämne för tyger. I naturen
förekommer K. i tillvaratagbara mängder i mineralet
kromjärn [Fe(Cr02)2]; största delen av produktionen
kommer från U. S. A. och Indien. G. Dbg.
Kromjärn, ett mineral, som innehåller krom, järn och
syre och har stor betydelse för framställning av
krom. Jfr även Kromstål. G. Dbg.
Kromosomabcrrant, se Ärftlighetslära.
Kromosomer, se Cell.
Kromosomfördubbling, se Ärftlighet och Kolchicin.
Kromosomkarta, se Ärftlighetslära.
Kromstål. En liten kromhalt medför att ett
finkör-nigt stål erhålles, som härdas även vid förhållandevis
liten avkylningshastighet (självhärdande stål). Stål
med 1 % krom användes exempelvis till eggverktyg,
kuliager o. dyl. Vid en kromhalt på 14 % erhålles
s. k. rostfritt stål, som ej angripes av vatten på
vanligt sätt. Rostsäkerheten oc.h motståndskraften
mot syror ökar med kromhalten samt vid tillsats
av nickel, och numera användes alltmera stål med
18 % krom och 8 % nickel trots det höga priset.
G. Dbg.
Krongallring, se Gallring.
Kronlijul, se Kuggväxel.
Kronisk inflammation, se Inflammation.
Kronkvistning, se Beståndsvård.
Kronoliemman, se Jordnatur.
Kronojord, se Jordnatur.
Kronojägare, se Domänstyrelsen.
Kronopark, se Statens domäner.
Kronotorp, se Skogstorp.
Kronoöverloppsmark, se Avvittring.
Kronrost (Puccinia coronata) en värdväxlande art av
rostsvampar*, vars sommar- och vintersporstadier
förekomma på havre, rajgräs, ängskavle m. fi. gräs;
skålrostformen förekommer på vägbrågon (Rhamnus
cathartica). Sommarsporerna bildas på bladen i
spolformiga hopar av orangegul färg. Kring dem
gruppera sig de svarta, genom den täckande överhuden
gråskimrande, av en smal, gulaktig bård omgivna
vintersporhoparna. Ehuru K. synes kunna (även i
vårt klimat) övervintra i sommarsporstadiet, är
utrotande av skålrostvärden av vikt för sjukdomens
bekämpande. Ändamålsenlig gödsling (rikliga kali-,
måttliga kvävegivor) ökar plantornas motståndskraft.
Th. Lfs.
Kronröttcr kallas hos sädesslagen de rötter, som
närmast efter frörötternas framträdande utvecklas
från det. blivande stråets första ledknut. H. G. S.
Kronskikt, se Beståndsvård.
Kronslut- Fullt K. i ett skogsbestånd förefinnes, om
de enskilda trädens kronor allsidigt beröra varandra,
så att marken blir jämnt beskuggad. Detta bör
eftersträvas, dels emedan markens produktionsförmåga
därvid fullt kan utnyttjas, dels emedan ett fullt K.
i regel anses utöva ett fördelaktigt inflytande på
näringsomsättningen i marken och motverkar för
träden ogynnsam ogräsvegetation. Gallringar i
bestånden göras i regel ej starkare, än att fullt K. åter
inträder. Först under beståndens senaste år brukar
man för erhållande av en sista, stegrad tillväxt,
genom starka ingrepp (ljushuggningar) giva träden
fritt utrymme åt alla sidor för hela deras återstående
levnad. Jfr Bestånd och Beståndsvård. Granskad
R. L-k.
Kronstäinpling, se Ostsorter,
ivrontramp, se Hovsjukdomar.
Kronärtskocka (Cynara scolymus L., Compositæ) är en
flerårig lcöksväxt, härstammande från
Medelhavsländerna. Den har ännu ej slagit igenom helt hos oss,
trots att det i vårt land finnes specialodlingar på
ända till 4 har. K. blir meterhög, har gråludna, starkt
flikiga blad och en mycket kraftig blomstjälk, som
kan bära ett stort antal kraftiga blomställningar,
närmast att likna vid jättestora, taggiga tallkottar.
Den skall skördas som knopp, innan blommorna visa
färg. Har man plantan som dekoration, bör någon
blomställning få sitta kvar. Blommorna äro nämligen
synnerligen vackert blå och stå länge. Det är nedre
delen av holkfjällen jämte den köttiga blombottnen,
som efter kokning ätes med rört smör.
I vårt land är ettårig kultur att förorda. Frö sås i
växthus i jan.—febr., utplantering sker i slutet av
maj—början av juni. Jorden måste vara tung och
synnerligen starkt gödslad. Avståndet mellan
plantorna bör vara c:a 1 m. Grön Skånsk och Violett äro
de sorter, som lämpa sig bäst i vårt klimat, i". G-n.
.538
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
