Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogslagstiftning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogslagstiftning -
uppsikten, blev avverkningen snart så stor, att
skogens bestånd hotades. En ny S. utformades då för
de olika ändamål, som åsyftades. Till skydd för
ännu icke utvuxna träd stadgades sålunda
dimensionstvång i K. F. 29/9 1874, resp. 23/6 1882 till
förekommande av överdriven avverkning i Västerbottens,
resp. Norrbottens län utom lappmarkerna. Dessa
liksom senare förordningar i samma ämne gällde
exportvirke och äro numera upphävda. För Gotland och
Öland, där torrt och blåsigt klimat försvårar
återväxten, föreskrevs 1869, resp. 1913 skyldighet att söka
skogsvårdsstyrelsens tillstånd till avverkning, som ej
avsåg husbehov eller uppodling. Slutligen infördes
genom lagen om vård av enskildas skogar 24/7 1903
principen, att återväxten efter avverkning skall tryggas
genom markägarens försorg. I lag 24/7 1903 ang.
skyddsskogar mot flygsand och mot fjällgränsens
nedgång stadgades utsyningstvång för ali avverkning
utom till husbehov.
Nu gällande skogsvårdslag 15/7 1923 utvidgar
åter-växtprincipen till, fall, där skogen bortgått av annan
anledning än avverkning, och förbjuder dessutom
avverkning (i strid mot god skogsvård) av yngre skog’
för annat ändamål än husbehov. (Räcker fastighetens
äldre skog ej till husbehovet för framtiden, resp. även
till eventuella servitutsberättigade, får den icke
avverkas till avsalu.) Skogsmark skall alltså bära skog
och denna skötas rationellt. Tillsynen härå utövas av
en skogsvårdsstyrelse om tre ledamöter i varje
landstingsområde, och under denna lyda en länsjägmästare
samt ett antal länsskogvaktare. Styrelsen ger råd och
anvisningar ang. rationell avverkning samt
ombesörjer mot billig taxa utstämpling, om så önskas.
Genom att följa dylik anvisning vinner skogsägaren
trygghet mot ålägganden därutöver. Finnes planlagd
eller påbörjad avverkning strida mot lagen, kan
styrelsen (interimistiskt även länsjägmästaren) utfärda
förbud mot avverkning utan tillstånd, och överträdelse
härav medför beslag av det avverkade virket, resp.
förlust av dess värde, om det bortförts. Oin kostnaderna
för återväxtens tryggande i något fall synas bliva
särskilt höga, kan styrelsen kräva säkerhet för dessa vid
äventyr av avverkningsförbud.
Kan nöjaktig återväxt å skogsmark (s. k. skräpskog
godkännes ej) icke påräknas inom skälig tid efter
olämplig avverkning, betning av plantskogen eller
naturolycka (eld, storm, insekter etc.), är markägaren
— även om han i vissa fall kan återfordra sitt utlägg
av avverkaren eller föregående ägare — skyldig att
vidtaga åtgärder, t. ex. markröjning, sådd eller
plantering. Skogsvårdsstyrelsen söker träffa skriftlig
överenskommelse härom samt om tiden för varje åtgärds
verkställande. Ingås ej avtal, kan styrelsen antingen
instämma saken till domstol eller hos K. B. begära för-
- Skogsodling
ordnande för skogstjänsteman att med två gode män
hålla syn och föreslå åtgärder. Om överenskomna eller
förelagda åtgärder försummas, konstateras detta vid
besiktning genom styrelsens försorg eller genom
skriftligt erkännande av markägaren, varefter styrelsen får
ombesörja utförandet och hos överexekutor anmäla
kostnaden enligt företedda räkningar för utmätning
hos den försumlige. Såväl dom som skriftlig
överenskommelse gäller mot framtida ägare av fastigheten.
Skog i exponerat läge vinner speciellt skydd, om den
genom förordnande av K. Maj:t för skog inom visst
område hänföres till svårföryngrad. Dit räknas utan
vidare skogar på Gotland och Öland. För avverkning
till avsalu i sådan skog fordras tillstånd och eventuell
utsyning av skogsvårdsstyrelsen, som även för
husbehovsavverkning kan föreskriva sparande av fröträd
eller av visst utstakat område.
Omläggning av skogsmark till tomt, trädgård, åker,
väg etc. är tillåten, likaså till bete, om marken är
lämplig och ej oskäligt stor yta anslås. Inom viss godkänd
tid skall betesmarken vara röjd och iordningställd, och
för borttagande av yngre eller svårföryngrad skog
fordras tillstånd.
Lagen gäller ej beträffande försumpad skogsmark,
där åtgärderna för återväxt skulle bli oskäligt dyra.
Till skydd för återväxten kan bete å ohägnad
gemensam utmark inom visst län eller del därav förbjudas av
K. Maj:t antingen helt och hållet eller för visst slags
hemdjur, t. ex. får och getter, eller för viss årstid
(ägofredslagen 2/6 1933 § 11). Å. E-cL.
Skogslind, se Lind.
Skogslån, se Egna hem.
Skogsmosse, se Myr.
Skogsmossetorv, se Torv.
Skogsodling utföres på kala marker, som skola
skogsbeklädas, eller för att anskaffa återväxt efter
avverkningar, då självsådd ej kan förväntas eller uteblir. För
S. erfordras i främsta rummet lämpligt frö. Detta bör
vara skördat från trakter med för skogsodlingsområdet
likartade klimatiska förhållanden och höjdlägen (se
Fröklängning, Kotte). S. utföres genom sådd eller
plantering. Sådd kan användas på vanlig skogsmark
utan hindrande ogräsbildning och där småplantor ej
äro utsatta för större skadegörelser (torka, stark
fuktighet, uppfrysning m. m.). Plantering användes
huvudsakligen under svårare markförhållanden, och
plantornas storlek anpassas därvid efter svårighetsgraden.
Brukliga såddmetoder äro rutsådd, strecksådd,
radsådd och bredsådd. Den mest använda är rutsådd.
Därvid erforderliga redskap äro hackor och såddkannor.
Då markbetäckningen är obetydlig, kunna klohackor
användas. De vanligaste såddhackorna, som även
kunna brukas vid plantering, äro försedda med blad
och pik. Med bladet avskrapas markbetäckningen på
834
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
