Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spenat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spenat -
håller stora mängder vitaminer och salter och förordas
därför av näringsfysiologer. S. har kort utvecklingstid
och bör sås i flera omgångar. Kan endera bredsås eller
radsås med 4—6 rader på 120 cm bred säng. Under
högsommaren gives S. så skuggig plats som möjligt,
då den annars genast går i frö. Under denna tid
användes ofta andra växter t. ex. nyzeeländsk S.,
målla eller mangold. Den sistnämnda är annars känd
för sina köttiga bladstjälkar, vilka tillredas som sparris.
Bästa sommarsort av S. är Kungen av Danmark;
för höstsådd Viking, Gaudry och Nobel. För
norrländska förhållanden har Nobel visat sig bäst.
För vinter- och tidigt vårbehov drives mycket S.
Endera sås den ut på bäddar i växthus eller i drivbänk.
Därifrån kommer den läckraste och mest spröda varan.
I södra Sverige händer under goda vintrar, att S. kan
skördas från friland så gott som utan uppehåll. Är
temperaturen blott ett par grader över noll, växer S.
tämligen bra. S. G-n.
Spenatmögel (Peronospora spinaciae), på spenat
förekommande art av bladmögel. * På undersidan av större,
bleka bladfläckar bildas gråviolett mögel. Inuti
vävnaderna, även i blomställningarna, bildas
övervintrande äggsporer. Frö bör ej tagas från angripna
odlingar; allt avfall bör oskadliggöras, odlingsplats
växlas och tät sådd undvikas. Besprutning med
bordeaux-vätska är nyttig, men bör endast användas, medan
plantorna äro mycket unga (på grund av
förgiftningsrisk vid förtäring). Th. Lfs.
Spenfistel, se Spensjukdomar.
Spenförträngning, se Spensjukdomar.
Spenar, se Juver.
Spensjukdomar. Sjukdomar i spenarna kunna lätt
försvåra eller omöjliggöra mjölkningen av en eller flera
juverdelar. Därtill kommer, att de flesta
juverinflammationer uppkomma genom att bakterier tränga upp
genom spenkanalen och vidare upp i
juverkörteln.Härigenom bli sår på spenen ofta orsak till juverinflammation.
En skada i spenens slutmuskel, som gör, att
tillstäng-ningsmekanismen icke fungerar normalt, utan
spenkanalen står för öppen, underlättar i hög grad
inträngandet av bakterier. En normal spenkanal utgör däremot
ett tämligen säkert hinder för infektionens inträngande.
En god spenvård är därför av synnerligen stor
betydelse, när det gäller att förebygga juverlidanden. De
vanligast förekommande spensjukdomarna äro:
1. Sjukliga processer i spenarnas hud.
2. Mera djupgående inflammatoriska förändringar i
spenarna.
3. Förträngning eller tillstängning av spenkanalen eller
mjölkcisternen.
4. Mjölkflytning.
5. Perforerande sår i spencisternen.
6. Spenfistel el. mjölkfistel.
- Spensjukdomar
1. Sjukliga förändringar i spenarnas hud kunna vara
av infektiös eller icke infektiös natur. På nykalvade
kvigor är huden ofta mera känslig för den slitning,
som mjölkarbetet medför, och huden kan därför bli
hård och torr och spricka sönder. Även hos äldre kor
kan ovarsam mjölkning, stripmjölkning och yttre våld
framkalla hudlöshet, sårnader och sprickor i huden.
Vidare förekommer ofta, att djur, som länge stått på
stall, då de tagas ut på bete och således utsättas för
starkt solljus, blåst och regn, få skador på spenarna.
Huden blir ansvälld, röd, skorvig och öm och spricker
lätt sönder, varför kon blir svår att mjölka. Om
infektionsämnen inkomma i såren, kunna mera djupgående
processer uppkomma. För att hålla spenarnas hud hel
använda mjölkarna å vissa håll ren paraffinolja, med
vilken de gnida in sina händer och även spenarna.
Stundom uppstå utslag eller blåsor å spenarna till
följd av viss utfodring såsom med mycket dranlt,
potatis eller bovete o. s. v. När blåsorna brista, uppstå
ömmande sår.
Bland infektiösa lidanden märkas kokoppor (se
Koppor). Vanligare än koppor äro emellertid s. k. falska
koppor. Dessa träffas ofta särskilt i stora besättningar
både sommar och vinter. De äro påtagligen av infektiös
natur, och det förefaller, som om smittämnet överföres
vid mjölkningen. Lidandet börjar med små röda
upphöjningar på spenens yta. Tämligen hastigt bildas en
25-öre-stor, gul blåsa. Blåsväggen och det gula,
var-liknande innehållet torkar in och bildar en skorpa,
som tämligen lätt gnides av och bildar ett sår, vilket
lätt blöder vid mjölkningen. Från såren kan huden
spricka åt olika håll, varigenom sekundär infektion
med varbildning kan uppkomma.
I samband med mul- och klövsjuka uppstår vanligen
blåsor på spenarna. Dessa brista snart och efterlämna
större eller mindre sår med röd sårbotten. Om annan
infektion tillstöter, kan mera djupgående processer
uppkomma i spenväggen.
Spensår av olika slag, som sitta på spenspetsen, äro
särskilt farliga, då ofta spenkanalens slemhinna är med
i inflammationsprocessen. Detta är en av de viktigaste
orsakerna till att juverinflammationer i så stor
utsträckning komma som följd av mul- och klövsjuka.
Vårtor eller inkar å spenarna synes även kunna
smitta från djur till djur. De finnas mest hos kvigor
och försvinna i regel, när djuren bli äldre. Stundom
händer, att de sitta i så stora hopar, att det kan vara så
gott som omöjligt att utföra mjölkningen. Om
vårtorna ha mycket bred bas är bäst att undvika operation
och avvakta. Äro de stjälkade, är operativ behandling
tacksam.
2. Mera djupgående inflammatoriska förändringar i
spenarna uppkomma vanligen till följd av tramp från
närstående djur. Spenens hud kan då vara oskadad,
873
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
