Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rotfrukter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rotfrukter -
Därefter skötes odlingen med hand- och
hästhack-ningar, ända till dess blasten sluter sig.
Upptagningen verkställes, då upplagringen av
reservnäring avslutats (blasten börjar gulna) eller då risk
för stark frost föreligger. Torrsubstanshalten och
därmed hållbarheten ökar, ju längre rötterna få stå i
jorden; lindrig frost skadar ej, men om rötterna frusit,
skola de lämnas att tina upp i jorden; oin de upptagas
i fruset tillstånd, ha de dålig hållbarhet. Upptagningen
sker för hand, med grep eller med kålrotsläde;
rötterna avblastas antingen före eller efter
upptagningen. För vinterförvaringen inläggas rötterna i
stuka eller källare, blasten tillvaratages särskilt och
utfodras i färskt tillstånd eller inlägges till ensilage.
Beträffande odling av rotfruktsfrö se Fröodling.
H. O-d.
R. ha tidigare varit det viktigaste saftfodret under
vintern, men ha numera i stor utsträckning ersatts
med ensilage*. B. äro ett extremt
kolhydratfodermedel med hög koncentration hos torrsubstansen,
men med ringa äggviteinnehåll.
Rotfrukternas näringsvärde framgår av nedanstående
sammanställning.
Torrsubstans-
halt, %.... 12,0 24,0 14,0 12,0 12,0 9,0
Kg per fe (g).. 8,5 4,3 7,4 8,7 8,8 12,2
» » » (s). . 8,0 3,7 6,6 8,2 8,6 12,5
» » » (h). . 8,0 3,6 6,6 7,9 8,3 11,5
Smältbar
äggvita, % .... 0,6 0,6 0,5 0,5 0,5 0,4
pr fe (g), gram 51 26 40 50 44 55
Av R. finnas sorter med olika hög torrsubstanshalt,
varför av denna anledning näringsvärdet växlar.
Sockerbetorna ha högsta torrämnesinnehåll och äro
därför näringsrikast. Dess torrsubstans är dock icke
fullt så värdefull som morötternas. Av de övriga
rotfruktsslagen sjunker torrsubstansens värde något med
sjunkande torrsubstansinnehåll. Minst värda äro
rovorna. R. ha största nettoenergiinnehåll vid utfodring
till höns, vilka smälta detta växttrådfattiga foder
mycket väl. Därnäst komma svinen och sist
nötkreaturen.
R. ha vidsträckt användbarhet till samtliga
husdjursslag. På grund av sin höga koncentration äro de
ytterst värdefulla till högmjölkande kor, varjämte de
ge den nödiga saftigheten åt foderstaten. Kålrötter
och rovor ha dock en viss benägenhet att ge mjölken
en skarp smak, »rovsmak», om allt för stora givor
ges och om R. förvaras inne i ladugården. Friska R.
ha god dietisk verkan och de gulköttiga innehålla
- Rotfruktupptagningsmaskiner
icke ringa mängder karotin. Liksom alla kolhydratrika
fodermedel ge de ett hårt smörfett. F. J-l.
Rotfruktsblast, se Grönfoder.
Rotfruktsfröodling, se Fröodling.
Rotfruktsrivare, se Rotfruktsskärningsmaskin.
Rotfruktsröta, av en säcksvamp (Sclerotinia sclerotiorum)
förorsakad sjukdom, som under växttiden angriper en
mängd olika växter, såsom rovor, kålrötter, kål,
morötter, ärter, bönor, gurkor, potatis, tomater,
jordärtskockor och många prydnadsväxter, samt under
vinterförvaringen rotfrukter av olika slag samt kål
m. m. Angripna plantor sloka med bladen och
nedvissna. De infekterade växtdelarna (oftast stjälkarnas
nedre del) synas vattendränkta och äro för känseln
slemmiga eller feta. Utvändigt eller i inre hålrum (i
stjälkar, fruktskidor o. d.) bildar svampen vita,
bomullslika dynor, som efterhand bli fasta och hårdna
till sklerotier, vilka som fullbildade äro svarta; de
kunna nå en valnötskärnas storlek. Genom i jorden
kvarliggande sklerotier hålles svampen vid liv från
år till år. Sklerotier kunna lätt spridas med frö från
sjuka plantor, då de ofta bildas i det inre av baljor och
skidor. Under lämpliga förhållanden utväxa från
sklerotierna trumpetformade fruktkroppar, som på den
övre, utvidgade delen bära sporsäckar. Genom sår,
bladärr och vissna blad intränger svampen i värdväxten.
I förvaringsrum kan dess mycel direkt växa över från
den ena rotfrukten till den andra. Direkta
bekämpningsmedel mot R. äro ej kända. God dränering,
undvikande av för tätt bestånd och för kraftig
kvävegödsling utgöra förebyggande medel. Angripna
rotfrukter böra omsorgsfullt frånskiljas fore inläggningen
till vinterförvaring; dessa liksom andra sjuka
växtdelar böra oskadliggöras, icke kastas på kompost
eller gödselhög. Stukor böra ej läggas på plats, där
sjukdomen förekommit. Frö bör ej tagas från sjuka
plantor. Th. Lfs.
Rotfruktsskärningsmaskin. Den vanligaste typen av
dessa maskiner består av en inmatningstratt med sned
botten och en vid dess sida roterande skärapparat.
Vanligen består skärapparaten av ett hjul med radiellt
ställda knivar, som skjuta utanför hjulets plan.
Skärningen kan emellertid även åstadkommas medelst
knivförsedda trummor.
För ännu längre driven finfördelning av rotfrukterna
användas rotfruktsrivare, som arbeta med roterande
klingor eller trummor, försedda med stift eller broddar.
N-g.
Rotfruktsslädc, se Kålrot och Rotfrukter.
Rotfruktssåningsmaskin, se Såningsmaskiner.
Rotfruktsträda, se Träda.
Rotfruktsupptagninj|smaskiner. Upptagningen av betor
kan underlättas men ej helt utföras genom betlossare
(betlyftare), som består av en i båda ändar öppen,
[-Morötter Sockerbetor Foder-sockerbetor Foderbetor Kålrötter-]
{+Mo- rötter Socker- betor Foder- socker- betor Foder- betor Kål- rötter+} Rovor
51
—905197
797
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
