Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nunnefjärilar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nunnefjärilar
Nyckelpigor
en av barrskogarnas svåraste fiender. I vårt land
har den dock ej anställt så svåra härjningar under
senare decennier. Framvingarna äro vitgrå med svarta,
tandade tvärlinjer och bakvingarna äro grå. Larverna
äro brungröna eller grågröna och leva på barrträd,
helst gran. G. Dbg.
Nunneört (Corydalis), släkte tillhörande familj
Vallmo-växter. Fem arter finnas i Sverige. Som
prydnadsväxt odlas Sibirisk N. (C. nobilis), som har grenig
jordstam, 50 cm höga blomstjälkar och gula blommor
med svartröda spetsar. Gul N. (C. lutea) är en
mindre mellaneuropeisk art med ljusgula blommor,
vilken också odlas som prydnadsväxt. G. Dbg.
Nutansformer, se Korn.
Nutria, se Pälsdjursavel.
Nybygyen. Landskapslagarna gynnade ej anläggning
av N. å allmänningar* inom södra och mellersta
Sverige. Blott å de stora vidderna i dåvarande
Hälsingland, nuvarande Norrland, fick envar bosätta sig
utanför byarnas skogsområden, och efter 3 år vanns
laga hävd å intagan. Av intresse för den inre
kolonisationen ville Gustav Vasa gärna ha N. på Kronans
allmänningar och beviljade dem 3 års skattefrihet.
Hans son hertig Carl gav 7 års frihet för N. i
Södermanland, sedan de konstaterats ej vara till hinder
för gammal bolby eller ligga inom annans rågång.
Men vid 1638 års riksdag ansågs det nödigt tillse, att
ej bosättningen å kronomark skadade skogen, och i
1647 och 1664 års skogsordningar förbjöds N. å
allmänningar, utom där de voro stora och öde. En allmän
rannsakan skulle göras, och de torp, som i åker och äng
kunde göra skäl för minst % hemman, skulle få bestå,
de övriga rivas. Blott efter godkännande å tinget
och brev därå finge torp och backstugor upptagas à
lands-, härads- och sockenallmänning. I
skogsordningen 1683 föreskrevs, att sedan i Norrland byarnas
rågångar bestämts och tillräcklig skogsmark tillagts
dem, det återstående skulle avvittras såsom Kronan
tillhörigt. Genom K. Plakat 3/9 1695 beviljades N.
i lappmarken 15 frihetsår jämte frihet från
utskrivning, och under 1700-talet utfärdades åtskilliga
författningar, däribland det s. k. lappmarksreglementet
1749, om upptagande och skattläggning av N., särskilt
i samband med avvittring*. Därvid utlades
provisoriskt ett visst utmål för N., och först vid en senare
a vvittringsförrättning utstakades och kartlades
området. Storleken växlade från 1/8 till 1 mantal,
marktilldelningen per mantal var 500—3 000, i lappmarken
c:a 900—3 600 tunnland. Mindre lägenheter utlämnades
såsom odlingslägenheter (kronotorp och skogstorp).
Allt efter det arbete, som åtgick för uppodlingen,
åtnjöts ett växlande antal frihetsår (från både statliga
och kommunala utskylder), i Jämtland 15—30, i
övriga Norrland 25—50. Byggnads- och odlingsskyl-
digheten bestämdes av K. B. efter syn på stället,
och vart tredje år hölls sedan syn av kronobetjänt. N.
innehades såsom kronohemman, tills dessa
skyldigheter fullgjorts, då det blev skatte, d. v. s. full
äganderätt erhölls utan någon köpeskilling (se Jordnatur).
Om skyldigheterna ej fullgjorts, då 1866 års
skogs-ordning trädde i kraft, fick N. blott inskränkt
disposition över skogen (efter utsyning). Med avvittringens
avslutande upphörde nya N. att upptagas.
Kolonisation å kronomark genom utlämnande av
redan avdikade och ev. bebyggda lägenheter började
försöksvis å Alträsks kronopark i Norrbotten enligt
ett riksdagsbeslut 1909. Efter 15 års försökstid fick
kolonisten övertaga lägenheten med äganderätt. Denna
verksamhet har sedan utsträckts till de 6 nordligaste
länen, och kolonaten hava varit av två storlekar med
odlingsmark av c:a 15, resp. 5 har. År 1930 funnos
431 kolonat, därav 204 i Norrbotten och 176 i
Västerbotten, och statens kostnader hade uppgått till över
6,5 mill. kr. Emellertid har verksamheten ej
motsvarat förväntningarna, kolonisterna ha råkat i
svårigheter och nya kolonat utlämnas ej vidare.
Ströängar. Vid N. i Norrland var man, innan åkern
hunnit uppodlas, hänvisad att hämta kreatursfodret
från naturliga ängar, ofta kringspridda och långt
avlägsna ut- eller ströängar. Enligt
lappmarksreglementet skulle dessa få behållas, tills uppodlingen
fullbordats, då de skulle återgå till Kronan, ev. till andra
N., som bättre behövde dem. Vid avvittringen ha
dock N. vanligen fått behålla sina utägor å
kronoparker, överloppsmarker och allmänningar utan att de
genom rågång avskilts från Kronans mark. Men
härigenom har blott avvittringen uppskjutits, och
enligt K. K. 30/12 1916 om efteravvittring i
Västerbottens lappmark skola ströängar ovan odlingsgränsen
återförvärvas mot penningersättning, som skall
användas till fastighetens odling och förbättring. Lagen
om ströängars indragande till Kronan 22/6 1921
avser sådana i Norr- och Västerbottens lappmark med
vissa undantag (bl. a. uppodlade eller till årlig slåtter
användbara) och föreskriver deras återförande under
Kronan mot vederlag, som skall användas till beredande
av motsvarande. höavkastning å fastigheten. Frågan
handlägges av en ströängsnämnd, bestående av en
lantmätare, en jordbrukskonsulent och en person med
praktisk erfarenhet av jordbruket i lappmarken.
Å. E-d.
Nyckclpit|or (fam. Coccinellidae) kallas vissa
skalbaggar, som alla utmärkas av oval, ovan kullrig, under
nästan platt kropp med glänsande glatt hud. De flesta
hava starka färger med karakteristiska teckningar.
Mest bekant är den 7-prickiga N. (Coccinella
sep-tempunctata L.), vilken är svart med rödgula
fram-vingar, tecknade med sammanlagt 7 runda, svarta
696
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
