Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsföryngring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogsföryngring -
ske genom självsådd eller skogsodling. För att fullt
utnyttja skogsmarkens produktionsförmåga önskar
man nedbringa föryngringstiden genom åtgärder, som
underlätta föryngringen, såsom markberedning och
skogsodling, men å andra sidan söker man hålla
för-yngringskostnaderna låga för att förbättra det
uppväxande skogsbeståndets räntabilitet. Av sistnämnda
skäl söker man i främsta rummet erhålla självsådd
och utför avverkningarna med hänsyn därtill
(bläd-uing, trakthuggning med fröträdsställning). Sådan
huggning benämnes föryngringshuggning. Om
uppkomsten av självsådd förhindras eller försvåras av
markens beskaffenhet (ogräsbildning o. dyl.) eller av
brist på lämpliga fröträd, måste skogsodling eller
hjälpkultur (komplettering) utföras genom sådd eller
plantering.
Enligt för olika skogar gällande lagar måste återväxt
anskaffas efter skogsavverkning. För flertalet enskilda
skogar gäller (skogsvårdslagen den 15 juni 1923), att
avverkning av skog ej må så bedrivas, ej heller efter
avverkning" med marken så förfaras, att skogens
återväxt äventyras. Se Markberedning, Skogsodling och
Skogslagstiftning. R. L-k.
Skogsförädling, se Skogsträdsförädling.
Skogshushållning är läran om skogsbruket eller om
det förmånligaste sättet att använda skogsmarken
Och dess avkastning. S. delas i tre skilda
ämnesgrupper: skogsskötsel, skogsteknologi och skogsindelning.
Skogsskötseln är läran om skogens uppdragande, dess
vård och föryngring. — Skogsteknologien är läran om
skogsprodukterna, deras tillvaratagande och förädling.
Hit föres virkeskännedom samt trädens avverkning,
utdrivning samt flottning och annan virkestransport.
Vidare virkets förädling genom sågning och hyvling
samt läran om vissa biprodukters tillgodogörande,
såsom kol, tjära, pottaska m. m. —
Skogsindelningen är läran om skogsbrukets planläggning. Hit hör
främst skogens uppmätning, uppskattning samt
upprättande av avverknings- eller skogsindelningsplaner.
Se Skogsindelning, Skogstaxering, Virkesdrivning. Om
skogshushållningens betydelse för jordbruket, se Skog.
R. L-k.
Skogsliögskola, se Skogsundervisning.
Skogsindelning, egentligen en skogs indelning i enheter
vid skogsskötseln. En större skog indelas i block, dessa
i skiften, inom vilka de olika bestånden utgöra
enheterna. I samband med S. upprättas
skogshushållningsplaner, varför dessa begrepp ofta sammanfalla. Till
grund för skogsindelningen upprättas skogskarta,
vanligen i skala 1: 8 000 (skogsskalan) eller för större skogar
(i Norrland) i skala 1: 20 000. Andra brukliga skalor
äro 1:4 000, 1:5 000 och 1:10 000. För avfattningen
upprättas ett linjenät med en bas och däremot
vinkelrätt dragna paralleller, vanligen på 1 000 m avstånd
- Skogslagstiftning
från varandra. Ofta upphuggas dessa linjer till 3 m
bredd och hållas öppna. Å kartan inläggas utom
skiljaktigheter i marken även skogsbestånden, varvid
åtskillnad göres med avseende på ålder, trädslag och
den beskaffenhet i övrigt, som kan ligga till grund för
olika behandling. En beståndsbeskrivning upprättas,
innehållande uppgifter om beståndets areal,
mark-bonitet, ålder (i klasser om 20 år), trädslag, slutenhet,
medelhöjd m. m. till ledning för skötseln. En viktig
del är virkesmassans storlek och sammansättning.
Beräkning av denna sker genom taxering efter olika
metoder, huvudsakligen beroende av kravet på
noggrannhet. Taxering sker beståndsvis eller med större
skogstrakt såsom enhet. Taxering utföres antingen okulärt
eller genom provytor, de senare vanligen i form av
bälten om 10 m bredd, dragna parallella och på
bestämt avstånd från varandra (linjetaxering). Önskas
stor noggrannhet, tages avståndet 100 m (10 %).
Vid indelning av större skogar anses 400—500 m
avstånd (resp. 2 y2 och 2 %) giva användbart resultat.
(Se vidare Skogstaxering). Skogens mogenhet angives
vanligen i tre klasser, utvecklingsbar skog, mogen,
frisk skog samt starkt övermogen och skadad skog.
I samband med mogenhetsklasserna stå
huggningsklasserna. I beståndsbeskrivningen angives även
erforderliga åtgärder (skogsodling, gallring och annan
huggning, dikning m. m.).
Med ledning av uppgifter från beståndsbeskrivningen
upprättas avverkningsberäkning. * För vinnande av
överskådlighet upprättas vederbörligt sammandrag.
S. avser att tjäna till ledning för skogens
behandling för ernående av högsta möjliga avkastning vid
uthålligt skogsbruk. Det gäller således en planläggning
på lång sikt, en omloppstid eller några perioder (om
20 år). För anpassning efter rådande förhållanden
fastställas planerna numera vanligen för 10 år, varefter
revision av dem företages. R. L-k.
Skogskarta, se Skogsindelning.
Skogsklöver, se Klöver.
Skogskärr, se Myr.
Skogskärrtorv, se Torv.
Skogslagstiftning reglerar ägares rättigheter och
skyldigheter beträffande fastighetens skog. Redan i
landskapslagarna förbjöds huggande av »bärande trä» — ek,
bok, apel och oxel —• och för skattejord kvarstod detta
förbud ännu i 1734 års lag. Till masteträd å
skattehemman hade Kronan förköpsrätt. De sista
inskränkningarna — ek och masteträd — bortföllo först år
1875. Under 1600-talet hade rätten att sälja virke från
skattejord i motsats till frälsejord blivit strängt
begränsad. Sedan med den ekonomiska liberalismens
genombrott i början av 1800-talet allmänningarna*
börjat skiftas och statsskogarna försäljas (se Statens
domäner) samt allmogens skog befriats från stats-
833
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
