Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ofruktsamhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofruktsamhet
Ofruktsamhet
Även hos häst spelar 0. en tämligen stor roll.
Befruktningsprocenten är hos detta djurslag över lag låg; man
räknar i allmänhet en befruktningsprocent av omkr.
60 som fullt normal. O. hos häst medför dock icke så
svåra förluster som hos nöt. En vanlig god arbetshäst,
d. v. s. ett sto, har under normala förhållanden sitt
bruksvärde, även om hon icke blir dräktig. Om
hästpriserna däremot under en tidsperiod avsevärt stiga, kan
det bli en betydande vinst på varje föl stoet lämnar, och
förlusten blir då större om stoet går gall. Vad O. hos
mindre idisslare och svin angår, synes den ännu icke
spela någon större roll för vårt land.
Många orsaker finnas till rubbningar i djurens
fortplantningsförmåga. För att en ny individ skall komma
till stånd fordras nämligen:
1) att han- och hondjur skola kunna producera
befruktningsdugliga könsceller;
2) att djuren visa normal könsdrift och brunst;
3) att djuren äro i stånd att på rätt sätt utföra
parningsakten;
4) att de honliga könsorganen äro i sådant tillstånd,
att spermierna kunna oskadade passera genom
livmoderhalsen och livmodern upp i äggledaren, där
befruktningen sker;
5) att livmodern är sund, så att ägget kan utvecklas
och fostret kvarleva där under hela
dräktighets-perioden, utan att fostret blir sjukt.
Om icke ovan nämnda fem betingelser äro för handen,
uppstå rubbningar i den normala fortplantningen.
O. hos nöt. Nötkreaturen äro speciellt utsatta för ett
flertal skadliga inflytelser, som kunna inverka menligt
på deras fortplantningsförhållanden. Hit hör ett
onaturligt levnadssätt med stillastående på stall större
delen av året, ofta allt för kraftig eller ensidig utfodring,
hög mjölkproduktion samt ohygieniska stallar med
mycket stora risker för infektioner i könsorganen i
samband med förlossningen. O. synes i ungefär samma
utsträckning drabba såväl han- som hondjur.
Hos tjurar kan O. yttra sig på flera vis:
1) helt upphörd könsdrift;
2) oförmåga att betäcka (Impotentia coeundi);
3) oförmåga att befrukta (Impotentia generandi).
Vad den första formen angår, träffa vi den
understundom hos ungtjurar, då de skola tagas i bruk.
Det kan då inträffa, att sådana tjurar till en början
ej ha något begrepp om, vad saken gäller utan börjar
leka med kon istället för att intressera sig för hennes
brunst. I de flesta sådana fall kan driften väckas,
och tjuren bli fullt avelsduglig antingen genom
lämplig vägledning vid betäckningen eller genom behandling
med lämpligt afrodisiacum. Man kan dock få se exempel
på ungtjurar, som gått på bete tillsammans med korna
under en hel sommar utan att visa tecken till köns-
drift. Upphörd eller förminskad könsdrift kan även
komma som följd av överansträngning eller följa på
en betäckningsimpotens av sådant slag, att smärta
utlöses var gång tjuren skall bestiga kon. Efter en tid
förlorar tjuren lusten att betäcka och avstår från
försöken. Även kan man se exempel på tjurar, som bli
höggradiga onanister och ej bry sig om korna. Äldre
tjurar bli ofta utpräglade vanedjur och bli ibland
mycket nyckfulla, när det gäller tjänstgöringen. Så
har man exempel på, att tjurar nekat betäcka, om man
försökt få dem till att tjänstgöra på annan mark,
eller betäcka kor av annan färg än de äro vana vid.
Många exempel finnas också på att äldre tjurar, som
förflyttats från en gård till en annan, på den nya gården
bli impotenta. I många fall torde ett psykiskt moment
här spela in.
Betäckningsimpotens är den form av O., då tjuren
icke trots försök lyckas utföra akten. Orsakerna äro
mångahanda. Bland de viktigaste må nämnas slapphet
uppkommen genom könslig överansträngning eller
slappande utfodring. Genom bristande motion i
förening med kraftig eller alltför skrymmande utfodring
kan tjuren bli för fet, tung, ovig eller för bukig, så
att den starkt nedvälvda buken vid betäckningen är
till hinder eller åstadkommer att penis riktas för lågt.
Vidare måste vi räkna med att sjukliga processer i
skelett, leder, muskler, senor, klövar eller peritoneum
kunna utlösa smärta, när tjuren skall bestiga kon och
härigenom försvåra eller omöjliggöra akten. Sjukliga
förändringar i parningsorganen — vanligast
inflammatoriska processer i förhuden eller på penis —
medföra ofta smärta, när penis skall föras ut. —■ Av särskilt
intresse är den form av betäckningsimpotens, som
relativt ofta inträder särskilt hos förädlade ungtjurar,
sedan dessa varit i tjänst någon tid. I regel visa dessa
tjurar åtminstone till en början livlig könsdrift,
bestiga villigt kon men kunna ej åstadkomma den
riktiga resningen på bakbenen och böjningen av ryggen,
så att de med penis nå upp till kons blygd, eller ock
kunna de ej få fram penis tillräckligt långt för att
kunna utföra akten, och ofta synas dessa två symtom
vara kombinerade. Orsakerna kunna vara av skilda
slag. I de fall då icke sjukdomsprocess kan påvisas
som hinder för penis framförande, synes troligt att man
såsom bidragande orsak måste räkna med en
ofullständig erektion av penis på nervös basis, vanligen
uppkommen genom könslig överansträngning av en
könsligt svag individ. Anlag för sådan könslig svaghet
synes med största sannolikhet kunna nedärvas.
Befruktningsimpotens är en form av O. som
kännetecknas av nedsatt eller upphörd befruktningsförmåga,
oaktat att handjuret betäcker utan anmärkning. Ett
sådant handjur kan ofta göra mycket stor skada, då
ofta många månader kunna gå, innan felet upptäckes,
720
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
