Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rapsbagge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rapsbagge -
växt. Larverna bli 4—5 mm långa, äro blekt gulgrå
och ha talrika mörka prickar på ryggen. De leva i
blomknoppar och i unga fröskidor. De fullbildade
torde uteslutande livnära sig av frömjöl och nektar.
Under tiden före blomningen kan man använda
besprutning eller — då det gäller stora odlingar —
be-pudring med arsenikhaltiga ämnen. Sedan blomningen
börjat, äro sådana medel olämpliga. Man söker då fånga
de fullbildade medelst större redskap, som bäras eller
köras (skjutas fram) med häst. Vanligen ha dessa
apparater formen av snedställda tråg, som invändigt
bestrukits med något klibbigt ämne, i vilket de små
djuren fastna, när tråget skakar av dem från
plant-topparna. A. T.
Rapsfrö, se Frön och frukter.
Rapsfördärvaren (Alternaria brassicae = Sporidesmium
exitiosum), parasitsvamp på flera kålväxter, framför
allt raps. Den förorsakar svartbruna, med
svampmycel och konidier täckta fläckar på de gröna
delarna. Av största betydelse är angrepp på skidorna,
vilka skrumpna och öppna sig före full mognad.
Något bekämpningsmedel är ej känt. Angripna odlingar
anses böra skördas tidigt och få eftermogna.
Th. Lfs.
Rapsjordloppa (Psylliodes chrysocephala L.), en c:a 4 mm
lång, svartblå, delvis rödbent jordloppa, som i
Sydsverige uppträder massvis på raps och fröodlingar av
kålväxter. De fullbildade gnaga på de gröna delarna,
medan larverna leva inuti bladskaft, stamdelar och
allra helst rötter, varigenom fröbildningen i hög grad
nedsattes. Ogräsväxter av de korsblomstrigas familj
torde noga efterhållas. A. T.
Rapskakor, se Oljekakor.
Rapsmjöl, se Oljekakor.
Rapssugare (Eurydema oleraceum L.), ett stinkfly
besläktat med den vanliga s. k. bärfisen. I längd blir den
6—7 mm. Till formen är den oval, något plattryckt
och till färgen är den glänsande mörkt metallgrön med
små vita—ljusgula eller röda fläckar på ryggen.
Hos larverna är den ljusgula färgen mera utbredd. R.
lägger sina små tunnlika, grå och brunbandade ägg i
grupper, tätt ställda intill varandra, ofta i rader. R.
lever uteslutande på de korsblomstriga växterna,
såväl vilda som odlade. Av de senare angripas stundom
kål och rovor svårt. Djuren uppehålla sig då massvis
på de spädaste delarna; särskilt gärna samla de sig
på hjärtskottet. Oroas de, skingra de sig mycket
snabbt. Genom djurens sugningar i växtdelarna vissna
dessa. Ofta angripa R. kanten av ett fält och sprida
sig inåt detta i den mån plantorna vissna. Man
bekämpar dem ganska lätt genom besprutning med
kontaktgifter. Se Skadedjursbekämpning. A. T.
Rapsvivlar kallas två arter av skalbaggsläktet
Ceu-torrhynchus. Mest omtalad är den fyrtandade R.
- Ras
(C. quadridens PZ.). Den blir högst 3 mm lång, är
starkt kullrig, svart med brungula antenner och
fötter samt är glest klädd med avnötbara ljusa fjäll.
Larverna, som äro fotlösa och vita, leva inuti de
grövre gröna delarna, gärna i bladskaften och de
grova bladnerverna, och i rotens övre del på
kålväxter och rovor, varigenom de angripna bladen helt
eller delvis vissna och plantornas utveckling hämmas.
Den andra arten är blygrå R. (C. assimilis PAYK.).
Den lever likt rapsbaggen* på fröplantor av
korsblomstriga växter, och larverna angripa fröna i
skidorna. Mot den förra arten har man ej något
lämpligt bekämpningsmedel. Den senare infångas
tillsammans med rapsbaggarna. A. T.
Ras. Inom en art av husdjur skiljer man mellan olika
R. Med R. menar man en samling djur, som likna
varandra med avseende på vissa ärftligt betingade
egenskaper, s. k. rasegenskaper. Som exempel på
rasegenskaper hos nötkreaturen kunna nämnas färg
och teckning, kullighet och mjölkens fetthalt.
Beträffande flertalet av dessa egenskaper är R. icke
konstant utan visar en ganska stor variation. Denna
variation beror icke uteslutande på modifikationer
utan även på ärftligt betingade skillnader mellan
individerna. Några 1 egentlig mening rena
husdjursraser finnas icke. En samling individer, som i många
avseenden likna varandra men dock icke äro
homo-zygotiskt lika utan förete en viss grad av genotypisk
variation, brukar man kalla en population. Våra
husdjursraser utgöra sådana populationer.
Inom den praktiska husdjursaveln talar man dock
om rena R. och rasrena djur. Man betecknar här ett
djur rasrent, om det är infört i någon officiellt erkänd
stambok. För inregistrering i stambok måste djuren
med avseende på härstamning och oftast även
beträffande sin yttre typ fylla vissa fordringar, som
uppställas av avelsledningen. Dessa fordringar kunna
för samma R. vara olika i olika länder, och de kunna
växla från det ena året till det andra. Detta
rasren-hetsbegrepp tjänar dock till att bringa ordning i
avelsarbetet.
Inom R. brukar man skilja mellan stammar och
inom stammarna mellan familjer. Med stam menar
man en besättning, som till följd av planmässigt
avelsarbete nått en viss likformighet och särprägel.
Stammen erhåller sina särdrag från ett visst handjur
eller flera handjur, som i större utsträckning använts
för stammens uppbyggande. Med familj förstår man i
allmänhet en samling avkomlingar i rätt nedstigande
led från ett visst hondjur, familjens stammoder. För
handjurens vidkommande brukar man tala om linje
(blodlinje), t. ex. tjurlinje, hingstlinje eller galtlinje
och menar därmed avkomlingar i rätt nedstigande
led från en viss stamfader. Det tjänar dock ingenting
782
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
