Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stollsvamp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sto! is vamp -
Stollsvamp kallas en ansvällning på armbågsspetsen
hos häst, vanligen åstadkommen genom mekanisk skada
på en där belägen slemsäck. Benämningen härleder sig
■därav, att man antagit att tryck genom hästskornas
hakar (tyska: Stollen) skulle vara den primära orsaken.
I. J-n.
.Stolon = utlöpare, se Förökning.
Stop, se Mått och vikt.
Stoppring, se Axel.
Stora svarta engelska svinet, se Svinraser.
Stora vita engelska svinet, se Svinraser.
Storboskap, se Boskap.
Storgigel, se Gigel.
Storliässja, se Hässja.
Storkrake, se Krake.
Stormhatt (Aconitum), ett släkte inom
ranunculacé-familjen, räknar bland sina arter åtskilliga ståtliga
högvuxna örter, som odlas såsom prydnadsväxter.
De äro fleråriga, ha mer eller mindre djupt flikade,
handnerviga blad och oregelbundna blommor, vilkas
övre foderblad brukar ha formen av en huv, som välver
sig över två kronblad, som äro utbildade till nektarier
av egendomlig form. Frukterna äro kapslar. Mycket
spridd i norra Sverige ända upp i björkregionen är
A. septentrionale med gråblå blommor. I Dalarna anses
en annan art, A. Napellus, med mörkblå blommor
vara inhemsk, och denna såväl som flera andra arter
odlas ofta som prydnadsväxter. Samtliga arter
innehålla en giftig alkaloid, akonitin, och några odlas också
som medicinalväxter. H. G. S.
Stormåra, se Måra.
Storrams, se Rams.
Stortarm, se Fodersmältningsorgan.
Storverksträd, grövre, välväxta tallai, dugliga till
master och spiror samt till vissa bergverksbyggnader.
Masteträd (minst 20,7 m längd och 39 cm i lilländen)
ocli mastespiror (minst 17,8 m längd och 27 cm i
lilländen) på häradsallmänning och vissa boställen voro
förr förbehållna kronan. Dessa förbehåll äro nu
upphävda (för häradsallmänningar 1932 och för boställen
1934). R. L-k.
Stoss, se Hjul.
Strandbeta, se Beta.
Strandbete är bete vid stränder av hav, sjö eller (större)
vattendrag. S. kan uppdelas i havs- och insjöbete,
vilka äro ganska olika. Våra bästa och värdefullaste
naturbeten utgöras vanligen av S., som ofta ej kunna
kultiveras eller betala en kultivering. En särskild form
av S. är sältingsbeten, där sälting (Triglochin maritima),
utgör huvudbeståndet. J. B. & B. W.
Strandhavre, se Strandråg.
Strandkrypa (Glaux maritima) är en liten ört av
vive-familjen, som allmänt förekommer på stränder,
särskilt strandängar, men även på annan saltmark. Den
- Strimsjuka
har krypande stjälk, små motsatta blad och små
ljusröda blommor. Den avbetas gärna, men är på grund
av sin litenhet och sitt växtsätt av ringa betydelse
i betet. H. G. S.
Strandråg (iitymus arenarius), även kallad sandelm,
under det att namnen sand- eller strandhavre rättare
begagnas för sandröret, är ett högvuxet, genom
vaxöverdrag blågrått gräs, som har en vidsträckt spridning
på havsstränder och även på sandfält inne i landet.
S. bildar stora tuvor men sänder även ut utlöpare,
varigenom den blir en god sandbindare. Bladen äro
breda, och de ofta meterhöga stråna bära ett stort
sammansatt ax. Kärnorna påminna i form och
storlek om rågkorn och lia även, särskilt i nödtider, funnit
användning som brödsäd. H. G. S.
Strandsittarc kallas vid västkusten, särskilt i Bohuslän
och Norge, boende lägenhetsinnehavare på ofri grund,
mestadels fiskare och sjömän, ofta bosatta i klungor,
lägen. S. å Huitfeldtska stipendiefondens jordområden
kunna enligt Kungl. Maj:ts beslut 14/2 1908 förvärva
äganderätt Lill sina lägenheter. Se även
Backstugu-sittare och Ensittarelagen. Å. E-d.
Strandsvingel, se Svingcl.
Strandtistel, se Tistel.
Strandtrift (Armeria maritima) tillhör familj
Ptum-baginaceæ. Den bildar ständigt gröna bladtuvor. Den
odlas i stenpartier och dylikt. Blommorna äro hos
en varietet vita och hos en annan form lysande röda.
G. Dbg.
Stranguri, urinstämma, kan bero på att urinstenar
fastna i urinröret, §å att urinutsöndringen försvåras
eller upphäves. På grund av smärtsam kolik visa
djuren oro och söka ideligen urinera utan framgång.
Vid undersökning genom ändtarmen kännes blåsan
starkt utspänd. Sjukdomen förekommer framför allt
hos handjur (tjurar, oxar). Behandlingen består i
operation, som bör utföras i tid. Efter ett dygn kan
urinblåsan brista, vilket i regel medför död. G. Dbg.
Stratificring betecknar inom trädgårdsyrket ett slags
förgroning av fröer, som ej gro första året efter sådd.
Sådana äro bl. a. frö av ask, rosor, hagtorn och oxel.
Fröna läggas i lådor i varv med fuktig sand och grävas
ned i jord, som ej får vara för fuktig, ej heller för varm
och torr. Skogsmark eller slänter norr om byggnader
äro lämpliga platser. S. G-n.
Stratosfär, se Luft.
Strecksådd, se Skogsodling.
Streptokocker, se Bakterier.
Streptokockinfektion lios spädgris, se
Spädgrissjuk-domar.
Streptokockmastit, se Juversjukdomar.
Strimsjuka, av en parasitsvamp (Helminthosporium
gramineum) förorsakad sjukdom hos korn. När några
blad utvecklats på kornplantan, framträda i bladen
889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
