Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salvia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salvia
Säv
ludna blad och violetta blommor, hemma i
medelhavsområdet, har spelat en stor roll som medicinal- och
kryddväxt, men begagnas numera föga. Vad som i
trädgårdstäpporna går under namn av »salvia»
(felaktig tonvikt), är vanligen en helt annan växt,
kom-positeen Balsamita vulgaris. Av släktet S:s ytterst
talrika arter odlas ganska många som
prydnadsväxter. H. G. S.
Samarbetsdelegationen för husdjurshygien, stiftad 1935,
har till uppgift att sammanföra organisationer och
enskilda personer till gemensamt arbete för
främjande av en god husdjurshygien, omfattande djurens
bostadshygien och allmänna hälsovård, hygieniska
åtgärder till förekommande och bekämpande av
viktigare stallsjukdomar samt åtgärder för framställning
av ur hygienisk synpunkt sett värdefulla animaliska
produkter. Till delegationen voro 1941 anslutna 13
föreningar och 37 enskilda personer. I. J-n.
Sambetcsförening, se Fåravel.
Sambueus, se Fläder.
Samfrukt, se Frukt.
Samfällda ägor, se Oskiftad mark.
Samfälld betesmark, se Oskiftad mark och
Stängselskyldighet.
Samlingsjournal, se Bokföring.
Sammandragande medel, se Adstringerande medel.
Sammanslagning, se Plöjning.
Sammanvuxna tvillingar, se Fortplantning.
Sammetsblomster (Tagetes) är ett släkte bland de
korgblomstriga, som utmärkes av sammanvuxna
holkfjäll. Bladen äro pardelade och blomfärgen
sammetslik, i gula eller bruna toner. De som
prydnadsväxter mest odlade, T. erectus och T. patulus,
härstamma bägge från Mexiko. H. G. S.
Sammetsvctc, se Vete.
Sandelm, se Strandråg.
Sandhavre, strandråg*.
Sandjord, se Jordarter och Mo.
Sandklöver, se Getväppling.
Sandkultur, se Gödslingsförsök.
Sandrör, marehalm (Psamma arenaria) är ett på
södra Sveriges sandstränder ymnigt förekommande
gräs med starkt förgrenad och vitt krypande
rotstock, från vilken utgå svagt tuvbildande skott.
Bladen äro mer eller mindre hoprullade med stickande
spets samt liksom strået och den kompakt hopdragna
vippan vitaktigt blågrå genom starkt vaxöverdrag.
S. föres ofta till släktet Calamagrostis, med vilket det
är nära besläktat, såsom också framgår därav att det
ofta nog hybridiserar med bergröret (C. epigejos).
S. är en förträfflig sandbindare, som gärna inplanteras
för sådant ändamål. H. G. S.
Sandstarr, se Starr.
Sandsten kallas sådan bergart*, som består av hop-
kittade sandkorn. Hård S. användes till
byggnadssten, grovkornig till kvarnsten, finkornig till slip- och
brynsten. S. förekommer flerstädes, särskilt på Öland
och i Dalarna. Stundom låter S. klyva sig nästan
som en skiffer och ibland äro klyvytorna vågiga
(böljeslagsmärken). Sådan S. förekommer i Dalsland.
P. E.
Sandväppling, se Getväppling.
Sandärt, se Ärter.
Sankmarker äro sådana marker, som på grund av
överskottsvatten blivit bevuxna med en mycket
riklig vegetation, vilken sedermera anrikats, t. ex.
mossar och kärr. S. ha stor utbredning i hela landet
och utgöra c:a 5 837 000 ha eller omkr. 14,3 % av
Sveriges landareal. En jämförelse mellan vårt lands
hela myrareal och åkerarealen visar, att den förra är
c:a 55 % större än den senare. Under senare år har
nyodlingen i stor utsträckning omfattat dylika
marker. Jfr även Myr. S. E-n..
S:t Uernliardshund, se Hundraser.
Saponaria, se Såpört.
Saponifikation, försåpning, se Fett.
Saprofyt kallas en växt, som lever på den organiska
näring den hämtar ur rester efter döda växter och.
djur. Verkliga S. saknas bland högre växter;
klorofyllfria humusväxter såsom tallört och vissa orkidéer
betecknas stundom som S., ehuru de ej själva taga
upp organisk näring ur marken utan få sådan genom
förmedling av saprofvtiska svampar (se Mykorrhiza).
Huvudmassan av S. utgöra markens svampar och
bakterier, vilka framkalla förmultning, förruttnelse och
förjäsning av växt- och djurlämningar. Som kolkälla
kunna de utnyttja olika i marken förekommande
kolföreningar, kolhydrat, syror, fetter, äggviteämnen
m. m. De flesta S. äro dock mycket specialiserade
och fördraga eller kunna endast utnyttja någon
bestämd förening. Genom den samlade verksamheten av
markens S.-flora nedbrytes emellertid under
gynnsamma betingelser alla organiska ämnen i marken,
och en anhopning av avfallsprodukter förhindras..
Även organiskt kväve utnyttjas av många S., andra
fordra oorganiskt i form av nitrat eller
ammoniak-salter. H. B-m..
Sarcina, se Bakterier.
Sareptasenap, se Senap.
Säv användes i två olika bemärkelser: 1. = kambium,
den egentliga nybildnings vävnaden i de
tvåhjärt-bladigas och barrträdens stam, där nya cellelement
inåt tillföras veden, och utåt silrörsvävnaden och
bastet bildas. S. förmedlar sålunda tjocklekstillväxten.
2. Den uppstigande saftströmmen, som på våren för
vatten med däri lösta näringsämnen från roten upp
till de i anläggning stadda och växande delarna. Då
S. i denna bemärkelse träder ut från sår, ej sällan i
811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
