Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musseron ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musseron
Myr
blåviolett, senare något grå- eller brunaktig och
uppträder ofta ymnigt i skog samt även vid vägkanter
o. s. v. Förväxling med liknande spindelskivlingar
bör noga undvikas. Övriga M. äro av mindre värde,
några direkt illasmakande eller giftiga. H. G. S.
Mutation, se Urartning och Ärftlighetslära.
Mycel, mycelium, kallas de högre svamparnas vegetativa
system, vilket består av ett flätverk av förgrenade
trådar med eller utan tvärväggar och alltid utan
bladgrönt. Th. Lfs.
Mycoderma, se Jästsvampar.
Myggor benämnas sådana tvåvingade insekter, som ha
pannspröt eller antenner med mer än 6 nästan
likformiga leder. Hit höra åtskilliga till det yttre mycket
olika insekter, såsom de jättestora harkrankarna*,
de små klumpigt byggda knotten*, de ytterst små s. k.
gallmyggorna* och de allmänt kända stickmyggorna.
Av de senare slaget är det särskilt två arter, som ofreda
människan genom sina styng, nämligen vanliga
stick myggan (Culex pipiens L.) och frossmyggan
(Anophelesclaviger FBR.). Den förra igenkännes lätt
därpå, att den har alldeles rak »sugsnabel», medan denna är
något krökt hos den sistnämnda. I vila har
frossmyggan kroppen snett uppåtriktad och mundelarna i rak
linje med denna, medan den vanliga M. håller kroppen
i linje parallell med underlaget och snabeln
nedåt-böjd. Båda arterna utvecklas i vatten. De
befruktade mygghonorna övervintra i källare, uthus eller på
vindar och kunna vid den tid, då de söka sig
inomhus, vara särskilt besvärliga, enär styngen lätt åtföljas
av infektioner i huden. På sina håll i utlandet
bekämpas M. genom att vattensamlingar begjutas med ett
ytterst tunt oljelager, 20 g petroleum pr kvm. Då
M:s larver eller puppor, som leva i vatten, komma till
ytan för att hämta luft, dödas de av oljan. Till skydd
mot M. användas med större eller mindre framgång
talrika i handeln befintliga medel. A. T.
Mykorrhiza betyder eg. »svamprot» -symbios mellan
högre växter och svampar. De senare leva antingen
helt inuti växtrötterna eller till större delen på deras
yta och omgiva då rötterna med en filtartad beklädnad
av svamphyfer. Rötterna sakna rothår, och
marknäringen tages upp av svampen och förmedlas till
värdväxten. Betydelsen av M. ligger främst däri, att
svampen förser värdväxten med kvävenäring, som den
hämtar ur organiska kväveföreningar i marken, vilka
värdväxten själv ej förmår tillgodogöra sig. Svampen
erhåller å sin sida kolföreningar från den gröna,
assimilerande värdväxten. Detta är förhållandet med våra
skogsträd: barrträd, björk, asp m. fi., vilka som
M.-svampar ha olika vanliga hattsvampar. I andra fall
saknar värdväxten klorofyll -—-1, ex. tallört och vissa
orkidéer: korallrot, nästrot —• och får ali sin organiska
näring från svampen (jfr Saprofyt). H. B-m.
Myllharvning, se Harvning.
Myllning, se Sådd.
Mynta (Mentha), ett släkte bland de läppblomstriga
med små blommor med nästan regelbundet foder och
liten övre läpp, samlade i kransar i bladvecken eller
ofta i axlik klase i toppen. Hela örten starkt luktande
- ÉR W&^pfà
W\m%<
Mynta. (Åkermvnta.)
av eterisk olja, med krypande rotstock. En art,
åker-myntan (M. arvensis) är ett vanligt ogräs, helst på
något fuktig mark, som på grund av den starka lukten
undvikes av kreaturen. Andra odlas som
trädgårdsväxter och ett par även i större skala, nämligen
pep-parmynta (M. piperita) och krusmynta (M. crispa).
Den förra, som har äggrunt avlånga blad och violetta
eller rosenröda blommor i axlik samling, odlas även
med fördel hos oss och finner användning för
framställning av pepparmyntolja, genom destillation av
torkade toppar. Den begagnas inom medicinen, till
framställning av pastiller och munvatten m. m. Även hela
toppar eller blad användas som krydda. Krusmynta
med mera ovala blad, krusiga i kanten, användes på
liknande sätt. Bägge äro i odlingen genom korsning
uppkomna former. H. G. S.
Myosin, se Äggviteämnen.
Myosotis, se Förgätmigej.
Myr. Med termen M. betecknar man en naturtyp,
som utgöres av en torvavlagring med dess naturliga
växtlighet, vilken mestadels är fuktighetsälskande.
M. är sålunda icke vare sig ett rent geologiskt eller
rent botaniskt-växtgeografiskt begrepp. En odlad
torvmark är sålunda ej en M., en vegetation av fuktig-
674
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
