Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spensjukdomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spensjukdomar -
men underliggande delar skadade med kraftig
utgjut-ning, så att spenen kännes hård och fast och mjölken
ej kan passera. I sådana fall får man stundom gott
resultat genom att hålla spenen flera timmar i så varmt
vatten (tillsatt med något kloramin), som man kan
hålla fingrarna i. Med alltför varm lösning kan man
dock skada spenens hud. Om kon trampats på
spen-spetsen, finns här oftast samtidigt ett sår. Dylika fall
äro ofta inoperabla, men ibland kan resultat erhållas
genom en försiktig användning av spenstift efter
anvisning av veterinär i varje särskilt fall.
3. Förträngning eller tillstängning av mjölkkanalen
eller spencisternen medför antingen, att mjölken endast
kan pressas ut i en fin stråle eller att ingen mjölk
alis kommer. Dessa fel kunna vara medfödda eller
förvärvade. De medfödda bestå huvudsakligen i
avsaknad av spencistern eller en tillstängning av cisternen
uppe vid spenbasen, så att ingen mjölk kan komma
ned i spenen. Även förefaller, som om anlag för
förträngning på spenens mitt skulle kunna nedärvas.
Annars skulle man knappast kunna förklara de
ring-bildningar eller t. o. m. membraner, som kunna finnas
på flera spenar hos kvigor redan vid första kalvningen.
Långt vanligare är emellertid förvärvade sjukliga
processer i spenkanalen och cisternen, varigenom kon
blir hårdmjölkad. Förträngningar i spenkanalen kunna
vara lokaliserade till själva mynningen av kanalen eller
sitta högre upp. Ofta föregås de av sår å själva
spen-spetsen, varigenom inflammationen kan sprida sig upp
i kanalen, varvid ärrbildningar och bindvävsknutor
uppstå. Spenkanalen kännes då som en fast sträng.
På övergången från kanalen till cisternen finnes en
epitelkrans. Nybildningar i eller förstoringar av denna
kunna åstadkomma klaffar, som lägga sig för kanalens
inre mynning. Förträngningar i kanalen kunna i regel
med framgång opereras. Sjukliga förändringar i
spencisternen förorsakas i stor utsträckning av hårdhänt
mjölkning, särskilt av stripmjölkning. I besättningar,
där kronisk streptokockmastit finnes, stå korna ofta
med latent infektion i juvret. Bakterierna slå sig med
förkärlek ned i de små såren i slemhinnan, där en
nybildning av sjuklig vävnad sker, antingen i form av
en ringbildning runt cisternen eller en skiljevägg tvärs
över spenen, som delar cisternen i två rum. Dylika
skiljeväggar utbildas ofta under sillperioden och
upptäckas då först efter kalvningen.
Genom operation kunna de vanligen klyvas, men på
grund av att vävnaden är mycket kärlrik, läka såren
gärna igen på ett par dagar. I stort sett äro därför
dessa skiljeväggar mitt på spenen otacksamma att
operera.
Användandet av mjölkrör, hårnålar, halmstrån och
dylikt vid spenförträngningar är absolut förkastligt och
drar ofta med sig svåra juverinflammationer. Endast
- Spetighet
på veterinärs anvisning och under iakttagande av den
största renlighet och efter noggrann desinfektion av
operationsfältet bör spenstift användas.
4. Mjölkflytning består däri, att hos nykalvade kor
eller överhuvudtaget högmjölkande djur, när juvret
blir fyllt, mjölken rinner eller droppar ur spenarna,
särskilt när kon ligger. Härigenom kan mycket mjölk
gå förlorad. Som behandling kan försökas jodpensling
av spenspetsen 1—2 ggr. dagligen, varigenom denna
blir något ansvälld och kanalen förträngd.
5. Perforerande sår å spenen äro vanliga
taggtråds-skador. Om kon snarast kommer under
veterinärbehandling kan dessa sår läkas, men stor risk
föreligger, för att spenfistel uppstår.
6. Spen- eller mjölkfistel kan vara medfödd eller
förvärvad. Vid mjölkning går mjölken uL genom fisteln
och rinner ner över mjölkarens händer. Om operation
skall ske, måste den utföras under sinperioden. N. L.
Spensår, se Spensjukdomar.
Spenört (Laserpitium latifolium), en flerårig, ofta mer
än meterhög flockblomstrig ört med glatta, blågröna,
2—3 gånger trefingrat sammansatta blad med
rundade småblad, vita blommor och fyra höga, hinnaktiga
vingkanter på varje delfrukt; är spridd i södra och
mellersta Sverige på torra skogsbackar, ehuru icke allmänt.
Den ätes gärna av kreaturen. H. G. S.
Sperj|ula, se Spärgel.
Spermatier, se Rostsvampar.
Spermatozoer, se Könsorgan.
Spermaundersökning avser att i samband med
betäckningen uppsamla en del eller hela ejakulatet för
undersökning. I första hand undersökes spermans utseende,
spermieantalet och spermiernas rörelseförmåga. I vissa
fall är lämpligt komplettera denna undersökning med
laboratorieundersökning av sperman, varvid man, sedan
spermierna specialfärgats, undersöker dem vid
mycket stark förstoring. Ett stort antal degenererade eller
omogna spermier tyder på en rubbning i
spermioge-nesen och betyder sänkt eller upphörd
befruktningsförmåga hos handjuret. Även om en spermabild ser
fullständigt normal ut, kan emellertid en funktionell
rubbning föreligga i de accessoriska könskörtlarna,
som gör, att sperman icke är befruktningsduglig.
Finner man vid undersökningen en höggradigt förändrad
spermabild, kan man utan tvekan intyga, att
handjurets befruktningsförmåga är nedsatt eller upphörd; om
spermabilden däremot är normal, kan man endast
intyga, att man icke funnit några sådana förändringar,
som skulle kunna tyda på, att handjurets
befruktningsförmåga är nedsatt. Däremot kan man aldrig
med stöd av en S. intyga, att handjuret har normal
fruktsamhet. N. L.
Spermogon, se Rostsvampar.
Spetighet, se Kubbighet.
874
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
