Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Matjord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matjord -
Matjord. Åkerjorden brukar uppdelas i M. och alv.
M. är det övre mullförande jordlagret till
bearbetningsdjup och det karakteriseras genom likformig
inblandning av mull. Älven* är M:s underlag och den sträcker
sig så långt ned, som jorden äger betydelse ur
jordbrukssynpunkt. Benämningen M. för det översta ofta
mer eller mindre mörkfärgade jordskiktet i åkern har
tillkommit, därför att man tidigare ansåg, att växterna
uteslutande hämtade sin näring ur mullen och t. o. m.
att i densamma »livskraften» låg förborgad, vilken
växterna tillgodogjorde sig. Den ursprungliga
betydelsen av M. har därför varit en jord med större eller
mindre mullinblandning. Numera begränsar man M.
till det djup, till vilket man i vanliga fall bearbetar
jorden.
Med undantag för de rena mull- och torvjordarna
äro M. en blandning av mineraljord och mull. Då
jordarna klassificeras, bör hänsyn till båda dessa
komponenter tagas, så att av jordartsbenämningen framgår
den ungefärliga mängden av de olika beståndsdelarna.
Mullhalten som i såväl styva som lätta jordar ur
jordbrukssynpunkt är av utomordentligt stor betydelse,
bör alltid anges. Med avseende på densamma brukar
man indela jordarna i:
Mullhalt i viktprocent
Mullblandade mineraljordar..............<15
Mmeralblandade mullj ordar..............15—40
Mullj ordar..............................................>40
De mullblandade mineraljordarna
indelas ytterligare i:
Mullfattiga mineraljordar..................<3
Mullhaltiga mineraljordar....................3—6
Mullrika mineraljordar........................6—15
Lerjordar behöva en betydligt större mullinblandning
än sandartade jordar för att i fysikaliskt hänseende
närma sig mulljordarna. Mullfattiga M. finner man i
allmänhet på torra grus- och sandjordar samt ibland
särskilt på kalkrika, styvare jordar, t. ex. i Uppland
samt sydvästra Skåne å den s. k. baltiska moränen.
Den vanligaste matjordstypen är den mullhaltiga
mineraljorden, som är karakteristisk genom sin mer
eller mindre mörkgrå färg. Mullrika M. förekomma i
södra och mellersta Sverige vanligen endast inom
de lägre liggande delarna av ett åkerområde, där
marken fore odlingen varit sänk med åtföljande kraftig
humusbildning. I norra delen av landet äro dessa
ofta de förhärskande matjordstyperna. I dränerad
åkerjord är mullrik jord endast en obeständig typ,
som vid intensivt jordbruk kommer att sjunka till ett
jämviktsläge inom gränserna för mullhaltig jord. S. k.
dunjord är mullrik styv till mycket styv lera. De
mmeralblandade mulljordarna, oftast sandiga eller
leriga mullj ordar, återfinnas i allmänhet i kanten av
- Medicinalväxter
torvmarker. Rena mulljordar äro matjordstyperna
på torv-, dy- och gyttjemarker. Ur jordbrukssynpunkt
skiljer man lämpligen mellan kärrtorvjordar,
mosstorvjordar och gyttjejordar, av vilka de förstnämnda i
allmänhet äro mycket näringsrika. S. E—n.
Matpotatis, se Potatis.
Matricaria, se Baldersbrå och Kamomill.
Matsmältning, se Fodersmältning.
Matärt, se Ärter.
Mazus reptans, en krypande mattbildande ört
tillhörande familj Lejongapsväxter. Den har blålila
blommor med gul, rödprickig underläpp. Den odlas
som prydnadsväxt upp till Mälardalen. G. Dbg.
Medelavvikclse, se Försöksmatematik.
Medelfel, se Försöksmatematik.
Mcdelhavssalt, se Havssalt.
Medelstora vita engelska svinet, se Svinraser.
Medicago, se Lucern.
Medicinalstyrelsen inrättades i sin nuvarande form
år 1877 och är ett under socialdepartementet
sorterande centralt ämbetsverk med uppgift att i
enlighet med gällande bestämmelser övervaka sjuk- och
hälsovården inom riket. Styrelsen handlägger
ärenden rörande såväl medicinalväsendet som
veterinärväsendet. Chefen för medicinalstyrelsen är
generaldirektör. Inom styrelsen finnas sju ordinarie byråer,
vilkas chefer i allmänhet kallas medicinalråd;
därjämte tjänstgör ett medicinalråd å extra stat som
föredragande i vissa ärenden. Under
medicinalstyrelsen verka statens bakteriologiska laboratorium,
statens rättskemiska laboratorium, statens
farma-ceutiska laboratorium och statens
veterinärbakteriologiska anstalt. För avgivande av yttranden i
speciella frågor finnes medicinalstyrelsens vetenskapliga
råd, som består av tjuguåtta vetenskapsmän på olika
medicinska områden. G. Dbg.
Medicinalstyrelsens Veterinärbyrå, se Veterinär.
Medicinalväxter. Redan på ett tidigt stadium av den
mänskliga kulturen började man utan tvivel komma
till insikt om att åtskilliga växter innehålla ämnen,
som kunna ha en gynnsam inverkan på vissa sjukliga
tillstånd. Då dessa erfarenhetsrön efter hand blevo allt
talrikare, var det ganska naturligt, att vissa personer
ägnade sig åt att samla dem, och dessa blevo sålunda
läkare — och gärna på samma gång trollkarlar,
varigenom användningen ställdes i samband med
varjehanda signerier och hokuspokus. Så småningom fingo
mycket talrika växter namn om sig att kunna böta
sjukdomar. Härtill bidrog i hög grad läran om de
s. k. signaturerna, d. v. s. tron på att yttre egenskaper
skulle ge anvisning om användbarheten mot en viss
sjukdom eller skada, exempelvis skulle en ört med
hjärtlika blad vara användbar mot hjärtsjukdomar,
en med röd saft mot sår och blödningar samt en med
635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
