Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Murverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Murverk
Muskler
rabitzputs. Den senare utgöres av kalkbruk med gips,
limvatten och nöthår och anbringas på ett uppspänt
galv. trådnät.
Hålmurar kunna utföras på olika sätt, men det
vanligaste är den s. k. skalmurstypen. Denna utföres av
två från varandra skilda murar, vanligen två %~stens
eller en 1-stens och en %"stens mur. Murhalvorna
sammanhållas genom inläggning av kramlor vanligen
av galv. järntråd. Hålrummet bör lämpligen fyllas
med koksslagg eller dylikt.
Tegelmurverkets ytor behandlas vanligen genom
fogstrykning eller putsning. Fogstrykning utföres i
regel med kalkbruk antingen samtidigt med murningen
eller också efteråt.
Vid putsning förses M. med en 10 à 20 mm tjock
beklädnad av putsbruk. Utvändig puts bör ej
anbringas vid frost, då den härigenom kan skadas under
den tid bindningen och hårdnandet pågår. Före
puts-ningen skola murytorna vara väl rengjorda. I
vanliga fall skiljer man mellan grovputs och finputs.
Till grovputs användes tämligen grov sand och ytan
skuras till jämnhet under vattenbestänkning med
kalkkvast. Finputs utföres med något finare sand
samt förses dessutom med ett extra påslag av
halvflytande fin sand och siktad kalk. Ytan skuras vanligen
med en filtklädd bräda, s. k. filtning.
Slamning utgöres av en tunn beklädnad med ganska
tunnflytande kalkbruk i ett påslag eller också utfört
med kvast eller mjuk borste. G. B-r.
Mus, se Råttor.
Muskarin är det viktigaste av de giftiga ämnena i
flugsvampar. Till sin kemiska sammansättning är M.
en ammoniumbas (se Ammoniakbaser). M. är i rent
tillstånd en färglös, kristalliserande, i vatten löslig
förening. Dess giftverkan yttrar sig genom
förlångsam-mad hjärtverksamhet, stark avsöndring av saliv och
tårvätska, kontraktion av pupillerna samt häftiga
mag- och tarmaffektioner. Förgiftning efter förtärande
av flugsvamp är emellertid ej någon ren
muskarin-förgiftning, då även ett eller flera andra svampgifter
därvid äro verksamma. O. S-g.
Muskelmage, se Fodersmältningsorgan.
Muskler äro kroppens organ för rörelser, som
åstadkommas genom att M. under nervernas reglerande
inverkan sammandraga sig. M. äro av 2 slag: glatta och
tvärstrimmiga.
De glatta M. äro oberoende av viljan och stå endast
under det sympatiska nervsystemets ledning. De
förekomma blott i inre organ och bilda vanligen
sammanhängande hinnor, såsom i digestionskanalens,
könsorganens och blodkärlens väggar, och utgöras av
spolformiga celler. Deras sammandragning sker
långsamt och fortplantas vanligen vågformigt utefter de
672
organ, som muskelhinnan omsluter, varigenom s. k.
peristaltiska rörelser åstadkommas.
Tvärstrimmiga M. stå, med undantag av hjärtat,
under viljans inflytande genom från det centrala
nervsystemet utgående nerver. De bestå av långa,
trådlika celler, sammansatta av omväxlande mörkare
och ljusare substans, så att de under mikroskopet synas
tvärstrimmiga. Dessa muskelceller eller fibriller
omgivas av en tunn, elastisk hinna och förenas till större
knippen, muskeltrådar, vilka i sin ordning omslutas
och sammanhållas av en bindvävshinna. Genom
förening av en mängd sådana muskeltrådar bildas en
muskel, som ytterst omslutes av en något fastare hinna
(fascia). Alla dessa bindvävshinnor förena sig vid
muskelns ändar till en sena. Senorna fästa musklerna
vid skelettet på så sätt, att de direkt övergå i benhinnan.
På de ställen, där senorna glida över framskjutande
ben, t. ex. vid hasen, finnas ofta mellan senan och
benet s. k. slemsäckar varigenom friktionen minskas.
På andra ställen äro senorna omgivna av starka
bindvävshinnor, s. k. senskidor, vilka ha samma uppgift
som slemsäckarna och dessutom hålla senorna i rätt
läge. Vid stark vätskeutgjutning i senskidor eller
slemsäckar uppstå sådana åkommor som
senskidegallor, piphas etc.
M:s verksamhet beror på deras sammandragning,
och då skelettmusklerna alltid äro fästa så, att minst
en ledgång befinner sig mellan musklernas bägge
ändar, sättas skelettdelarna vid sammandragningen i
rörelse och verka som hävstänger för den kraft, som
musklerna utveckla. De M. som härvid närma ändarna
till varandra och förminska ledvinklarna, kallas
böj-muskler, de som avlägsna benändarna och förstora
ledvinklarna kallas sträckmuskler. Vid största möjliga
sammandragning kan en M. förkortas ända till 1/B av
sin ursprungliga längd, men vanligen sker
förkortningen ej till mer än omkring y2 av M:s längd i vila.
Storleken av den rörelse, en M. kan åstadkomma,
beror på muskeltrådarnas längd, men M:s styrka på
antalet muskeltrådar eller M:s tvärsnitt.
Källan till M:s arbetsförmåga är den i
muskeltrådarna försiggående ämnesomsättningen, varvid de
organiska cellbeståndsdelarnas energi omsättes dels i
arbete, dels i värme. Ju livligare M. arbeta, desto
livligare försiggår förbränningen i muskelcellerna, desto
mera kolsyra produceras och desto större blir
syrebehovet. Blodcirkulationen blir därför livligare i en
M. som arbetar än i en som befinner sig i vila, och vid
strängt arbete bli andningsrörelserna häftigare.
I en arbetande M. förändras reaktionen mot lackmus
från att ha varit neutral eller svagt alkalisk vid vila
till tydligt sur. Halten av glykogen avtager, under det
att halten av mjölksyra ökas. Den trötthet, som
inställer sig i en M. efter en stunds arbete, anses samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
