Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spannmålshandel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spannmålshandel -
samt kontrollen över i samband härmed utfärdade
bestämmelsers efterlevnad, omhänderhades till
sep-temper 1935 av statens spannmålsnämnd, då dessa
ärenden överflyttades på statens jordbruksnämnd.
Som ett mått på spannmålens kvalitet har sedan
länge bl. a. rymdvikten använts. Rymdvikten, som
plägar angivas i vårt land i holländska skålpund,
holländsk vikt, eller kilogram per hektoliter, kallas
också kvalitetsvikt. Fastställandet av kvalitetsvikten
sker vanligen med en liten våg, kvalitetsvåg, men kan
givetvis också ske genom vägning av en viss kvantitet
på vanlig våg (decimalvåg, »spannmålsvåg»). På den
internationella marknaden användas såsom mått på
kvalitetsvikten pounds per engelsk (imperial) bushel eller
amerikansk bushel/100 kilogram per hektoliter = 80,2
engelska pounds per imperial bushel = 77,6 engelska
pounds per amerikansk bushel. Då spannmålens
rymdvikt beror ej blott på sädeskornens utvecklingsgrad
och kärnhalt utan jämväl på deras storlek, form,
fuktighetshalt etc., är rymdvikten icke under alla
förhållanden något gott mått på kvaliteten. Den har dock
alltjämt stor användning. Fordringarna ifråga om
kvalitetsvikt för normalkvalitet (jfr Standardisering) voro
skördeåret 1938—1939 för vete 77,0—77,1 kilogram
per hektoliter (129,0—129,4 holländska skålpund), för
råg 72,0—72,4 kilogram per hektoliter (121,0—121,4
holländska skålpund). G. Y-n.
Spannmålshuslagcrfonden, inrättades enligt
riksdagsbeslut 1924 för utlämnande av lån till uppförande av
spannmålslagerhus och inköpande av
spannmålstork-ningsapparater. Den 30/, 1940 uppg!ck fonden till 4,4
mill. kr. G. Dbg.
Spannmålskreditfonden uppgick 3% 1940 till 387 500
kr. Jfr vidare Stödåtgärder för jordbruket.
Spanninålslagcrhus, lagerhus, för spannmålens
mottagning, sortering, torkning och lagring. S. i större
omfattning ha tidigast uppförts i Nordamerika, där
de började att uppföras på 1850-talet. I allmänhet
bestå S. av lodräta magasinsschakt, silos, i vilka
spannmålen mottages genom att medelst elevator eller fläkt
föras upp till silons övre del och varifrån spannmålen
hämtas genom urtappning från silons botten. Genom
uppförandet av dylika stora lagerhus möjliggöres för
jordbrukarna att omedelbart efter skörden få leverera
sin spannmål.
I vårt land uppfördes de första S., 9 stycken, av
staten, sedan riksdagen 1917 beviljat medel härtill. Av
ifrågavarande lagerhus, som rymma mellan 2 ocli 5
millioner kilogram vardera, äro 6 fortfarande i statens
ägo och förvaltas av en särskild styrelse, Statens
lager-hus- och fryshusstyrelse. Spannmål mottages för
lagring mot vissa avgifter dels för in- och uttagning, dels
för lagerhyra. Under de senaste 10 åren ha
jordbrukarnas försäljningsföreningar byggt ett flertal S. dels
- Spannmålsvivlar
av ovan antydd typ, dels av en typ med planbottnar,
huvudsakligen avsedd för lagring av spannmål i säck.
För byggande av dylika S. ha föreningarna haft
möjlighet att erhålla lån från staten på förmånliga villkor
—- bl. a. räntefritt intill fjärde året efter lyftandet
och intill 85 % av kostnaden (svensk
författningssamling nr 342, 1930 med däri gjorda ändringar) — och i
vissa fall bidrag med intill 15 % av kostnaden, dock
att lån och bidrag sammanlagt icke fått överstiga
85 %. Lagringskapaciteten i av föreningarna ägda S.
angives till 352 millioner kilogram (jfr
Föreningsrörelse). G. Y-n.
Spannmålsnotering, se Prisnotering.
Spaniunålsnänind, Statens, inrättades genom beslut av
1930 års riksdag för verkställande av de samma år
beslutade åtgärderna från statens sida till befordrande
av avsättningen av svensk brödspannmål. Nämnden,
som bestod av fem ledamöter, hade enligt instruktion
den 14 juli s. å. bl. a. till uppgift att följa utvecklingen
på spannmålsmarknaden, att till Kungl. Maj:t avgiva
förslag till förmalningsperioder samt inmatnings- och
minimiprocent ifråga om svenskt vete och svensk råg
vid framställning av mjöl m. m., att tillse, att
kvarnarna inom landet erhöllo en jämn tillförsel av vete
och råg, att övervaka att kvarnarna fullgjorde
föreskriven inmalningsskyldighet m. m. Till ledning
härvid skulle S. årligen vid konsumtionsårets början
företaga en möjligast pålitlig uppskattning av den inhemska
vete- och rågskördens storlek och beskaffenhet samt i
övrigt under året liålla sig underrättad om till
förmälning tillgängliga partier av vete och råg. — År 1935
överflyttades S:s uppgifter på den då inrättade Statens
jordbruksnämnd*. E. W-n.
Spannmålsreglcring, se Spannmålshandel.
Spannmålssorteringsförening, se Andelsförening.
Spannmålstull, se Spannmålshandel.
Spannmålsvivlar (Calandra), kallas två arter långsträckta
spetsnosiga, nästan cylindriska skalbaggar av mörkt
rödbrun färg. Den ena och allmännaste benämnes
kornvivel (C. granaria L.). Den blir 4 mm lång, är
enfärgad och har på partiet bakom huvudet,
halsskölden, tämligen grova, ovala intryckningar. Den andra
arten, risviveln (C. oryzae I..) är ofta ljusare och har
fyra stora, bleka, stundom otydliga fläckar på
täckvingarna. Båda dessa arter leva på och utvecklas i
spannmål, med förkärlek i vete, korn och råg, den
sistnämnda kanske helst i ris och majs, med vilka
sädesslag den oftast införes till oss. Den förstnämnda
uthärdar väl vårt klimat, medan den senare endast
undantagsvis övervintrar i kalla lokaler. Utomhus förekomma
de ej alis. Honorna lägga sina ägg i kornen. Inuti dessa
leva de fotlösa, feta, vita larverna, en i varje korn.
I kornen sker också förpuppningen. Även de
fullbil-dade skada säden direkt och indirekt genom sina
871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
