Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mall
Mannagräs
Mall kommer ofta till användning vid upptagande
av öppna diken, för att grävaren lättare skall kunna
hålla angivna mått och släntlutningar. M. tillverkas
av träribbor och gives samma form som dikets
tvärsektion. Y. G-n.
Malm, se Mineral.
Målning av säd m. m. åsyftar att höja näringsvärdet
hos malgodset (se Foderberedning). Havre m. m.
krossas stundom i särskilda foderkrossar bestående
av två plana valsar, mellan vilka säden krossas.
Produkten, havrekross, användes mest till hästar. Till
nötkreatur males säden antingen i stenkvarnar eller
slagkvarnar, varvid produkten kallas grovgröpe. Till
svin males säden finare och härvid erhålles fingröpe.
Till husdjuren siktas aldrig produkten, innan den
användes.
I de industriellt drivna kvarnarna, vilka förmala
brödsäd till mjöl, underkastas säden en noggrann
rensning före förmalningen. Härvid befrias säden från
lätta inblandningar i en aspiratör, i vilken spannmålen
utsättes för en kraftig luftström, som blåser bort
föroreningarna, varefter en magnet befriar spannmålen
från spik och dyl. I trioren avskiljas ogräsfrön och
trasiga korn. Därefter vidtagas de förberedande
mal-ningsprocedurerna. Först passerar spannmålen en
spetsmaskin, som skalar bort de yttersta delarna av
skalet, varefter damm och löst sittande skaldelar
borttagas i en borstmaskin. Stundom tvättas säden
efter den egentliga rensningen.
Själva M. kan ske på så sätt att hela sädeskärnan
endast krossas, varvid sammalet mjöl erhålles. Vanligen
siktas dock den krossade spannmålen. M. kan ske
på kvarnstenar, vilket förr var det vanligaste
målningssättet, medan numera valsstolar användas särskilt i
större kvarnar. Vid detta förmalningssätt transporteras
säden från den ovan nämnda borstmaskinen till
valsstolar, mellan vars valsar de från en del av skalet
befriade kärnorna krossas. Denna valsmalning
upprepas flera gånger, varefter malningsprodukten
skråsiktas. Härefter passerar de nästan skalfria kärnorna
en kärnputsmaskin, varefter kärnorna krossas i
särskilda valsstolar till mjöl, som åter underkastas
en siktning. F. J-l.
Malopc är ett malvacésläkte, av vilket en ettårig art,
M. trijida, ofta odlas för sina stora röda eller vita
blommor. Den härstammar från medelhavsområdet.
H. G. S.
Maltas, se Enzym.
Maltgroddar, se Fabriksavfall.
Maltos, se Kolhydrater.
Malus, se Äpple.
Malva, Kattost, är ett stort släkte, utmärkt av
tre-bladigt ytterfoder och femtaligt hylle samt en
skiv-formig, av många delfrukter sammansatt klyvfrukt.
Som blommorna äro stora och vackra, ha åtskilliga
arter tagits upp i odling, och två finnas hos oss ej
sällan förvildade, nämligen rosenmalva (M. Alcea)
högvuxen, strävhårig, med vita eller ljusröda
blommor, och den ganska liknande men något mindre
myskmalvan (M. moschata). Som bladväxt odlas den
ofta 2 m höga krusmalvan (M. crispa) med
obetydliga blommor, vars blad äro stora, flikade och krusiga
samt ofta panascherade. H. G. S.
Malört, se Artemisia.
Mandelpil, se Pil.
Mandelriska, se Riska.
Mangan, kemiskt grundämne med tecken Mn, en
stålgrå, hård men spröd, i syror lättlöslig metall, som
i ren form saknar teknisk betydelse. Då dess malmer
(brunsten, pyrolusit m. fi.) ofta förekomma
tillsammans med järnmalmer, erhållas vid deras bearbetning
legeringar som spegeljärn (5—20 % Mn) och
ferromangan (30—80 % Mn). Manganhaltigt stål har stor
hårdhet och motståndskraft mot nötning. Även andra
legeringar (t. ex. med koppar i manganbrons) ha teknisk
användning.
Av M:s många kemiska föreningar må utom
kalium-permangat* nämnas brunsten (mangandioxid,
man-gansuperoxid, MnOa), som användes vid tillverkning
av elektriska torrelement, i glas- och
tändsticks-industrierna m. m. och i mer eller mindre ren form
är det vanligaste manganmineralet. På grund av
grundämnets allmänna förekomst (om ock i små mängder)
i jord och berggrund innehåller grundvattnet ofta
mangansalter (bikarbonat), vilka liksom motsvarande
kalksalter delvis falla ut vid luftning och bl. a.
missfärga tvätt. M. är ett för växterna i små mängder
livsviktigt grundämne; otillräcklig tillgång (vanlig i
kalkrika jordar) förorsakar bristsjukdomar (t. ex.
gråfläcksjuka hos havre), vilka kunna hävas genom
mangantillförsel. H. E-r.
Manganbrist, se Bristsjukdom.
Mangold, se Beta och Spenat.
Maniokamjöl, se Fabriksavfall.
Manke, se Exteriörbedömning.
Mannagryne, se Mannagräs.
Mannagräs, mannagryne (Glyceria fluitans) är ett
i större delen av landet i bäckar, diken och dammar
allmänt förekommande gräs med långa smala blad,
som flyta på vattenytan. Vipporna äro smalt
sammandragna och småaxen långa, borstlösa. Hinnfrukterna
falla vid mognaden ut och flyta till en tid på vattnet,
där de kunna skummas av, och de ha förr mycket
använts under namn av mannagryn, dock kanske
mest av en annan art, G. plicata, hos oss spridd endast
i de södra landskapen. Nutidens »mannagryn» göras
av vete. H. G. S.
626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
