Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stubbåker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stubbåker, bearbetning av
Stut
i första hand exempelvis att förgöra tistel, hästhov eller
liknande rotogräs, måste den utföras med redskap av
sådan beskaffenhet, att växtrötterna bli ordentligt
avskurna. Detta kan ske med skumplog, tallriksskumplog
eller med skärbillförsedd kultivator. Önskar man, att
stubben samtidigt blir myllad, måste skumplogen givas
företräde. Om myllningen av stubben är av
underordnad betydelse, men man däremot vill bringa
fröogräs och spillsäd till groning samtidigt med att man
kanske värdesätter stor avverkningsförmåga hos
redskapet ifråga, har den med skärbillar försedda
kultiva-torn företräde.
Under det att skumplogen tidigare var det allmännast
använda redskapet för bearbetning av stubbåker, har
på senare tid tallriksskumplog och skärbillförsedda
kultivatorer av olika slag kommit allt mer och mer
till användning, men stundom användes även
tallriks-harv och vanliga kultivatorer och sladdharvar.
För att bearbetning av stubbåker skall hava avsedd
effekt, är det nödvändigt att den utföres relativt lång tid
före höstplöjningen. Den förekommer därför
huvudsakligast i de södra delarna av landet. Den kan
genomföras å flertalet jordar, men man bör vara försiktig med
stubbearbetning å de allra styvaste lerorna, enär dessa
under regnår bliva mycket besvärliga att höstplöja, om
de förut bearbetats i ytan. G. T-n.
Stubböre utgjorde förr avgift, beräknad efter antalet
träd, för rätt till avverkning å stockfångstskog*.
R. L-k.
Studieresor. För att bereda i mindre jordbruk deltagande
män och kvinnor tillfälle att under sakkunnig ledning
besöka väl skötta jordbruk, demonstrations- och
försöksfält, skogar m. m. anordna hushå’lningssällskapen
statsunderstödda S. Dessa kunna antingen företagas
som kortare färder, hembygdsresor, eller ock som
längre resor inom riket eller till Finland, Danmark
eller Norge. Deltagare i S. för män skall ha sin
huvudsakliga utkomst av jordbruk eller jordbruksarbete och
ifråga om längre resa äga och bruka högst 40 ha odlad
jord och beträffande hembygdsresor högst 15 ha.
Statsbidrag utgår i regel till hela resekostnaden.
A. A-n.
Stuka utgör benämning dels för en viss
sädestorknings-metod, dels för de högar av rotfrukter och potatis, som
i de södra och mellersta delarna av landet användas för
vinterförvaring av dessa skördeprodukter. S. som
sädes-torkningsmetod användes något i de södra delarna av
landet samt i Danmark och kallas i det senare landet
Bornholmsstackar. Därvid sammanställas kärvar, som
stått några dagar i långsky], till större stackar,
innehållande 60—80 kärvar. Stukans botten utgöres av
kärvar, ställda på marken, toppen utgöres av på de förra
spiralformigt lagda kärvar, event. täckta av räfs.
Rotfruktsstukor läggas antingen direkt på marken
eller nedgrävda till c:a ett spadtags djup, om ingen risk
för vattensamling i gropen finnes. Deras bredd kan
variera men bör vara minst 2 m. Höjden blir då något över
en meter. Längden kan varieras efter behov. På större
gårdar brukar man rätta längden antingen efter
betingsmängden vid hopkörningen eller efter
möjligheterna att på vintern köra in en stuka i taget till
ladugårdens förvaringsutrymmen.
Efter hopkörningen täckes S. med halm, som kan
fasthållas med jordsträngar eller jordtorvor. Så snart
risk för frost finnes, täckes S. med ett tunt jordlager
med undantag av toppen, som lämnas fri. Då det är
mycket viktigt, att temperaturen i S. hålles låg, kan
man anse det felaktigt att genast täcka S. med ett c:a
40 cm tjockt jordlager. Om man kan lägga något halm
på marken omkring S. efter första täckningen, kan
man utan risk vänta med att täcka fullt, tills frosten på
allvar inträder. Den utlagda halmen skyddar då jorden
för tillfrysning, vilket annars medför i hög grad ökat
besvär med täckningen. Först vid vinterns inträde på
allvar täckes så tjockt, att sammanlagda jordlagret
åtminstone i mellersta Sverige uppgår till c:a 40 cm. Om
S. ligger i norr och söder är det fördelaktigt, ty norrsidan
kälar annars igenom även vid tjock täckning.
Man har även försökt använda annat
täckningsmaterial, t. ex. pressade halmbuntar, ty avtäckningen
av en frusen S. under vintern är ett besvärligt och
tidsödande arbete. Där det är möjligt, söker man också
ordna rotfruktsförvaringen inomhus. Exempel finnas
på att med halmbuntar isolerade förvaringsrum i lador
kunnat bli bra förvaringsrum för rotfrukter. På mindre
gårdar kunna även källare användas för
rotfruktsför-varing.
Potatisstukor göras vanligen något mindre än
rotfruktsstukor, i övrigt på samma sätt. Täckningen måste
dock här ske med ännu större omsorg, ty potatisen
tål ej alis frost. Anordnandet av trummor i S. synes
ofta medföra större nackdelar än fördelar, varför detta
i allmänhet icke kan sägas vara tillrådligt.
Även vid full jordtäckning bör i S:s topp lämnas en
öppen ränna för ventilation. Denna täckes för
potatisstukor, så snart frosten kommer på allvar; för
rotfruktsstukor bör man dock vänta i det längsta med att täcka
denna ränna. Täckningen kan utföras med halmig
gödsel, speciellt hästgödsel, löv o. d. N-g.
Stuptygel, se Seldon.
Stut kallar man ett kastrerat handjur av nötboskap,
då det ännu icke är fullvuxet. Vid uppfödning av tjurar
till slakt är det lämpligt att kastrera dem vid 1—2 mån.
ålder. Därigenom bli de lättare att sköta och, om de
hållas till mer än 1 ’/; års ålder, blir köttet av bättre
beskaffenhet. Före nämnda ålder kan kött av tjur anses
fullt likvärdigt med köttet från S. — Då kastraten är
fullvuxen, kallas den oxe (se Dragare). I. J-n.
57—
905197
893
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
