Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Relativ avbetningstid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Relativ avbetningstid -
betningsperiodens och betesomgångens längd.
Lämpligast beräknas detta förhållande ej blott på en period
utan på flera. Har en fålla betats sammanlagt 15
dagar under tiden 15 maj—15 augusti, alltså 90
kalenderdagar, är R. = 15/90= 1/6. R. uttrycker också
förhållandet mellan de vid betningen skilda
djurgruppernas samt betesfållornas antal på en gård. Om
10 lika stora betesfållor avbetas med tvenne grupper
djur, blir R. för varje fålla 2/10= 1/5. J. B.
Relativ fuktighet, se Fuktighet.
Remdrift, se Remledning.
Remledning. Om roterande rörelse skall överföras
från en axel till en annan och axlarna ligga på något
avstånd från varandra, användes R. Remmen löper
över på de båda axlarna sittande remskivor. För att
remmen ej skall slira, måste den vara spänd, dock ej
för mycket, ty med spänningen ökas friktionen i
lagren. Genom att den undre remparten är den
dragande, kommer den övre att hänga ned något och
således omsluta remskivan bättre, varigenom
slir-ningen blir mindre. Ju bredare remmen är, desto
mindre blir även slirningen. Remmens omslutning
och spänning kan regleras genom en spänntrissa.
Remmens båda ändar kunna vara hoplimmade,
hopsydda eller sammanhållna medelst ett remlås. På
nyare maskiner användas ofta s. k. kilremmar, vilka
äro kilformade eller koniska i genomskärning och löpa
i på samma sätt formade spår på remskivan.
Remskivorna kunna vara helgjutna och påträdda
axlarna eller också isärtagbara i två hälfter. De skola
vara något bredare än remmen och göras ofta svagt
kullriga, för att remmen bättre skall hållas kvar.
R. kan användas även för icke parallella axlar. För
att remmen då skall hållas kvar bättre, användas
styr-trissor eller ledrullar. Om rörelsen på två axlar skall
vara motsatt, kan remmen korsas, är den öppen, röra
sig båda axlarna åt samma håll.
För att remmen vid arbetets påbörjande och
avslutande ej skall behöva stannas, använder man en s. k.
nollskiva, på vilken remmen överföres med en
remgaffel. Nollskivan löper löst på axeln och göres något
mindre än den fasta remskivan.
För att uträkna remskivornas varvantal, om de
äro olika stora, utgår man ifrån att diametern x
varvantalet för den ena remskivan = diametern x
varvantalet för den andra, d. v. s. varvantalet är omvänt
proportionellt till varvantalet. N-g.
Remont betecknar egentligen en för krigsbruk
anskaffad häst, som ännu är under dressyr, men
vanligen användes samma benämning på alla för
armébruk uppfödda hästar. Som R. uppfödas nästan
uteslutande varmblodiga hästar. Uppköpen verkställas
av en remonteringsnämnd, som består av en ordförande
och fem ledamöter. Denna nämnd sorterar under re-
- Renfana
monteringsväsendet vid armén. Uppköpen ske på
våren och gälla huvudsakligen unghästar i 3-ärsåldern
men även en del äldre hästar köpas. F. n. inköpas
årligen 400—500 R. till ett medelpris av 1 200 kr.
För R. finnas två remontdepåer (Herrevadskloster och
Gudhem), där de i regel hållas under första året efter
inköpet. I. J-n.
Remontdepå, se Remont.
Remonteringsnämnd, se Remont.
Remskiva, se Remledning.
Remstycke eller lejd kallar man de trä, som läggas
över stolparna i stolpverksväggar och i vilka stolpar
och snedsträvor fästas. På dessa R. läggas
golvbjälkarna, som fästas med laxning eller kamning. På
golvbjälkarna inlägges ett nytt R., som fästes på
samma sätt som det underliggande. Detta får, om
väggen fortsätter högre, utgöra syll till nästa
våningsvägg eller också uppbära takstolarna. G. B-r.
Ren. — 1. Fjällren, skogsren, av släktet Rangifer, som
tillhör en grupp bland hjortdjuren, utgör i sitt halvtama
tillstånd av ålder huvudbetingelsen för samefolkets
hushållning i Norden. Både hanen (sarv) och honan
(vaja) bära horn, som fällas årligen.
Olika raser och typer förekomma; medelhöjden
över bogen är omkring 1,25 m och levande vikt hos
fullvuxet djur 40—60 kg motsvarande ett slaktvärde
av 30—40 kr. Antalet renar i vårt land beräknas till
c:a 300 000 st., varav 60 000 inom Jämtlands län
(och Dalarne), resten i huvudsakligen de tvenne
nordligaste länen med ett nationalvärde av 10 000 000
kr. — Genom åtgärder till rationalisering av
renskötseln, vartill ansatser gjorts i olika avseenden,
torde någon förökning och konditionsförbättring av
renstammen inom därtill passande områden,
renbetesland, kunna uppnås, liksom även genom organiserad
avsättning av slaktvaror hanteringen göras mera
lönande för renägarna (under gynnsamma förhållanden
20 % på kapitalet), under det att modernt
transportväsen och olika tekniska hjälpmedel underlätta
skötarnas ansträngande fältarbete. Den uppslaktade
renkroppen är säljbar marknadsvara till nära 100 %
(inälvorna till pälsdjursuppfödning). Renen är även ur
turismens synpunkt en tillgång i höglandet såväl
som i skogslandet, under betesgång såväl som under
flyttning olika årstider. — 2. Se Åkerren. Em. E.
Renaska, se Foderanalys.
Renavel, se Avelsmetoder.
Renbetesland, se Ren.
Renett, se Äpple.
Renfana (Tanacetum vulgäre) är en flerårig, ganska
högvuxen ört av de korgblomstrigas familj, spridd över
större delen av landet på dikesrenar och torr gräsmark.
Den har parbladiga blad och små gula korgar utan
kantblommor. De torkade korgarna, som ha stark
786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
