Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sotdagg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sotdagg-
bladet, varigenom assimilationen minskas. Liknande
svampöverdrag kunna emellertid uppträda på svaga
plantor och i viss mån ha parasitär natur. Sålunda
uppträder Cladosporium herbarum (enligt uppgift
samhörande med säcksvampen Mycosphaerella Tulasnei)
allmänt på försvagade (t. ex. av rotdödare*) sädesplantor
(tyskarnas Schwärze = svärta), som eventuellt
bidrager till försämring av plantans tillstånd. Under fullt
normala förhållanden torde denna svamp ej kunna
åstadkomma angrepp. Th. Lfs.
Sotsvampar (Ustilaginales), grupp av basidsvampar,
som parasitera på andra växter och kännetecknas av
att mycelet inom vissa delar av värdväxten (blad- eller
stamdelar, fruktämnen, ståndarknappar, mera sällan
rötter) uppdelas i vanligen tjockväggiga sporer,
tillsammans utgörande en svart eller brun pulvermassa.
När dessa sporer gro, vilket kan ske omedelbart eller
först efter längre tids vila, bildas en kort myceltråd
(basid, promycel), från vilken tunnväggiga sporer
avsnöras. Hos en del arter infekteras värdväxten direkt
genom dessa, hos andra bildas först ett i jorden
sapro-fytiskt levande mycel av kort varaktighet, vilket, då
tillfälle gives, intränger i en värdväxt på
groddplant-stadiet.
Av största betydelse för växtodlingen äro de S., som
angripa sädesslagen. I Sverige förekomma på dessa
följande arter. Stinksot (Tilletia tritici) angriper vete,
vars fruktämnen, i regel alla på de angripna plantan,
omvandlas till ett mörkbrunt sporpulver, som
sammanhålles av ett tunt hölje och luktar likt sillake.
Vid skörd och tröskning krossas »sotkornen» och de
friska kärnorna inpudras med sporer. Dessa gro i
jorden, och genom det här bildade mycelet infekteras
vetegroddplantorna (groddinfektion). I den utväxande
plantan för svampen en dold tillvaro, tills den en tid
efter blomningen ger sig till känna genom sporbildning
i kärnorna. — Veteflygsot (Ustilago tritici) skiljer
sig från stinksotet genom att sporpulvret icke
sammanhålles av något hölje och att även agnarna sönderfalla,
så att sporpulvret sitter fullt blottat. Sporerna
kringföras av vinden, och de, som hamna på veteblommornas
pistiller, gro där och insända direkt mycel i fruktämnena
(blominfektion). Angreppet blir synligt först på
avkomman, i vars ax sotmassor utvecklas. — På korn
finnas likaledes två sotarter, av vilka en, hård so t
(Ustilago hordei), kännetecknas av hårda, av agnarna
omgivna sotmassor och beträffande
utvecklingsförloppet överensstämmer med vetets stinksot, medan den
andra, kornflygso t (Ustilago nuda), i alla avseenden
liknar veteflygsotet. — Även på havre finnas två
sotarter, den ena, havretäcksot (Ustilago levis), är av
samma typ som stinksot och hårdsot (med fasta, av
agnarna omgivna spormassor samt groddinfektion), den
andra, havreflygsot (Ustilago avenae), har flygsot-
-Spannland
typ. Beträffande infektionssättet skiljer sig
havreflyg-sotet något från vete- och kornflygsot, i det att de i
blommorna inkomna sporerna icke omedelbart insända
mycel i kärnorna; den egentliga infektionen sker först på
groddplantorna. På råg förekommer stråsot
(Tubur-cinia occulta), vilken art icke som de förut nämnda bildar
spormassorna endast i axet, utan företrädesvis i strån
och blad. Dc angripna plantorna bli krökta och på
andra sätt missbildade och utveckla vanligen inga eller
sterila ax. Vid tröskningen inpudras rågkornen med
sporer, och infektionen äger rum på groddplantstadiet.
De sotarter, som utmärkas av groddinfektion
(stinksot, hårdsot, stråsot och havrens båda sotarter), kunna
effektivt bekämpas genom utsädesbetning; mot
vete-och kornflygsot, som ha verklig blominfektion, måste
man däremot tillgripa varmvattenbehandling (se
Av-svampning).
På flera fodergräs förekomma sotarter, t. ex. k n y
1-havresot (Ustilago perennans) på knylhavre och
lo stas o t [U. bromivora)på åkerlosta m. fi. Sotmassorna
bildas i fruktämnena. Som bekämpningsmedel användes
utsädesbetning. — Av väsentlig betydelse på grund av
sin giftighet är strimsot ({/. longissima) på jättegröe
o. a. Glyceria-arter. Sotsporerna äro ljusbruna och
bildas i långa, uppbristande strimmor i bladen. Om
kreatur förtära angripet gräs i färskt tillstånd, kunna
svåra förgiftningar, stundom med dödlig utgång,
inträffa. Torkat till hö, är sådant gräs ofarligt.
Th. Lfs.
Southdownfår, se Fårraser.
Spacklinjj, se Målning.
Spade är ett handredskap för grävning. Bladet kan ha
olika form allt efter användningen och göres av
stålplåt. Skaftet göres av segt trä såsom ask och björk.
Det är något böjt vid sin förening med bladet. Denna
förening sker genom s. k. falar, fastnitade i bladet och
upptill övergående i beslag eller hylsor, fastnitade vid
skaftet.
Vanliga grävspadar ha svagt skåligt och något
spetsigt blad. Trädgårdsspadar med rakt avskuret blad
användas för vissa ändamål. Vid täckdikesgrävning
användas slung- eller kanalspadar med ända ned till 1
dm smala och nära 6 dm långa, starkt kupade blad.
N-g.
Spadharv, se Harvar.
Spaljé, se Fruktodling och Päronträd.
Spann 1. Anspann av flera hästar efter varandra. Se
Anspänning. 2. Äldre svenska mått, dels ett
längdmått = 1 kvarter = 14,8 cm, dels ett
spannmåls-mått = y2 tunna löst mått = 28 kannor = 73,5 1.
Spannkrok, krok i främre ändan av vagnsstången för
vidhäktning av de främre hästarnas i ett spann dragvåg.
Spannland, gammalt åkermått som användes i
Dalarna och andra orter, där man ej räknade i tunnland
869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
