Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ofruktsamhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofruktsamhet
Ofruktsamhet
möjliga utsträckning söka undanröja orsakerna. Detta
synes i viss mån böra kunna ske genom en förbättrad
avelshygien, genom god vård (obs. tillräcklig motion)
av tjuren, god utfodringshygien samt skydd för
infektionssjukdomar både i stallet och vid parningen. Bäst
vore att tjurar, som kunna misstänkas ha nedärvda
anlag för könslig svaghet icke bleve använda i avel. —
I vissa fall finnas goda utsikter för att ett handjur med
svårartad rubbning i spermiogenesen kan bli fertilt igen
efter några månader. Många gånger lönar det sig
emellertid ej från ekonomisk synpunkt att behålla ett sterilt
handjur i avvaktan på en osäker förbättring. Det
synes som om man får räkna prognosen mindre god,
om spermabilden icke undergår någon väsentlig
förbättring på tre till fyra månaders tid. Hittills finnes
icke något medel, varmed man med någon större
grad av säkerhet kan påverka spermiogenesen i
gynnsam riktning.
0. hos ko kan uppkomma till följd av många olika
orsaker. Följande grupper må särskilt framhållas:
1) sjukliga förändringar i könsorganen åstadkomna
genom infektion;
2) hormonala rubbningar;
3) nutritionsrubbning;
4) ärftliga anlag för låg fortplantningsförmåga.
1. Sjukliga förändringar i könsorganen
åstadkomna genom infektion är den allra
vanligaste orsaken till O. i flertalet av våra besättningar.
Detta gäller särskilt för större besättningar. Den
infektiöst förorsakade O. kan indelas i fyra
underavdelningar:
a) smittsam kastningsinfektion;
b) tuberkulosinfektion;
c) infektioner ådragna i samband med förlossningen;
d) smittsamma betäckningsinfektioner.
Kaslningsinfektionens betydelse som orsak till
sterilitet är utomordentligt stor. I många fall är det
kastningsinfektionen som sådan, vilken framkallar O.,
utan att djuret ifråga behöver kasta; andra gånger
verkar kastningsinfektionen indirekt på så vis, att en
livmoder, som är infekterad med smittsam kastning,
ofta utstöter fostret på alltför tidigt stadium,
efter-börden avgår ej normalt och genom att andra
infektionsämnen tillkomma, uppstår vanligen en
livmoderinflammation, som ofta medför O. för längre eller
kortare tid. I allmänhet gäller därför, att O. mest
uppträder i samband med och de närmaste åren efter
ett akut kastningsutbrott i en besättning. Även i
besättningar där kastningen finnes i latent eller
kronisk form, kan den förorsaka mycken O. I andra
fall kan fertilitetsförhållandena vara goda, ja, t. o. m.
mycket goda, fastän kronisk kastning finnes i
besättningen. Det synes således bero på kastningsinfektionens
karaktär, huruvida den för med sig mycken sterilitet
eller ej. Det har t. ex. i vissa besättningar visat sig,
att en vaccination eller nedsmittning med levande
kastningsbaciller av könsmogna kvigor eller kor icke
förminskar O. i besättningen, icke ens i sådana fall
då behandlingen till synes medför minskning i antalet
kastningsfall. Först när en sådan besättning har blivit
fullständigt fri från kastningsinfektionen, kan man se,
att O. i väsentlig grad avtar. Säkert är att ett
utrotande av den smittsamma kastningen i landet skulle
i högsta grad bidraga till en minskning av O. och de
förluster, som denna drar med sig. I sådana
besättningar, där kastning finns, kan man emellertid
motverka O. genom att iakttaga en så god
förlossningshygien, att sekundär-infektioner i samband med
kastningen i möjligaste mån förhindras. En av veterinär
utförd behandling av de livmoderaffektioner, som lätt
tillstöta vid kastning, är av mycket stor betydelse
för att kon skall bli dräktig.
Tuberkulos i könsorganen är relativt vanligt
förekommande i tuberkulösa besättningar. Infektionen
sker vanligen så, att från en bukhinnetuberkulos,
smittämnet sprider sig via äggledaren till livmodern,
eller ock komma tuberkelbacillerna med blodbanorna
till könsorganen. I vissa fall förekommer även, att
en tjur med penis-tuberkulos nedsmittar korna vid
betäckningen. Om livmodern infekteras under
dräk-tighetsperioden, kunna tuberkelbacillerna även gå över
på kalven, då man i regel finner tuberkulos i kalvens
leverlymfkörtlar, således medfödd tuberkulos.
Livmodertuberkulosen medför ibland kastning, men i de
flesta fall bära korna kalven normal tid.
Könstuberkulosen medför snart sådana förändringar,
att befruktning ej kan inträda, varför dylika kor bli
envisa omlöpare. I vissa fall kan vid undersökning
genom ändtarmen sådana förändringar kännas i
livmodern, att tuberkulos kan misstänkas. För att få
säker diagnos skall emellertid tuberkelbaciller påvisas
i skidslemmet, antingen vid direkt mikroskopisk
undersökning eller genom ympning av marsvin. Det är
alltid klokt, att i tuberkulösa besättningar i god tid låta
göra sådan undersökning på omlöpare, då därigenom
en livmodertuberkulos i tid kan upptäckas. Dylika kor
bli praktiskt taget aldrig dräktiga; de äro svåra
smitt-spridare och skola enl. lag nedslaktas, så snart
diagnosen är klar. Det råder ej minsta tvivel om, att ett
utrotande av nötkreaturstuberkulosen är ett
synnerligen viktigt led i bekämpandet av O.
Infektion ådragen i samband med förlossning är
synnerligen vanlig. Sådan infektion sker praktiskt taget
alltid vid abnormt förlöpande förlossningar, då fostret
blir liggande längre tid än normalt i fostervägarna,
och då inre undersökning eller ingrepp måste göras;
vidare när efterbörden icke avgår på normalt sätt,
eller när ett livmoderframfall uppstår. Men även vid
722
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
