Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingsorganisation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Odlingsorganisation -
0:s verksamhet blev huvudsakligen inriktad på att
snabbt stimulera nyodlings- och
betesförbättrings-verksamheten samt att förmedla särskilda statsbidrag
härför. Under åren 1918—1920 anvisade riksdagen
för detta ändamål 19 750 000 kronor, vilket belopp
dock ej kom att helt utnyttjas. Bidragen till
verksamheten, som påbörjades under år 1918, utgingo
nämligen därefter med i förhållande till kostnaden för
varje år sjunkande belopp. För nyodlingar, vilka togos
i bruk för odling av säd eller potatis senare än våren
1921, erhölls ej bidrag. Under sistnämnda år
avvecklades också 0:s verksamhet.
Till O. var i viss mån även knuten förmedlingen av
lån från statens dräneringsfond*. Från denna fond,
som likaledes tillkommit i syfte att snabbt öka
jordbruksproduktionen inom landet, förmedlades under
åren 1918—1920 lån till täckdikning av åkerjord.
Lånen fördelades av statens odlingskommitté till
hushållningssällskapen för utlämnande till jordbrukarna.
I denna verksamhet deltogo således ej 0:s lokala
organ. E. \Y-n.
Odlingsråd, se Odlingsorganisation.
Odlingsvärde. En kulturväxts eller en sorts större eller
mindre O. för en viss trakt eller område bestämmes
av en mängd egenskaper såsom avkastningsförmåga,
härdighet, tidighet, kvalitet m. m. O. hade tidigare
inom frökontrollen en speciell betydelse såsom mått
på utsädets kvalitet och erhölls såsom produkten av
renhets- och grobarhetsprocenterna. Sedan man
emellertid kommit till insikt om, att detta värde ofta var
missvisande, eftersom ett lågt värde för den ena av
dessa egenskaper ej kan ersättas med ett högt för den
andra, har man frångått denna beräkning av O.,
och kvalitetsbestämmelserna uppta nu minimital för
båda de nämnda procenterna. H. O-d.
Odon [Vaccinium (Myrtillas) uliginosum] är en buske
av ljungväxtfamiljen, närmast besläktad med blåbär,
men skild från detta genom i allmänhet heltutmognande
kvistar, omvänt äggrunda blad, som äro mera
blågröna, och avsevärt större bär, som dock ha en mera
äcklig smak och därför föga användas. De kunna dock
inkokas i blandning med andra skogsbär och ätas
gärna av skogsfåglar. O. växa mest på myrar, i fuktig
skog och ända upp i fjällheden. H. G. S.
Odontites, se Rödtoppa.
Odört (Conium maculatum) är en tvåårig högvuxen
ört av de flockblomstrigas familj. Bladrosetten är
stor, påminnande om persiljans, stjälken rödfläckig
och blommorna vita, frukterna rundade. Den har en
obehaglig, om råttor påminnande lukt. O. förekommer
på gårdar, upplagsplatser o. s. v. och är på
havsstränder ej sällsynt. Den innehåller en giftig alkaloid,
koniin, och anses särskilt söderut som mycket farlig.
H. G. S.
- Ofruktsamhet
Oemottaglighet, se Immunitet.
Oenothera, se Nattljus.
Oestron, se Endokrina körtlar.
Offentligt slakthus, se Köttkontroll.
Offer, statens försöksgård vid Undrom, Västernorrlands
län. Genom gåva av Björkå A.-B. år 1930 kom O. i
statens ägo. Jorden utgöres väsentligen av mjällera
samt delvis av svagt leriga sand- och moavlagringar,
alltså de för den mellan-norrländska kustbygdens
älvdalar karakteristiska jordarterna.
Arealen utgöres av 64,7 ha, varav 45 ha åker.
Försöksuppgifterna utgöras huvudsakligen av de för
Norrlands jordbruksbygder så aktuella
vallodlingsproblemen.
Liksom övriga statens försöksgårdar sorterar O.
under Lantbrukshögskolans jordbruksförsöksanstalt.
G. T-n.
Officiella statistik, Sveriges, se Statistiska
centralbyrån och Jordbruksstatistik.
Ofruktsamhet. Med O. hos husdjuren avses ej endast
fullständigt upphörd fortplantningsförmåga utan även
de rubbningar i den normala fortplantningen, som
kunna inträda under en längre eller kortare tid, utan
att djuren därför behöva vara fullständigt sterila.
Inom nötkreatursaveln och ladugårdsdriften medför
O. synnerligen betydande förluster. De årligen
återkommande kalvningarna äro en nödvändig
förutsättning för en ekonomiskt lönande mjölkproduktion, och
härigenom får ofruktsamheten en långt större betydelse,
när det gäller korna än de övriga husdjuren. O. i en
nötkreatursbesättning medför framförallt försvårad
och fördyrad rekrytering. En mjölkko bör, om hon
skall betala sig bra, kunna hållas kvar så att hon blir
så gammal som möjligt. Härigenom kunna
kostnaderna för uppfödningen fördelas över många år. Man
vet att kons produktionsförmåga stiger från l:sta till
5:te laktationsperioden, varefter den börjar något
sjunka. Om femte laktationsåret är det bästa, skulle
det ju vara mest fördelaktigt, om landets kostam hade
en medelålder av omkr. 9 år. I vårt land ligger denna
medelålder sannolikt vid 5—6 år, vilket svarar mot
en brukningstid av korna i 3—4 år. Vilka förhållanden
inverka då mest på den låga medelåldern? Man antar,
att årligen drygt 20 % av landets kostam slås ut,
och om besättningarna skola hållas vid makt, måste
ett lika stort antal tillföras genom uppfödning. Av de
utslagna torde 10 % slås ut på grund av sterilitet,
antingen därför att de äro absolut sterila eller därför
att omlöpningsintervallerna mellan kalvningarna bli
så långa, att mjölkavkastningen blir för låg. De
resterande 10 % slås ut till följd av andra sjukdomar som
tuberkulos, smittsam kastning och
juverinflammationer. Endast relativt få djur slås ut på grund av för
hög ålder.
719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
