Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plog
Plommon
och vändskivor, vilka med enkla grepp kunna ställas
åt höger eller vänster, varigenom tiltan alltid kan
läggas nedåt vid plöjning tvärs över en sluttning.
Toåskäriga P. för plöjning till fullt djup, med sits
för körkarlen samt dragna av 3—5 hästar, ha fått
någon användning även i vårt land. Avverkningen per
man blir här givetvis den dubbla mot vid enskärig
P. Trots att körkarlen åker, blir dragkraften per
plogkropp ej större än för enskärig P. med gående
körkarl, detta mest beroende på att de tvåskäriga P. äro
försedda med hjul, som minska släpfriktionen.
De nämnda P. äro alla avsedda för plöjning till
fullt djup och kunna därför kallas djupplogar. För
plöjning till mindre djup användas skumplogar.
Skumplogar för dragare ha två—fyra skär och användas
för ogräsutrotning på trädan, stubbluckring på hösten,
grundare nedplöjning av gödsel samt annan grundare
plöjning.
Traktorplogar äro av kraftigare byggnad än
vanliga P. Allt efter traktorns dragförmåga kunna de vara
en—fyr-skäriga. Även större traktorplogar finnas,
Plog. Fig. 3. Den 3-skäriga traktorplogen »Sesam»
med automatisk urkoppling av varje plogkropp för
sig vid påkörning av stenar.
men de nyssnämnda storlekarna äro hos oss de
vanligaste. Den hittills vanliga konstruktionen för
traktorplogar har helsmidd bill och skär, men nu har man
även för traktorplogar gjort plogkroppar med bill och
skär var för sig samt billspetsen vändbar.
Traktorplogarna ha vanligen både skivrist och skumrist. Då
risken för sönderkörning på steniga fält är rätt stor
för traktorplogar, ha olika säkerhetsanordningar
anbringats för att förhindra detta. Enklaste och äldsta
sättet är att i betslet anbringa en träpinne, som
avbrytes, om P. gör för stort motstånd. På nyare
plogtyper har man anordnat automatisk utlösning av varje
plogkropp (fig. 3). De återföras i arbetsläge genom
att traktorn backas. N-g.
Plogbetsel, se Plog.
Plogställ, se Plog.
Plogsula, se Plog.
Plogås, se Plog.
Plombcring, se Statsplombering.
Plommon hör till släktet Prunus av rosväxternas familj
och har sedan länge förekommit i odling i vårt land.
De odlade sorterna härstamma dels från P. domeslica,
en västasiatisk och delvis europeisk art, med
långsträckta s. k. stenfrukter, dels från P. insititia (krikon),
av mera buskartad form och med rundade frukter,
som förekommer vildväxande i syd- och mellaneuropa.
De sistnämnda utveckla en myckenhet rotskott,
vilka, om det gäller mindre värdefulla, äldre
plommonsorter, användas för förökning. De viktigare
handelssorterna förökas genom ympning eller okulering
på stammar av krikon av en typ kallad S:t Julien.
I England har ett flertal vegetativt förökade
grund-stamstyper för P. förts i marknaden. Genom denna
förökningsmetod erhålles nämligen en enhetlig produkt,
vilket icke alltid är fallet, då fröförökade stammar
användas. För vissa plommonsorter ifrågakommer även
P. cerasifera och dess form Myrobalana
(körsbärs-plommon, Myrobalan), som grundstam.
Plommonodling förekommer i fruktodlingszonerna
I—IV. (Jfr Fruktodling.) 1 de mellersta och nordliga
delarna av landet kunna endast tidigmognande,
härdiga sorter ifrågakomma. P. äro förnöjsamma vad
jordmån och läge beträffar men en odling i goda lägen
och där rationell gödsling och skötsel förekommer ger
givetvis den största avkastningen. Grundlig kalkning
med vissa års mellanrum är att förorda. En del sorter,
såsom Victoria m. fi., med alltför stark fruktsättning
bör gallras. Därvid bortplockas minst hälften av
karten innan den nått en storlek av minst 1 c.m, längd.
P. äro känsliga för frost, varför mycket senmognande
sorter ej böra planteras på frostlänta platser. Frukterna
skördas i flera omgångar, allt efter mognaden. Någon
nämnvärd hållbarhet ha de ej. Från plockkorgarna
bör frukten sorteras upp i smärre korgar eller
kartonger. Onödiga omplockningar skola om möjligt
undvikas. Beskärningen av plommonträd inskränker
sig till borttagande av torra, sjuka eller olämpligt
vuxna grenar samt möjligen inkortning av alltför
kraftiga årsskott. Självsterilitet är ej ovanlig bland
P. och samplantering av olika sorter är därför med
några undantag nödvändig, om skörderesultatet skall
bliva tillfredsställande. Av de mera odlingsvärda
sorterna kunna nämnas i den ordning de mogna:
First, gulrött, medelstort, Rivers Early Prolijic, blått,
litet, Aprikos, rött, stort, Czar, blått, medelstort,
Reine Claude d’Oullins, gult, medelstort (självfertilt),
Experimentalfatlets sviskon, blått, litet (självfertilt),
Washington, gult, stort, Grön Reine Claude, grönt,
litet, Hackmanns, gröngult, stort, Victoria, rött, stort
(självfertilt) och Jefferson, gult, medelstort. Många
sjukdomar härja i plommonodlingarna. De viktigaste
svampsjukdomarna äro Monilia eiler fruktmögel,
pungsjuka, silverglans och hagelskottsjuka. Den sist-
756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
