Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Potatis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Potatis
Potatiskokare
Sättpotatisen utgör ju en betydande del av skörden
och man bör därför iakttaga en viss sparsamhet, genom
att välja jämförelsevis små knölar till utsäde. Bäst torde
i allmänhet vara att hålla sig till storleken 40—60 g
pr knöl. Av sorter, som ha benägenhet att bilda stora
knölar, t. ex. Majestic, bör man använda större
satt-knölar. Har man inte tillräckligt med lagom stora
sättknölar, kan man klyva större knölar. Härvid måste
naturligtvis tillses, att det blir minst ett öga på varje
del. P. bör i så fall klyvas några dar före sättningen och
sedan ligga utbredd i en lokal med fuktig luft, så att
snittytorna hinna förkorkas. Klyvningen kan
naturligtvis också verkställas tidigare på året, då det är
mindre bråttom. Av röta angripna knölar få icke
skäras, ty då sprider man smittan med kniven till de
friska knölarna. Hos vissa sorter, t. ex. Majestic och
King Edward, förkorkas snittytorna långsamt och
ojämnt och de böra därför icke skäras.
Potatisskördarna kunna höjas avsevärt genom
utsädets förgroning,* som också medför den fördelen, att
man lätt kan sortera ifrån sjuka eller svaga knölar och
inblandningar av främmande sort. P. lägges till groning
4—6 veckor före beräknad sättningstid i spjällådor,
som uppställas i en varm och ljus lokal. Ännu bättre
är det att ha sättpotatisen lagrad i ljus lokal över
vintern. P. sättes sedan direkt ur lådorna, då
marktemperaturen kommit upp till omkr. 8° C. Radavståndet
bestämmes med hänsyn till de efterföljande arbetena,
vanligen är det 60 à 70 cm. Av vikt är att drillarna
uppläggas med jämna mellanrum. Plantavståndet varieras
alltefter jordmån och sort; vid ett. radavstånd av omkr.
65 cm sättas blastfattiga sorter på 25—30 cm,
medelkraftiga på 35 och mycket kraftiga på 40 cm avstånd.
P. sättes vanligen för hand efter årder, men även
andra metoder kunna komma ifråga. För icke förgrott
utsäde kan man använda maskinsättning; fördelarna
härav äro dock ej särskilt stora.
På ogräsbemängd jord bör skötseln av potatisfältet
medelst harv eller årder börja omedelbart efter
sättningen. Plärvid kräves stor försiktighet, så att icke
sätt-knölarna skadas. Sedan potatisen kommit upp,
användes hästhacka och handhacka alltefter behovet,
till dess blasten börjar sluta sig. Kupningen av P. är
en viktig och nödvändig åtgärd utom på mycket torra
jordar, där P. lämpligen odlas på slätt land.
Kupningen får ej uppskjutas för länge. Urval av sättpotatis
redan på fältet är en viktig, ofta försummad åtgärd.
Man kan därvid antingen utvälja särskilt vackra och
väl utbildade plantor — dessa skördas sedan särskilt
•— eller också utmärkas alla svaga och sjuka plantor
samt plantor av främmande sort och upptagas för
skörden. Plantor med krussjuka, mosaiksjuka eller
blad-rullsjuka böra borttagas, så fort de observeras, och
avlägsnas. Viktigast är inspektionen, då P. blommar, ty
då är P. bäst utvecklad och inblandningar lätt
igenkännliga. En mycket viktig åtgärd är vidare
besprut-ningen mot bladmögel. Den bör verkställas två eller
tre gånger under sommaren. Se f. ö. Bladmögel.
Då blasten börjar vissna, upptages P. för hand eller
med maskin. I vilket fall som helst kräver arbetet stor
omsorg, så att inte knölarna skadas av verktygen.
Matpotatis bör sorteras direkt i anslutning till upptagningen
i minst tre storlekar: stor P., större än 7 cm i tvärsnitt,
medelstor, 4—7 cm, och liten, mindre än 4 cm.
Därjämte frånsorteras alla sjuka och skadade knölar.
Avkastningen pr hektar uppgår i vårt land till
omkring 14 ton eller omkring 3 500 skördeenheter mot 2 400
hos höstvete. Högsta hektarskördarna erhållas i
Norrbottens län, c:a 18 ton, lägsta i Västmanland, ej fullt
12 ton. Av hela vår potatisskörd produceras omkr.
1/7 i Kristianstads län.
Den P., som ej direkt försäljes, förvaras över vintern
i stuka eller källare. I.agringstemperaturen bör helst
vara 4° C. Vid högre temperaturer bli förlusterna
avsevärda. Vid temperaturer mellan 0 och 4° blir P. söt,
vilket beror på minskad förbränning av det socker som
bildas. Om dylik P. under någon tid före användningen
får ligga på en varmare plats, försvinner sötman. Vid
inläggningen till vinterförvaringen skall P. vara torr
och frisk, då eljest röta lätt sprider sig. P. bör
dessutom under vinterns lopp ofta inspekteras, så att ruttna
knölar snarast möjligt bortskaffas.
Potatisknölens kemiska sammansättning växlar
alltefter sort, väderlek, jordmån, gödsling m. m. I
genomsnitt utgör torrsubstansen % av totalvikten, och av
torrsubstansen är omkr. % stärkelse, resten äggvita,
salter m. m. Hos matpotatis brukar stärkelsehalten
vara 12—15 %, hos fabrikspotatis 18—22. Halten a\
vitamin C är betydande — P. är den viktigaste
C-vita-minkällan av de stora födoämnena — men även den är
underkastad stora växlingar.
Av den i vårt land odlade P. användes bortåt hälften
till matpotatis; stora mängder användas för
tillverkning av sprit, potatismjöl och stärkelse (c:a 10 %).
Återstoden går till utsäde och foder. Till en foderenhet
åtgår i genomsnitt 4 kg.
P. angripes av en mängd sjukdomar; den värsta av
alla är bladmöglet, vilken bekämpas medelst
besprutning. Potatiskräftan* är en förhärjande sjukdom på
mottagliga sorter, men undvikes lätt genom lämpligt
sortval. Potatisålen* är en mycket svår parasit, som på
senare år vunnit insteg i vårt land, dock endast i liten
utsträckning. Potatismal och Coloradoskalbagge äro
likaledes mycket farliga parasiter, som ännu ej uppträtt
inom våra gränser. För att skydda vår potatisodling
mot kräfta, ål, mal och Coloradoskalbagge ha särskilda
bestämmelser utfärdats för import av P. En vanlig
sjukdom, dock ej särskilt svår, är stjälkrötan; vidare
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
