Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Muldjur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Muldjur
Mul- och klövsjuka
Muldjur. Avkomman från korsning mellan
åsnehingst oeh sto kallas mula och mellan hingst och
åsnesto mulåsna. I synnerhet den förra, som övervägande
liknar hästen, har fått stor användning som dragare
vid jordbruket i länder med varmt och torrt klimat,
såsom i Spanien och södra Frankrike. Mulan utmärker
sig för stor förnöjsamhet, seghet, uthållighet och lång
livstid. Dessa korsningsprodukter äro med ytterst få
undantag sterila. I. J-n.
Mull, se Humus och Jordarter.
Mullbär (Morus) är ett släkte av träd, besläktade med
fikon m. fi. och mestadels hemmahörande i Asiens
varmtempererade delar. Svarta M. (M. nigra) är
dock sedan gammalt infört i södra Europa från Persien
och planteras upp till Skåne, särskilt landskapets
nordvästra del, där det går väl till. De s. k. M. äro icke
frukter i egentlig mening, dessa äro nämligen nötter, men
blommornas kalkar i hela blomställningen bli köttiga
och mycket saftiga samt sammanväxa till en falsk
frukt, som är synnerligen välsmakande. Vita M.
(M. albo), härstammande från Kina, har tämligen
torra och föga smakliga »bär», men har sin betydelse
däri, att bladen utgöra föda för silkesfjärilns larv.
Denna kan dock även leva på svarta M. H. G. S.
Mullfattij) jord, se Jordarter.
Mullfåra, se Plöjning.
Mulllialtic| jord, se Jordarter.
Mulljord, se Jordarter.
Mullrik jord, se Jordarter.
Mullskopa. För utkörning av jordsträngar och planering
av åkrarna användas stora skopor, dragna av hästar
Mullskopa (självavläggande).
eller traktor. Förr tillverkades skoporna av trä, numera
oftast av stålplåt. En M. avsedd att dragas av hästar,
är avbildad i vidstående fig. N-g.
Mullsyra, humussyra, se Humus och Jordarter.
Mullvad (Talpa europea L.) kallas ett litet däggdjur
med klumpigt byggd kropp och trynlikt förlängd nos.
Den har kort svans, är utan ögon och har ett par
sko-vellika, vitgrå med långa naglar försedda framfötter.
Pälsen är kort, ytterst fin och kolsvart. M. förekommer
endast i våra sydligaste landskap och är där allmän
huvudsakligast på fleråriga vallar, betesmarker,
gräsmattor och liknande platser. Den lever praktiskt taget
hela sitt liv nere i jorden, där den livnär sig av smådjur,
daggmaskar och insekter av skilda slag, som påträffas
vid grävningen av tunnlarna. Den bortgrävda jorden
kastas upp ovan mark, så att stora jordhögar
uppkomma. (Sådana uppkastas även av sorkar.) M. fångas i
fällor eller dödas genom gaser, som blåsas in i gångarna,
eller av förgiftade daggmaskar, som läggas in i
desamma. A. T.
Mullämnen, se Jordarter.
Mul- oeh klövsjuka är Europas mest förhärjande
kreatursfarsot. Sjukdomen är oerhört smittsam och
utbreder sig i regel mycket hastigt över stora
områden. I Sverige förekom sjukdomen första gången
1841—42. I regel har den kommit från de sydöstra
delarna av Europa eller från Nordafrika och spritt sig
norrut över Europa. Från Nordtyskland har den i
regel trängt in över Danmark och sedan Själland
blivit infekterat, har det vanligen varit omöjligt att
hålla sjukdomen borta från Skåne. Härifrån har
sjukdomen vid vissa tillfällen spritt sig ända upp i
Mälardalen, men i stort sett har det dock lyckats att
begränsa sjukdomen till Skåne. Under senare år ha de
svåraste utbrotten i Sverige inträffat 1920—21,
1924—-27, 1930—33 och nu senast 1938—39. Under den
senaste epizootien har till utgången av maj månad
1939 omkr. 7 200 besättningar förklarats smittade
med ett djurantal av 175 960 nötkreatur, 171 420
svin och 6 300 får. Härav ha nedslaktats 19 980
nötkreatur, 21 540 svin och omkr. 1 000 får. —
Sjukdomen angriper framförallt klövbärande djur,
nötkreatur, får, getter och svin samt även vilt levande
idisslare. Hästen angripes aldrig av sjukdomen under
naturliga förhållanden. Människa kan undantagsvis
angripas av M. Härvid kan bildas blåsor särskilt på
fingrarnas insida. Marsvin kunna infekteras genom
insprutning av virus i fotsulorna, varvid karakteristiska
symtom uppstå. Smittan överföres dock icke spontant
från djur till djur i samma bur. Upptäckten av
marsvinets egenartade förhållande gent emot M.-virus har
haft en utomordentligt stor betydelse för sjukdomens
utforskande.
M. orsakas av ett filtrerbart virus. Det förekommer
olika varianter av smittämnet, något som har stor
praktisk betydelse, i det att ett djur, som har
genomgått en M. förorsakad av en viss variant av
smittämnet, ånyo kan angripas av sjukdomen, om det kort
tid efteråt utsättes för en annan variant. Genomgången
infektion med en variant lämnar i regel immunitet
667
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
