Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Murverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Murverk
Murverk
stenarter, som härvid vanligen användes, äro granit
(gråsten), kalksten och skiffer.
Egentlig naturstensmur, d. v. s. murar helt utförda
av naturlig sten, uppföres dels av huggen dels av
ohuggen sten. Murningen kan ske antingen med eller utan
murbruk. I det förra fallet kallas muren bruksmur
och i det senare kallmur. Bärigheten blir givetvis sämre
hos kallmur än hos bruksmur. För att få M. så
bärkraftigt och beständigt som möjligt, måste stenarna
anpassas med goda förband. Varje sten måste vid mur
av ohuggna stenar ha god liggyta på vilken den helt
skall vila. För många med murens långsida parallella
fogar måste undvikas och byggytorna bör ej luta utåt.
Stenarna böra om möjligt läggas så, att varannan
blir löpsten och varannan bindsten, eller också med
omväxlande löp- och bindskikt. I större fogar inkilas
småstenar (skol), varvid är att märka, att dessa ej få
läggas på varandra utan kilning skall endast ske med
en skolsten i fogen.
Murar av huggna stenar utföras i ett flertal olika
former. Beroende på stenarnas bearbetning samt
murarnas utförande benämnas dessa kryssmur,
kvader-mur, rubbelmur o. s. v. Vid kryssmur ha stenarna
oregelbunden form, men äro renhuggna i fogarna, så att
dessa passa till varandra. Framsidorna eller koppytorna
äro vanligen råa. Stenarna läggas i förband såväl i fasad
som inåt muren. Kryssmuren utföres i regel som
beklädnadsmur med bakmuren utförd av ohuggen sten
eller betong. I vissa fall utföres en 4 à 5 cm bred
planhuggen kant utefter fogarna medan den övriga delen
är rå.
Kvadermurar utföras av stenar med rektangulära
koppytor antingen råa eller släthuggna. Vid
kvadermurar bearbetas ligg- och byggytorna, så att de bli
plana och liggfogarna göras vågräta.
Murar utföras sällan till hela sin tjocklek av
kvader-sten. I de flesta fall användes bakmur av betong eller
tegelmurverk. Kvaderstensmurar förstärkas genom
inläggning av kramlor i fogarna samt genom vertikalt
ställda dubbar. Kramlor och dubbar utföras i regel av
koppar, brons eller förzinkat järn.
Vid rubbelmur hava stenarna vanligen
parallellepi-pedisk form och skiftande vågräta fogar. Muren kan
utföras av huggen sten eller också av sten i råkopp.
Murar av gråsten hava tidigare i många trakter
använts till ladugårdar. De hava emellertid den stora
nackdelen, att de äro dåligt värmeisolerande och stallen
bliva till följd härav ofta fuktiga. Deras beständighet
är därför mera till skada än gagn.
I allmänhet användes emellertid natursten mest som
beklädnadssten. Dylik beklädnad kan användas såväl
till hela fasader som till delar av sådana, vanligen de
nedre. Vid dylika murar räknas ej beklädnaden såsom
bärande del, utan endast den s. k. bakmuren. Trots
detta bör dock bästa möjliga sammanhang
åstadkommas mellan bakmur och stenbeklädnad. Stenens
djup är vanligen 10—15 cm. Vissa stenar böra
utföras med 25 à 30 cm inskjutande bindare för
åstadkommande av förband. För ernående av gott sådant
mellan beklädnad och bakmur bör även kramlor
användas. Bakmuren utföres i regel av tegelmurverk.
Härvid bör användas bruk av stor styrka och med
liten sammanpressningsgrad, vanligen cementblandat
bruk. Till utförande av murverk användes dock till
största delen murtegel eller murtegelformad sten.
Allt murverk utföres ungefär efter samma principer,
antingen man använder vanligt murtegel eller de olika
murtegelformade stensorter, som finnas i handeln.
Tegelmurar kunna utföras antingen som fullmur eller
hålmur. Vid fullmur göres muren massiv utan
ur-sparade hålrum. Vid hålmur utföres den med
luftmellanrum i murverket, men dock så, att gott förband
erhålles mellan inre och yttre murparti. Genom
användande av hålmurar kunna avsevärda
materialbesparingar göras, men å andra sidan kunna de
givetvis ej användas i sådana fall, där den genom
hålrummet minskade bärigheten på något sätt kan äventyra
konstruktionen.
Tegelmurverket utföres av tegelstenar och murbruk,
varvid bör tillses att god förbindning och
sammanhållning ernås. För åstadkommande av goda förband måste
man vid murningen använda sig av, förutom hela
stenar, även %-sten, %-sten och %-sten, vilka huggas
på arbetsplatsen. En sten i murens längdriktning med
synlig långsida kallas löpsten och ett skikt med stenar
lagda på detta sätt kallas löpskikt. Om stenen
förlägges vinkelrätt mot murens längdriktning, kallas den
bindsten, bindare eller koppsten. Motsvarande murskikt
kallas kopp- eller bindskikt. Ett skikt med på högkant
ställda stenar och koppytor vända mot fasadytan
kallas rullskikt. Tegelmurens tjocklek räknas vid massiv
mur i jämna hel- och halvstenar. Liggfogarnas tjocklek
är vanligen 10—12 mm och stötfogarnas 10 mm.
En mängd förband av olika utseende finnas. De
vanligaste äro blockförbandet, kryssförbandet,
munk-förbandet samt skorstensförbandet. Blockförbandet
uppstår, då vartannat skikt är löpskikt och vartannat
koppskikt samt alla löpstenarna ligga mitt över varandra.
Kryssförbandet är lika med blockförbandet men med
den skillnaden, att löpstenarna ligga mitt över
varandra endast i vartannat löpskikt. Munkförbandet
utföres på flera olika sätt. I detta förband omväxla
löpstenar och bindstenar i samma skikt.
Kanaler i M. för ventilation eller avledande av
rökgaser böra i minsta möjliga mån störa förbandet i
murverket. Rörslitsar utföras vanligen i murens sidoparti
samt med den mot rummet befintliga sidan öppen.
Denna igensättes sedermera med gipsbräder eller
671
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
