Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rotfruktupptagningsmaskiner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rotfruktupptagningsmaskiner -
snedställd gaffel, vilken köres så, att betan omfattas
och lyftes något. Större apparater, som både blasta
och helt upptaga betan, finnas även men ha i vårt
land knappast fått någon användning.
Av övriga rotfrukter kunna kålrötter och runda
rovor samt ytligt växande foderbetor upptagas på
mekanisk väg. Genom de s. k. kålrotsupptagarna
(Rabalder, Buchtrups) kunna kålrötterna både blastas
och uppköras. Blasten blir dock ganska förstörd och
maskinerna gå ej bra vid yvig blast. De finnas både
för en och för två rader.
Om kålrötterna först blastas med en blastskyffel,
kunna de därefter uppköras med en hemmagjord
släpa eller med en hästhacka försedd med
upptagningsstål. Man kan blasta omkr. % hektar samt uppköra c:a
2 ha per dag med dessa apparater, vilka äro billiga
i anskaffning.
Ytligt växande betor kunna efter blastning med
skyffel uppköras med ett snöplogsliknande redskap.
Mycket ytligt växande betor äro dock svåra att blasta
med skyffel, därför att de sitta för löst. N-g.
Rothår, tunna hårlika utstjälpningar från växtrotens
hudvävnad. De uppkomma några mm från rotspetsen
och kunna nå upp till någon cm längd. I R.-delen
försiggår växtens upptagning av vatten och
mineralämnen och R. tjäna att förstora den absorberande
ytan, så att upptagningen underlättas. I marken är
R:s livslängd kort, då de snart förstöras genom
kontakten med markpartiklarna. Sin största längd nå de,
då vattenupptagningen är försvårad, i torra substrat
eller i luft, medan de hos vattenväxter kunna helt
saknas. H. B-m.
Rotklättrare, se Klängväxter.
Rotkräfta, bakteriekräfta, en av Pseudomonas
tumejaciens förorsakad bakterios*, som angriper ett
stort antal växter av vitt skilda familjer. Bland de
viktigaste värdväxterna kunna nämnas äpple- och
päronträd samt grundstammar till dessa, hallon och
rosor; för åkerbruksväxter har sjukdomen mindre
betydelse, men i betfälten anträffas den, vanligen dock
endast på enstaka individer. R. kännetecknas av på
ytan skrovliga eller fårade svulster, ofta av betydande
omfång och mestadels placerade på rötterna eller
rothalsen. Svulsterna genomdragas av ett virrvarr av
kärl, som icke stå i ordnad förbindelse med
kärlsystemet i övriga delar av växten. De utgöra därför
hinder för den normala saftströmningen, vilket verkar
mycket menligt på plantans tillväxt. Angripna
plantskolealster böra icke brukas till plantering; möjligen
kunna plantor med enstaka svulster på smalare rötter
användas, om rotsystemet efter svulsternas avlägsnande
nedsänkes i % %-ig uspulun-lervälling (se Avsvampning)
under c:a t timme. Th. Lfs.
Rotmask, se Knäppare.
- Rova
Rotmössa, se Rot.
Rotogräs, äldre sammanfattande beteckning på alla
fleråriga ogräs*, vilka således hava övervintrande rot
eller rotsystem. Numera indelas de fleråriga ogräsen
i stationära och rotspridande, av vilka särskilt de
sistnämnda nog vanligen åsyftas med beteckningen R.
(se Ogräs). A. Å.
Rotröta, se Ticka.
Rots är en mycket fruktad smittsam sjukdom hos
häst. Den kan även angripa människa och förlöper
då dödligt på kort tid. R. orsakas av en bakterie,
som bl. a. finns i näsflödet från angripna djur.
Förloppet hos häst är vanligen kroniskt. R. är i allmänhet
lokaliserad till nässlemhinnan, där s. k. rotsknutor
bildas på nässkiljeväggen. Dessa falla sedan sönder,
varvid sår uppstå. Samtidigt föreligger vanligen R. i
lungorna. R. kan även lokaliseras till huden, varvid
först bildas knutor, som sedan övergå till sår.
Sjukdomen för i regel till döden efter längre eller kortare
tid. R. förekommer ej i vårt land, men då den finnes
i flera europeiska länder, måste alla hästar, som införas,
stå i karantän och där undersökas på R. N. L.
Rotskott är egentligen benämningen på från rötter
uppkomna skott, men ofta räknar man dit även sådana,
som komma från underjordiska stamdelar. Vissa träd
ha en stor benägenhet att alstra R., t. ex. surkörs,
plommon och syrén, som göra det utan särskild
anledning, asp och andra popplar, som visa denna förmåga
i synnerhet efter fällande av stammen, vilket man,
då rotuppslaget kan bli till olägenhet, måste söka
hindra genom att ringbarka trädet ett eller annat år,
innan det fälles, och sålunda döda roten genom
avstängning av näringstillförseln från ovanjordsdelarna.
Å andra sidan kunna R. i många fall med fördel
begagnas för förökning*. Se även Fortplantning,
växter. H. G. S.
Rotstiekliny, se Förökning.
Rottieka, se Ticka.
Rottryek, se Blödning (växter).
Rottryffel, svampsläkte, som påminner om
röksvampar. Den allmänna rottryffeln, som särskilt
förekommer i södra Sverige har brun till halmgul hud,
fylld av en mörknande spormassa. Svampen är giftig.
G. Dbg.
Rottivciler, se Hundraser.
Rotyxa, se Yxor.
Houenanka, se Ankskötsel.
Rova, turnips (Brassica Rapa L.; stundom uppställd
som var. Rapa av åkerkålen, B. campestris; denna har
bl. a. ansetts som en förvildad form av den odlade),
en till de korsblomstrigas familj (Cruciferae) hörande
2-årig ört, snarlik kålroten*, med vilken den är nära
besläktad. Roten är köttig; första året utvecklas rent
gröna, strävhåriga, skaftade, lyrformigt flikade rosett-
798
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
