Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kroppens bas-syrajämnvikt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kroppens bas-syrajämnvikt
Krusbärssteklar
Kroppens bas-syrajämvikt, se Näringsämne.
Kroppskonstitution, se Konstitution.
Kross, se Kakkross.
Krossning, se Foderberedning.
Krubbitniny är en ovana, som förekommer hos hästar.
Hästen tager stöd med framtänderna mot något fast
föremål, vanligen krubbans kant, och genom
kontrak-tion av vissa muskler på halsens undersida drages
struphuvudet framåt, varigenom luft suges in i svalget
och nedsväljes. Krubbitare hålla sig i dålig kondition
och angripas lätt av fodersmältningsrubbningar, t. ex.
kolik. Det är huvudsakligen lättare hästar, som få
denna ovana, och stillastående i spiltan anses
pre-disponera därför. Som medel mot K. använder man
olika anordningar på krubban för att hindra bitning
i densamma. Då ovanan är riktigt inlärd, hjälpa dock
icke sådana åtgärder, utan operation tillgripes.
/. J-n.
Krumhov, se Hovsjukdomar.
Krupp. Med K. avses en inflammatorisk process i en
slemhinna, då denna blir belagd med en vit, tunn
hinna (kruppmembran), vilken i regel lätt kan
avlägsnas, utan att vävnadsdefekt uppstår. Kv
förekommer mest i matsmältnings- och andningsorganens
slemhinnor. N. L.
Krusbär. De i Europa vanligen odlade sorterna
härstamma från den även i vårt land vildväxande K.
(Ribes grossularia L.), medan de amerikanska sorterna
härstamma från andra arter. Odlingen är ej gammal
i vårt land och i början av detta århundrade förintades
nästan hela beståndet av krusbärsmjöldaggen. Först
sedan bekämpandet med framgång upptogs med
formalin, slog krusbärsodlingen åter väl ut. Det finnes
sorter med röda, gröna eller gula bär. De storfruktiga
odlas nu allmänt, då de ge större skördar och äro
lättare att plocka. De f. n. bästa sorterna äro Achilles
och Whinhams Industry bland de röda, Whitesmith
Keepsake och Green Willow bland de gröna. Bland
gula är Hönings Früheste den bästa samtidigt som den
är mycket tidig. Achilles är den senaste och lämpar
sig särskilt väl att plockas omogen till krämer o. s. v.
K. förökas endera med sticklingar eller genom
av-läggning. I det senare fallet nedböjas kvistarna på
den gamia plantan och täckas med jord, så att endast
spetsarna äro synliga. Ofta slå dessa kvistar rot redan
efter ett år och man har då ett antal ungplantor.
Plantering av K. bör ske mycket tidigt, då buskarna
börja grönska före de flesta andra växter. K. trives
nästan i ali slags jord, blott den ej är för torr.
Avståndet mellan buskarna bör tagas så stort, att buskarna
ej växa in i varandra och göra plockning omöjlig.
Mellan plantorna bör därför avståndet vara 2 m och
mellan raderna 2%—3 m. De planteras i förband,
d. v. s. så att plantorna i rad 2 stå mitt emellan plan-
torna i rad 1. Skötseln av K. inskränker sig till
renhållning, som dock måste skötas, så att inga
fleråriga ogräs nästla sig in bland K:s rötter, då de bli
nästan outrotliga.
I äldre plantor måste gallring företagas, så att ljus
och luft få tillträde och eventuella besprutningar göra
större effekt. De äldsta grenarna skäras efter hand
bort, så att nya livskraftiga skott få tillräcklig plats.
Gödsling får ej heller förglömmas. K. äro synnerligen
tacksamma för stallgödsel, som gräves ned under
senhösten eller förvåren. Konstgödsel kan mycket väl
användas. Lämplig giva är 100 kg salpeter, 200 kg
svavelsyrat kali och 100 kg superfosfat per ha och år.
S. G—n.
Krusbärskvalster, se Spinnkvalster.
Krusbärsmask, se Krusbärssteklar.
Krusbärsmjöldajfcj, amerikansk (Spaerotheca mors uvae),
är en vid början av detta århundrade från Amerika
till Europa inkommen art av mjöldagg*, som angriper
krusbärs-, mera sällan vinbärsbuskar. På bär, blad
och skottspetsar bildar den ett först kritvitt och
mjöligt överdrag, som efter hand blir tätare, filtartat,
och antager mörkbrun färg. Under sin första tid i
Europa hotade K. att ödelägga ali krusbärsodling,
men, sedan de mest mottagliga krusbärssorterna
utrangerats och effektiva besprutningsmedel blivit kända,
har dess skadegörelse starkt inskränkts. Bland de
talrika besprutningsmedel, som föreslagits, anses i
Sverige följande vara att förorda. Formalin (1 del till
40 delar vatten) användes på bar kvist omedelbart
före lövsprickningen; om ytterligare besprutning
erfordras, kan svagare formalin (1; 150) eller 7 %
såp-lösning användas. Vidare böra buskarna planteras på
fri och öppen plats och gallras, så att de ej bli för
täta; ensidig kvävegödsling bör undvikas, medan
däremot kali, som befordrar motståndskraften, bör
tillföras rikligt; om markreaktionen är sur, bör kalkning
företagas; svårt angripna skott böra på vintern
avklippas och brännas.
En i Europa inhemsk art, europeisk K. (Microsphaera
grossulariae), är i motsats till den amerikanska helt
betydelselös. Den bildar endast mycket lätta, vita
överdrag, huvudsakligen på bladen. Th. L†s.
Krusbärsmätare (Abraxas grossulariata) är en vit fjäril
med talrika svarta, runda fläckar på vingarna.
Larverna äro tecknade på liknande sätt. De angripa
vin- och krusbärsbuskar i Sydsverige och bekämpas
exempelvis med arsenikgift. G. Dbg.
Krusbärssteklar. På krusbärsbuskarna, ävensom ibland
vinbärsbuskarna, är »krusbärsmask» en vanlig
företeelse. I regel är det fråga om larver av stora K.
CPteronidea ribesii Scop.). Detta är en svart och gul
insekt på c:a 7 mm längd. Den framkommer vid
tiden för buskarnas knoppsprickning och lägger då
.539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
