Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rachitis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rachitis-
Till följd av den bristfälliga avlagringen av kalk
och fosforsyra i skelettet bli benen mjuka, kring
lederna träffas vanligen uppdrivningar, och rörbenen
bli ofta böjda. — Sjukdomen kommer i regel först
efter avvänjningen. Hos svin förekommer ett
speciellt initialstadium, beroende på att kalkbrist även
uppstår i blodet. Härigenom uppkommer hos
grisarna lätt krampanfall, s. k. danssjuka. Krampen
kommer i regel, när grisen skall gå fram till hon för
att äta, då den ofta faller omkull och blir liggande i
svår kramp under någon minut. Ofta dör grisen i
samband med ett sådant krampanfall. Dylika anfall
kunna upprepas flera gånger samma dag eller flera
dagar i följd. Det är vanligen de största och bästa
grisarna i kullen, som få sådan kramp, d. v. s. de,
som växa fortast. Även hos kalv kan liknande
krampanfall uppstå, särskilt hos alltför kraftigt fodrade
kalvar.
Svinets foderstat är ofta mycket kalkfattig, och R.
är därför särskilt vanlig hos detta djur. Grisen vill
ofta ej resa sig utan ligger kvar och skriker, när man
skall försöka få upp honom; när han kommer upp, är
gången vanligen trippande, spänd och försiktig, och
ibland kryper han fram på knä. Huvudet blir stundom
oproportionerligt stort. Så småningom inträder även
rubbningar i digestionsapparaten, och ofta kan till
följd av grisens försvagade tillstånd
sekundärinfektioner uppstå i skilda organ.
Kalvar och föl få vanligen R. med mera smygande
förlopp och mindre uttalade symtom. Gången blir
stel, kotorna hållas raka, kring lederna finnas
uppdrivningar och senskidorna äro ofta fyllda. I
utpräglade fall blir också tillväxten försenad.
Behandlingen vid R. skall i första hand gå ut på
att i förebyggande syfte ordna så, att foderstaten blir
så sammansatt, att djuren erhålla tillräcklig mängd
kalk och fosforsyra i rätta proportioner. Hos svin
gäller det i regel att komplettera foderstaten med
kalk, vilken kan givas i form av slammad krita eller
foderkalk. Lämpligt är även att ge D-vitamin i form
av fiskleverolja, event. tillsatt med fosfor. Hos nöt
och häst böra ungdjuren ha bästa möjliga hö. Om
höet är fosfatfattigt eller i övrigt av dålig beskaffenhet,
kan det vara skäl att för kalvarna köpa hö från annan
gård, där vallkulturen sedan gammalt är högt
utvecklad. Mineralämnen, d. v. s. krita eller foderkalk
och lämpligt foderfosfat, bör om möjligt givas var
för sig, så att djuren härav få upptaga, så mycket
de själva önska. D-vitamin gives i form av fiskolja
eller bestrålad jäst. R. förebygges även genom att
djuren hållas i ljusa, hygieniska stallar och få
tillfälle att, så snart väderleken det tillåter, vistas
utomhus. N. L.
Radicin, se Jordympning.
- Radsåningsmaskin
Radioaktiva ämnen. Den franske kemisten Henri
Becquerel har år 1896 uppdagat, att från metallen
uran och dess kemiska föreningar utgå osynliga strålar,
som kunna påverka fotografiska plåtar. I anslutning
till denna upptäckt påvisades i uranmineral den förut
okända metallen radium, hos vilken uranets egenskap
att utsända strålar är mångdubblad. Den
mödosamma renframställningen av detta nya element, som
förekommer endast milligramvis i ett ton av
radiummineralen, och de grundläggande arbetena vid
utforskandet av den egenskap, radioaktivitet, som
kännetecknar detta och f. ö. en hel rad andra
grundämnen, är i huvudsak ett verk av makarna Curie.
Den radioaktiva strålningen är oberoende av om
det grundämne, som utsänder den, föreligger i form
av grundämnet självt eller i form av någon av dess
kemiska föreningar. Radioaktiviteten är, som man
säger, en atomegenskap. Man har påvisat, att
radioaktiv strålning innehåller ej mindre än tre från
varandra artskilda strålar (alfa-, beta- och gammastrålar)
och innebär det radioaktiva grundämnets sönderfall,
så att nya grundämnen successivt uppstå, av lägre
atomvikt än moderelementet. Vid detta s. k.
radioaktiva sönderfall av R. frigöras stora kvantiteter
energi, varigenom man erhåller en förklaring till
strålningens intensitet. Studiet av R. har lämnat
många ytterst värdefulla bidrag till vår kännedom
om grundämnenas, och därmed materiens, inre byggnad.
R. ha funnit ett viktigt användningsområde inom
medicinen, i synnerhet vid bekämpandet av
kräftsvulster och tumörer. Den radioaktiva strålningen är
genom sin energirikedom skadlig för ali organisk
vävnad och svåra hudskador uppkomma lätt hos dem,
som oförsiktigt handskats med R. Vid försiktig
användning visar det sig emellertid, att friska
vävnader äro mycket mindre känsliga för förstörelse
medelst radioaktivitet än svulstvävnad, varmed en
viktig möjlighet för svulsternas bekämpande är
vunnen.
Ett antagande, att R. skulle besitta en allmänt
stimulerande, mer eller mindre nödvändig egenskap
för allt levande material och att R. även skulle
kunna i positiv grad gynna jordbruksproduktionen,
ha visat sig förhastade. »Radioaktiva gödselmedel» ha
blott reklamvärde, och propaganda för sådana höra
numera helt och hållet till det förflutna. Emellertid
må tilläggas, att metallen kalium besitter en viss,
men ytterst svag radioaktivitet, som kan utgöra
förklaringen till några av dess biologiska verkningar.
O. S-g.
Radiumbehandling, se Ljus.
Radrensning, se Häckning.
Radsådd, se Skogsodling och Sådd.
Radsåningsmaskin, se Såningsmaskiner.
779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
